Flickvän kär i gemensam kollega

Hej,

Jag (25) och min flickvän (23) har varit tillsammans i över fyra år. Häromdagen kom en riktig kalldusch, hon berättade att hennes känslor för mig svalnat samtidigt som hon berättade att hon hade blivit förtjust i en gemensam kollega. Vi har jobbat på samma arbetsplats i ungefär ett år och vi är ett gäng som brukar umgås på raster och luncher, bland annat denna kollega. Hon säger att hon har känt dessa känslor för honom i ett par veckor och jag tror henne. Till historien hör att jag inte varit den roligaste att leva med den senaste tiden, har varit stressad över jobb och boende och varit lite onödigt kall. Samtidigt är denna kollega alltid väldigt glad och rolig på dessa raster och luncher där vi alla umgås. Hon har inte pratat eller träffat honom privat så han är antagligen omedveten om detta.*

Vi har haft några långa och gråtfyllda samtal denna veckan där vi kommit fram till att vi ska ge det en chans till, jag hävdar att sådana förälskelser antagligen händer någon gång under ett långt förhållande och att de kan svalna om man aktivt jobbar på förhållandet. Jag har haft någon kortare förälskelse jag med som jag kommit över. Samtidigt som man får tänka på att man bara träffar denna förälskelsen på en viss plats under en viss tid, i detta fallet under trevliga raster och luncher där man får se personen från sin bästa sida. Då är det lätt att man jämför med den tråkiga och sura partnern.

Vi har försökt att lösa detta på ett rationellt sätt, vi jobbar på förhållandet och ser om förälskelsen svalnar och att känslorna för mig kommer tillbaka. Problemet är att det känns som att hon redan gett upp även fast hon sagt att vi ska ge det en chans. Borde jag egentligen ha lämnat när hon sa detta? Jag känner mig illamående av tanken att förlora henne och väldigt rädd och ängslig för en ensam framtid, och att veta att hon kommer kunna umgås med kollegan mitt framför näsan på mig oavsett vad som händer. Tror ni att det finns en chans att rädda förhållandet eller borde jag avsluta detta utan att försöka rädda det?*

Detta är bådas första riktiga förhållande så jag känner mig extremt vilsen i hur jag ska hantera situationen

Bara att kasta!

Du framstår som en cuckbetahane vännen, du är ung och gott om tid på dig att hitta något bättre.

När man ser tillbaka på ens egna förhållanden när man var i samma ålder är åtminstone jag tacksam att det tog slut. Bäst förhållande jag haft är med min nuvarande fru.

Inte lönt att dra ut på lidandet för dig. Gå skilda vägar.

Det finns ingen rationell lösning på ett emotionellt problem.

Logik och retorik kan endast hålla henne kvar en viss tid. Just nu är hon kvar, inte för att hon vill rädda förhållandet eller för att hon tror att känslorna för dig kommer att förändras eller de för din rival svalna.

Nej, hon är kvar för att hon inte vill såra dig och av respekt för vad ni haft.

Vill du rädda er relation måste du bli spännande igen och få henne att tända/bli kåt/utmanad igen. Kan du det?

Om inte, låt henne gå och ta det som en man och inte som en fjortonårig lipsill.

Det är meningslöst att försöka bygga något på nånting som redan är trasigt. Framförallt om ni tänker gå vidare och skaffa barn och skuldsätta er med bostad och så vidare. Då vill man ju gärna att relationen ska vara hållbar och inte ha sådana här problem som ligger och skramlar i bakgrunden.

Bryt upp och rör dig framåt. Och om hon sedan kommer att försöka skapa något tillsammans med din kollega och kanske får en varaktig och bra relation med honom samtidigt som du träffar någon annan som du får det bra tillsammans med, är det då inte bättre för alla inblandade än att du och hon har en dålig relation som bara gör er båda olyckliga? Du är väldigt ung och det går fler tåg.

Några reflektioner:

1. Det är helt orimligt att du ska tänka att hon tröttnar på dig för att du känner dig nere och stressad några veckor. Sådana krav ska du inte ställa på dig själv! Man får vara stressad över saker och må lite dåligt utan att känna att man inte är tillräckligt bra för sin partner. Tvärtom är det då din partner ska finnas där för dig.

