Etikett kring inbjudan/information om begravning?

En äldre granne till mig har nyss gått bort efter en tid på sjukhus orsakat av en olycka i hemmet.

Jag hade en utmärkt relation med den här grannen och hjälpte henne med småsaker i vardagen, byta lampor, bära tunga saker osv och varje vecka brukade vi stanna och växla några ord när vi möttes (mer än att hej:a alltså). Någon gång i månaden blev jag inbjuden på en kopp kaffe etc. Det var också jag som upptäckte henne när olyckan varit framme och ringde ambulans samt kontaktade anhöriga (genom folkbokföringen).

I samband med olyckan hjälpte jag även de anhöriga med diverse praktiska detaljer, typ tömma kylskåpet på färskvaror, fixa nycklar så de kunde komma åt hennes lägenhet mm.

Jag känner inte hennes anhöriga eftersom de bor 40-50 mil bort och, antar jag, sällan var här.

Medan hon låg på sjukhus hörde jag av mig med några veckors mellanrum till hennes anhöriga och frågade om hon skulle uppskatta ett besök (jag är övertygad om att hon skulle ha gjort det om hon bara var i hjälpligt skick) men de anhöriga sköt hela tiden upp saken.

Nu fick jag precis reda på att hon gick bort för några veckor sedan och begravningen, som var "öppen" för alla som vill ta farväl, var igår!!!

Det här gör mig genuint förbannad. Jag hade väldigt gärna tagit farväl av henne. Vi har känt varandra i nästan 20 år och det som hänt känns jättetråkigt.

Vad är egentligen etiketten kring dylikt? Jag tycker det är USELT att de anhöriga inte hörde av sig och informerade/bjöd in mig till begravningen.

Jag har just googlat och min granne har en minnessida med all information hos en begravningsbyrå men det vore ju absurt att jag ska behöva sätta upp ett Google Alert för att få den informationen i tid. Som sagt, jag hade regelbunden kontakt med de anhöriga under hela sjukhusvistelsen och begravningen var öppen för vänner och bekanta. Jag fattar bara inte vad jag skulle ha gjort, hört av mig till de anhöriga och frågat om hon dött ännu? Eller påpekat, medan hon fortfarande levde, "om det blir begravning vill jag gärna delta"?

För mig låter det som anhöriga inte brydde sig så mycket. Om henne och hennes liv. Och det är de väl inte skyldiga till även om det är sorgligt förstås. Från den synvinkeln är nog ett bristande engagemang att vänta tyvärr, och det blir nog till att själv informera sig om begravningen.

Etiketten är att sätta in en begravningsannons i lämplig tidning.

Nuförtiden skrivs det väl vanligen också något på Facebook.

Man får inte någon inbjudan till en begravning.

Begravningar jag tidigare har varit på har jag blivit informerad om, per telefon, e-post eller liknande.

Begravningsannonser förutsätter ju papperstidning och det är ju något som är på upphällning.

Vad tycker du jag borde ha gjort i min situation för att få reda på detta? Jag kan inte tänka mig att någon utanför familjen var mer engagerad i henne än jag.

Alla dösannonser som kommer in i tidningar finns även på familjesidan.se

Äldre människor brukar ofta ha en dödsannons, annars verkar det vara en avtagande trend.


Ts verkar varit en fin granne. Beklagar förlusten.

Hade jag ingen aning om. Men jag är ju heller inte i åldern att folk omkring mig dör titt som tätt. Borde man följa den sidan? Känns fortfarande lite makabert. Skulle jag vara anhörig till någon som gått bort skulle jag rakt upp och ner skriva till några personer i varje "krets" den avlidne rörde sig i. Typ gamla arbetskamratet, bridgeföreningen, båtklubben, grannar och utgå (uppmana) från att folk berättade vidare.

Jag hade för övrigt två närstående i 25-årsåldern som dött och där publicerades ingenting på Facebook (och jag missade begravningarna, i ena fallet TROTS att jag bett någon som var nära vän till den avlidne hålla mig uppdaterad). Verkar som att lärdomen är att man måste vara påstridig och höra av sig typ varje vecka. Det är ju helt absurt. Varför kan inte svenskar (upp)föra sig?