Nu har jag inte hunnit läsa hela artikeln men från det som skrivits i abstract och andra ställen så rör det sig om starkt korrelerade 1d-system (min avhandling handlade delvis om starkt korrelerade 3d-system). Med ett begränsat antal frihetsgrader ökar kopplingen mellan korrelerade elektroner. Med en mycket förenklad beskrivning: korrelationer i elektron-"vätskor" (man kallar det kompletta systemet av elektroner och deras interaktioner i t.ex. en kristall för vätskor) uppstår när fasrummet är så begränsat att en elektron inte kan ändra kvanttal (inklusive
r och
p) utan att påverka andra så att de också ändrar på sig. Den enklaste korrelationen är Coulomb-repulsion och det är en svag korrelation. Utbytes-korrelationshålet i DFT är en annan.
Om elektronerna måste trängas i en 1d-ledare blir fasrummet väldigt trångt och korrelationen starkare. Man kan förenklat tänka sig att elektronerna och framför allt spinnen inte kan passera varandra i ledaren, som fotgängare på en trång trottoar. När elektronerna "rör sig i grupp" kan det finnas kollektiva frihetsgrader, kvasipartiklar, som sänker den totala energin och blir stabila. I detta fall bildas kondensat av några få elektroner som på sätt och vis binds samman till en typ av effektiv partikel eftersom vinsten i korrelationsenergi överstiger förlusten i bland annat Coulombenergi. Notera att elektronerna inte behöver vara så nära varandra i rummet utan korrelationen kan koppla dem ändå över längre avstånd på motsvarande sätt som en antiferromagnet kan koppla spinn över relativt långa avstånd.
Dessa kvasipartiklar växelverkar sedan på ett relativt komplext sätt med sin omgivning så att de makroskopiska transportegenskaperna motsvarar en "Ohmsk transport" med konduktanser enligt Pascals triangel.
Jag ber att få komplettera detta (eller helt ändra allt) när jag faktiskt har läst artikeln