Citat:
Ursprungligen postat av
omiga
Man kan också resonera som så att gärningsmannen är den enda som med säkerhet vet hur han rörde sig mot mordplatsen, och om Lisbeth hann se något av hans ansikte. Om grandmannen inte har något med mordet att göra (dvs om gm hela tiden rörde sig på andra sidan av Sveavägen), så valde CA i praktiken ut rätt vittnen – inte exempelvis AB, LJ eller YN.
Mördaren är den enda som vet om Mårten och ”det där jävla korvkioskvittnet” faktiskt såg något. Samtidigt får man väl tillstå att den här typen av magi hör hemma i SE-tråden – så se det som ett inslag av kuriosa.
Ja, det går ju alltid att komma upp med mer eller mindre långsökta skäl att (bort)förklara ett visst beteende. Men när förklaringsmodellerna börjar driva bort från det uppenbart rimliga och närma sig SE-land bör man nog dra öronen åt sig, precis som du säger.
Föreställningar som till exempel att CA skulle ha suttit hemma på kammaren och gjort en överslagen juridisk kalkyl för att slugt föreslå tre av de utredningstekniskt mest fördelaktiga vittnena att konfronteras med – allt som en ren bluff – framstår som en tämligen tydlig skrivbordskonstruktion som utan problem hade platsat i SE-tråden.
Man får också komma ihåg att GM-CA inte behövde föreslå att konfronteras med någon alls. Var detta märkliga initiativ kom ifrån är minst lika oklart som hans tänkta resonemang.
Det är knappast tänkbart att CA skulle bli nöjd med utfallet om alla tre vittnen reagerade starkt när de fick se honom och uttryckte sin plötsliga övertygelse om att han definitivt var mördaren. Det skulle bli ett jäkla rabalder. Uthängningar i media vore bara förrätten. Och allt detta bara för att i stunden få ”trycka till” förhörsledaren lite och framstå som stursk?
Det är förstås inte otänkbart att han är skyldig trots att han av någon outgrundlig anledning agerade så. Men då gjorde han det knappast på grund av något skäl som framkastats på de senaste sidorna, och man får helt enkelt skriva upp det på kontot över kontraproduktivt beteende.