Citat:
Jag är säker på att du har skaffat dig ett rykte bland killar som den tjejen man lätt kan knulla dock kommer ingen kille att vilja påbörja något seriöst med med en tjej som dig.
Hej!
Sorry för långt inlägg!
Jag har hamnat i en situation jag är lite rädd för. Jag är en klassiskt "duktig" tjej. Toppbetyg i skolan (Natur), aldrig varit nån festare eller gjort nåt annat som gjort mina föräldrar oroliga.
Jag är även väldigt blyg, speciellt med folk jag inte träffat innan. Nätet har alltid varit min lösning på det, haft många roliga vänskaper med framför allt tjejer men också en del killar. Inte relationer, bara löst snack om framför allt musik.
Sen fick jag en lite djupare vänskap med en kille som handlade mest om musik, men vi sågs även några gånger och fikade. Han är mycket äldre än mig, men snygg, rolig och känns "god". I höstas åkte vi till Göteborg tillsammans för att se en konsert. Bodde på ett hotell och sov ihop. Han försökte ingenting.
Tredje och sista natten vaknade vi väldigt nära varandra och började för första gången hångla. Det blev även att vi hade sex med varandra. Första gången för mig. Sa inte det, men han märkte säkert. Det var väldigt mysigt men gav en viss ångest efteråt (som det kanske gör).
Sedan enades vi väl om att det var lite dumt att det blev så, och bestämde oss för att inte göra mer. Men jag fick nån slags känslor för honom och började dejta lite andra personer för att komma från det.
Men alla dejterna blev likadana. Jag blev jätteblyg, sa nästan inget, fnittrade som en fangirl åt minsta lilla sak han sa, och hade INGET att komma med. Sen om de verkade vilja ha sex med mig så fick de. Nåt ska de väl ha, tänkte jag typ.
Så har det hållit på hela hösten och vintern typ. Toppresultat i skolan, tv-kvällar med föräldrarna och sen typ varannan vecka är det nån lite spännande kille som vill ses. Jag går med på det, sitter och fnittrar i ett par timmar och sen får han ligga med mig.
Någon som varit i samma situation? Vill ju bryta detta, men kan samtidigt inte säga nej till spänningen och kontrasten med mitt vanliga liv. Känns inte hållbart i längden.
Sorry för långt inlägg!
Jag har hamnat i en situation jag är lite rädd för. Jag är en klassiskt "duktig" tjej. Toppbetyg i skolan (Natur), aldrig varit nån festare eller gjort nåt annat som gjort mina föräldrar oroliga.
Jag är även väldigt blyg, speciellt med folk jag inte träffat innan. Nätet har alltid varit min lösning på det, haft många roliga vänskaper med framför allt tjejer men också en del killar. Inte relationer, bara löst snack om framför allt musik.
Sen fick jag en lite djupare vänskap med en kille som handlade mest om musik, men vi sågs även några gånger och fikade. Han är mycket äldre än mig, men snygg, rolig och känns "god". I höstas åkte vi till Göteborg tillsammans för att se en konsert. Bodde på ett hotell och sov ihop. Han försökte ingenting.
Tredje och sista natten vaknade vi väldigt nära varandra och började för första gången hångla. Det blev även att vi hade sex med varandra. Första gången för mig. Sa inte det, men han märkte säkert. Det var väldigt mysigt men gav en viss ångest efteråt (som det kanske gör).
Sedan enades vi väl om att det var lite dumt att det blev så, och bestämde oss för att inte göra mer. Men jag fick nån slags känslor för honom och började dejta lite andra personer för att komma från det.
Men alla dejterna blev likadana. Jag blev jätteblyg, sa nästan inget, fnittrade som en fangirl åt minsta lilla sak han sa, och hade INGET att komma med. Sen om de verkade vilja ha sex med mig så fick de. Nåt ska de väl ha, tänkte jag typ.
Så har det hållit på hela hösten och vintern typ. Toppresultat i skolan, tv-kvällar med föräldrarna och sen typ varannan vecka är det nån lite spännande kille som vill ses. Jag går med på det, sitter och fnittrar i ett par timmar och sen får han ligga med mig.
Någon som varit i samma situation? Vill ju bryta detta, men kan samtidigt inte säga nej till spänningen och kontrasten med mitt vanliga liv. Känns inte hållbart i längden.
.. 
