Tråden om Christer Andersson

Provsköt polisen endast Smith & Wesson? Det fanns tydligen sex andra möjliga märken.

Ja finns en uppgift om det faktiskt. En person i skytteklubben hade sålt den vidare 1985?

Ena stunden är du bergsäker på att han hade den i ett bankfack, nu skriver du att den var såld. Hur ska du ha det?
Varför väljer CA att påstå att han sålt vapnet 1992?

Var är länken som styrker detta påstående?

Ja det visar att han inte var gm. Gm rörde sig spänstigt och smidigt etc. Gm hade inget problem att springa. Gm haltade, linkade inte. CA skulle väl fått hämta luft vid första trappavsatsen om han (stor och tjock) skulle provat att springa från mordplatsen och uppför trapporna och vidare mot David Bagares gata.

(FB) Tråden om Christer Andersson

https://tunnelgatan.se/proffs.htm#CA

Man provsköt fler märken här en slice
https://ibb.co/hJyBhmPv

Har inte facit men antingen var revolvern i ett bankfack tiden för mordet. Den verkar ha varit såld redan år 1985 eller senare år 1992. Har du/ni problem med det? Det visar att CA inte var gm och ni kanske har problem med det..

Du är inte ens seriöst intresserad, så länkar till källor betyder inget för dig ändå.
Du läser mer bloggar och vad andra tycker.

BEST OF CA:S UNDANFLYKTER
(I kronologisk ordning)


Ang. kallelser och påminnelser

”han uppger att han inte kan erinra sig att han har fått några kallelser beträffande provskjutning av vapen. Andersson kan inte helt utesluta att han har fått kallelser från polisen men han uppger att de så kallade bruna kuverten kunde han lägga åt sidan utan att ens öppna.” (Referatförhör, Polisen, 17:e januari 1995)

”Angående de kallelser som krinsp Torsten Stålnacke, under 1990, per post sänt till Anderssons adr på MASKAT uppger han att han ej minns att han skulle fått dessa handlingar. Det påpekas för Andersson att eftersom dessa handlingar är påminnelser borde han även tidigare erhållit kallelser om provskjutning av vapnet. Han uppger härvid att man ej helt kan utesluta att försändelserna kommit fel person tillhanda eftersom Andersson är ett så vanligt namn. Han brukar ofta få felvänd post i brevlådan.” (Referatförhör, Polisen, 17:e januari 1995)

”Andersson säger att han inte kan minnas de kallelser som sänts till honom. På frågan om han vet att han inte erhållit kallelserna sade han att han inte kan påstå detta men att han inte minns några kallelser. Andersson medger dock att kallelserna är försedda med rätt adress och antal trappor men menar att möjligheten finns att de kommit till någon annan med det vanliga efternamnet. […] Andersson berättade vidare att han inte brukade öppna och läsa ”bruna kuvert”. Det hände att dessa lades på hög utan åtgärd. Anledningen var att han ”vill vara ifred” och att ”sånt där inte angår honom”. Han medgav doc att det inte var vanligt att han fick brev från polisen som han inte hade något att göra med.” (PM, 24:e februari 1995)

”Det var efter att de hade misslyckats med att sätta dit Christer Petterson, man såg hur det gick till. De började ju med den där Gunnarsson, han satt ju länge innan han släpptes av åklagaren. Det var någon som hade pekat ut honom, men det visade sig att polisen hade visat vittnet ett fotografi först och sedan pekat ut honom. Och till Lisbet Palme hade de sagt på förhand att det var en uteliggare eller lodis och visat en video för henne till hon var säker på att det var han. Jag trodde inte att polisen fick arbeta så. De var ute efter att sätta dit någon. (Intervju, Aftonbladet, 1999)

”Jag ville inte bli inblandad” (Dialogförhör, Polisen, 2007)


Ang att inte lämna in sin .357:a för provskjutning

”Han berättade att han genast väntade att få besök av polisen i anledning av sådan provskjutning. Han bodde centralt i Stockholm och hans namn började på bokstaven A vilket borde placera honom tidigt i undersökningen. […] Andersson är synnerligen irriterad över att provskjutningarna inte fullföljdes 1990 med hans vapen. Han frågade vid många tillfällen vilket år kallelserna var daterade ovh var spydig över Stålnackes sätt att sköta saken.” (PM, 24:e februari 1995)

”Av den anledningen att jag var sist. De hade ju förbrukat Christer Pettersson. Och har de förbrukat Christer Pettersson har de också förbrukat Litet Palme. Så jag litade faktiskt inte på polisen.” (Intervju, Aftonbladet, 1999)

”Jo, i och för sig, men jag trodde inte det var intressant Det var dom där första åren, första tiden.
[…]
Ja, då, jag tog för givet att den skulle vara intressant den här första tiden ..ohörbart.. och var den inte intressant, då var den väl inte intressant efteråt heller ..ohörbart..” (Dialogförhör, Polisen, 17:e januari 2000)


Ang påstådd försäljning av magnumrevolvern

”Han preciserar tilden till försäljningen till hösten 1992” (Referatförhör, Polisen, 11:e januari 1994)

”Under sommaren 1992, vid lunchtid eller tidig eftermiddag, befann sig Andersson i Kungsträdgården. Han uppger att han flanerade omkring som många andra i sommarsolen.” (Referatförhör, Polisen, 12:e januari 1994)


Om ammunitionen Winchester Super X MP

”Han uppger att han känner igen denna typ av ammunition och menar att det var väl alla som har eller äger en 357:a” (Referatförhör, 22:a februari 1995)

