Jag kan inte föra en konversation. Vad är det för fel på mig?

Det har du rätt i. Tack.

Varför är du så pengafixerad? Det är ju den andra personens pengar i så fall och inte ens egna. Personligen får det mig att känna lite underlägsen och som att man kanske inte duger om det skiljer mycket i inkomst. Och så vill man inte känna sig mot nån annan. Plus några andra anledningar till varför jag föredrar att inte ha någon som badar i pengar typ.

Det handlar om praktiska möjligheter. Inte att flasha med en hög lönesiffra och att "trumfa" sin partner. Jag tänker att TS för sin egen skull har en jättefördel med en bra grundekonomi. Han kan bo bra, klä sig fräscht och kanske resa om det behovet finns. Man ska unna sig. Om man har en bra grund så är det enklare att vara avspänd mot omgivningen.

Jag tror man gör TS en stor björntjänst om man rekommenderar "vin, kärlek och sång " som någon sorts grundbult.

Det är inget fel på dig. Problemet är bilden du har av ett kallprats möte. Om man hela tiden är för självreflekterande och inte kan befinna sig i nuet så är det inte alls konstigt att man stämplar sig själv med olika tillhörigheter. Egot säger du är si, du är så.
Vill också påtala om att jag många gånger känt och fortfarande känner så, mycket påtagligare var det för några år sedan då självbilden var så på botten att där inte fanns någonting inom mig som ansågs vara värdigt. Brister och åter brister. Jämförelser och ännu mera jämförelser. Självhat, åter självhat. Tro fan att man känner press i alla olika slags tillfällen då hjärnan hela tiden är inställd på fara när den inte borde vara det.

Mental träning för att återfå, eller överhuvudtaget få ett mer lugnt sinne som dödar ditt ego och som får dig att inte mer lida i ett egocentrisk helvete, rent ut sagt. Du kommer aldrig behöva tänka på vad du ska säga någon mer och vet du varför? För att du äntligen agerar efter ditt sanna jag, ditt autentiska jag.

Håller än på att lära mig det själv som sagt. Lycka till, m8

Tack.