2. Ni har väl inte utväxlat formella trohetslöften, men det tål att funderas över vad man egentligen lovar när man gifter sig. Det har bäring även på ogifta. Lovar man att inte bli lite förälskad i någon annan? Nej! Hur skulle man kunna lova det? Känslor styr man inte. Man lovar att inte agera på förälskelser som uppstår för andra och oavsett dessa hålla sig till sin partner. Det är ju en helt orimlig tanke att människor som varit gifta i kanske 50 år inte skulle ha varit lite förtjusta i någon annan någonsin under den tiden. Men då minns man vem man hör ihop med och försöker ta med sig lite av pirret in i sin relation istället.

3. Din flickvän kanske inte förstår skillnaden mellan förälskelse och kärlek? Ni har varit ihop i fyra år och då kan ni omöjligt vara förälskade fortfarande. Istället bör en djupare kärlek mer baserad på samhörighet ha uppstått. Ställ er frågan om ni kan tänka er att aldrig mer träffas? Hur skulle det kännas? Passion kan man dock få att flamma upp igen kortare stunder. En gemensam resa kan t.ex. vara bra. Bara ni två.

Tycker inte att världen är så binär att det bara finns två alternativ, (stanna eller lämna) finns alltid gråzoner därimellan och det är väl där vi befinner oss. Jag känner väl just nu att det ändå är värt att göra ett försök att förbättra mig för att i alla fall ge känslorna en sista möjlighet att blomma. Att inte dumpa kanske hade varit det bästa och att inte göra det gör mig till en betacuck och då får det vara så, jag tycker väl att något man byggt upp under flera år är värt en sista kamp. Och om det inte funkar så är det rätt att det bara är att ta och gå vidare

Nej, hon är kvar för att hon inte vet ifall kollegan vill ha henne.
Respekt har inget med saken att göra.
Hon svingar mellan grenar.

Wow, snacka om att alla är negativa här...

TS, om du själv vill rädda förhållandet och tror att det är möjligt, gör vad du kan och tror är bäst för att försöka rädda det.
Skulle det inte fungera så okej, då fungerar det inte.

Men att själv avsluta det hela, när du inte vill avsluta det hela, bara för den här föreställningen att det 'kanske inte kommer att funka' låter inte förståndigt alls...

Vill du försöka, så försök i alla fall!

En sak som jag ångrar nu när jag kommit näästan dubbelt så långt fram i livet är
att jag inte hade fler förhållanden när jag var yngre och då "kände mig för" hur jag ville ha saker och ting....det är nyttiga lärdomar så man ska vet hur man vill att ens drömpartner och ens förhållande ska se ut längre fram.

Desto äldre du blir och det blir barn inblandade desto jobbigare blir den här situationen om du känner att det inte är riktigt rätt och vill ur relationen...

Så kan det gå när man har relationer med arbetskamrat.

Om du TS blir dumpad - damen flyttar ut eller kastar ut dig o hon schmakar kollegans schnabel
o ligger o flämtar o vibrerar när han bearbetar henne med schnabeln.

Hur kommer detta då att kännas då ni alla arbetar på samma arbetsplats
o du ser honom varje dag lätt med tömd spermapung in-ut-i ditt numera ex
samtidigt som du själv tvingas gå omkring 24/7 med sprängfylld spermapung?

(tja för honom är det ju rätt kuul - för han får ju doppa (nästan i alla fall) när han vill-
eller kan ni tänka Er att dela på henne)

Helt rätt.

Men blir det inte jävligt jobbigt nu när ni är på jobbet och ni sitter där med den killen som du vet fuktar musen på henne? Det skulle jag fan aldrig klarat. Jag skulle inte heller accepterat att dom blev tillsammans och jobbade kvar.

Haha, lite lustig syn. Alla på jobbet är vana vid att se dig och tjejen som ett par. Swish swish så är den andra killen och "din" tjej ett par. Den möjligheten skulle inte finnas i min värld. Om det börjar likna "par" om den killen och din tjej så måste du snabbt vara framme och markera att hans huvud kommer vrängas ut-å-in om det sker och dom stannar kvar på din arbetsplats.