”Han kan inte direkt påminna sig ha haft just denna typ av ammunition med det här aktuella fabrikatet.” (Referatförhör, 22:a februari 1995)

”Han kan inte komma ihåg att han innan Palmemordet kom i kontakt med Winchester Western men kan inte utesluta detta.” (Referatförhör, 22:a februari 1995)

”Han kan inte redovisa dom olika ammunitionstyperna han använt sig av under årens lopp. Han minns inte heller om han vid något tillfälle har köpt, innehaft eller skjutit med ammunition av just det fabrikat som användes vid mordet på Palme. Andersson erinrar sig att den kula han oavsiktligt avlossade i lägenheten var försedd med kopparmantel men han kan inte komma ihåg av vilket fabrikat patronen var.” (Referatförhör, 22:a februari 1995)


”Andersson kände väl till den ammunition som använde vid mordet på Palme. Han förevisades aktuella patroner men trodde sig inte ha använt sig av sådana. (PM, 24:e februari 1995)


Om att besöka Svea konditori

”Ja inte vet jag. Jag skriver ingen dagbok. Jag har inte gått på kafé bara för att celebrera tioårsdagen av mordet, det har jag inte gjort.” (Intervju, Aftonbladet, 1999)

”Ja, stam och stam. Jag vet inte om man kan kalla det för stam. Man går, det beror väl på vad man, känner sig sugen på fika går man väl inte [sic.] på ett café.” (Dialogförhör, Polisen, 17:e januari 2000)

”Mitt emot.” (Dialogförhör, Polisen, 17:e januari 2000)


Om vad han gjorde den 28:e februari 1986

”han uppger att han kommer ihåg att han då hade drabbats av influensa, någon slags asiattyp och befann sig hemma i bostaden som då låg på MASKAT (men vi vet - Hälsingegatan) i Stockholm. Han vet att han ar ensam hemma vid detta tillfälle. (Referatförhör, Polisen, 12:e januari 1994)

”han uppger att han i denna tid låg hemma i bostaden på MASKAT (men vi vet - Hälsingegatan) i influensa. Han har inte sökt läkare eller annan hjälp.” (Referatförhör, Polisen, 17:e januari 1995)

”Andersson kommer särskilt ihåg att han hade ont i huvudet efter en bihåleinflammation och att han har varit sjuk dels före och även efter mordet på Palme. Han gick ut utanför bostaden endast för att handla och låg annars nerbäddad.” (Referatförhör, Polisen, 17:e januari 1995)

”Beträffande sina förehavanden under kvällen 28/2 1986, vidhåller han att han var hemma i bostaden och att han var sjuk. Han hade varit sjuk hela veckan före mordet till hela veckan efter mordet, sammanlagt tio dagar till två veckor. Han var så dålig att han mestadels låg i sängen, förutom de gånger han gick ut för att handla. Han hade inte något besök under denna sjukperiod och besökte själv ingen under denna tid.” (Referatförhör, 22:a februari 1995)

”Andersson har alltjämt den uppfattningen att han var hemma ensam i sin lägenhet och att han var sjuk den aktuella tidsperioden och kan inte förstå vad hans bror har fått dessa uppgifter ifrån. Han har heller ingen förklaring till sin brors uppgifter.” (Referatförhör, 24:e februari 1995)

”Jag var hemma. Det var ju för fan mitt i natten, jag låg och sov?” (Intervju, Aftonbladet, 1999)

”Ja det var ju mitt i natten så jag låg väl hemma och sov. Jag brukar göra det halv tolv på natten.” (Dialogförhör, Polisen, 17:e januari 2000)

”Ja det var ju sent på kvällen så jag var i bostaden. […] Nej, det var ju mitt i natten.” (Dialogförhör, Polisen, 2007)

”Nej, jag var hemma. Jag brukar vara hemma på kvällarna, jag går inte ut så särskilt mycket.” (Dialogförhör, Polisen, 2007)

Utmärkt sammanfattning,Skagget!

Christer A uppträder såsom man kan antaga att Olof Palmes baneman skulle göra.En oskyldig man ljuger knappast i denna omfattning och på dessa sätt.
Christer A ljuger och är i övrigt undanglidande gällande samtliga centrala indiciumdelar.Han ljuger om Medel-Motiv-Möjlighet.

Gjorde CA några kända inköp år 1992 som ytterligare skulle kunna tala för att han, rent ekonomiskt, inte alls var tvungen att sälja sin revolver?
Finns det andra avyttringar gjorda det året?

"Mannen Med Revolvern",som ju behandlar gärningsmannahypotes Christer Andersson har vunnit Guldörat(tidigare kallat Stora Radiopriset) i kategorin bästa dokumentär.

Motiveringen lyder "För en djupodlande inblick i ett katastrofalt polisarbete,där produktionen är både välgjord och starkt berättad.Genom att ge röst åt dem som tidigare inte blivit hörda och lyfta fram det som tidigare ansetts omöjligt att nå fram till,visar arbetet på varför detta nationella trauma fortfarande präglar oss idag"

Pristagare är Svenska Dagbladet och Produktionsbolaget Filt.

Tack! När jag läste igenom alla förhören igen så hittade jag även en annan grej som var lite intressant, i ett av förhören från 1995.

"Han berättade att han följt med vad som förevarit genom tidningar och television och visade vidare att han har satt sig in i vad som skrivits om Lasermannen och Stureplansmorden."

Det gjorde väl förvisso alla då Lasermannen var på tapeten. Eller iallafall de flesta. Så det är ingen skräll. Men det stödjer ju Otto Ekevis teori om att CA snott vapenförsäljningshistorien av Lasermannen. Om inte annat talar det för, och inte emot, att han känt till den.