Tjena!
Sitter i en knepig sits och behöver råd vad ni hade gjort.
Jag är sjukskriven nu i cirka 9 månader bakåt. Sedan cirka 4 månder bakåt har jag gått från 100% till 75% sjukskrivning på grund av utmattning och PTSD.
På grund av min sjukdomsbild så sa både doktor och FK att jag kunde starta eget på 25% för att komma tillbaka och jobba försiktigt. Detta har jag gjort nu i i cirka 4 månader med bra resultat och företaget rör på sig helt klart framåt!
Min stora oro började när jag insåg att jag jobbat vissa dagar mer än 2 timmar per dag (25%). Ingen kan veta det antar jag och FK kan aldrig bevisa det, vad tror ni? Får dom reda på det gissar jag att dom vill ha varenda öre tillbaka?
Mitt problem började när jag rådfrågade med en handläggare angående restimmar. Om jag har totalt 4 timmar resväg till jobbet (jobbar som resande snickare), där jag ska jobba mina 2 timmar så är jag uppe i 6 timmar. Att restimmarna låg utanför var OK enligt handläggaren och ska ej klassas som arbetstid. Även en sjuk person måste ju ta sig till sitt jobb. Som anställd och deltidssjukskriven räknas inte din dagliga resa till och från jobbet som arbete, så varför skulle annat gälla mig?
Fick tag på min tilldelade handläggare till slut som sa "Nej min uppfattning hade varit att om du kan sitta och köra bil i 5 timmar plus jobba dina 2 så anser jag att du i princip kan jobba heltid". Men jag känner inte av min stress och oro av att köra bil till mina jobb tycker jag.
Försökte göra rätt men inte lätt när man får så olika bud från handläggare till handläggare. Har inga spår online som kan användas mot mig heller, förutom ett jobb som innefattade två resor på först cirka 3 timmar dag 1 och sedan cirka 8 timmar resa dag 2 utöver mina 2 timmar arbete per dag. Här tänkte jag som sagt säga att jag blev körd till det jobbet arbetet.
Gjort är gjort, så vad tusan gör jag nu? Får jag hem ett brev med återkrav en dag så blir det säkert 200.000 jag ska ge tillbaka. Ska jag ringa och säga som det är eller ska jag bara hålla tyst och hoppas att inget går att bevisa?
Är sjukt orolig, och känns som att jag inte har någon utväg ur detta😞.
Sitter i en knepig sits och behöver råd vad ni hade gjort.
Jag är sjukskriven nu i cirka 9 månader bakåt. Sedan cirka 4 månder bakåt har jag gått från 100% till 75% sjukskrivning på grund av utmattning och PTSD.
På grund av min sjukdomsbild så sa både doktor och FK att jag kunde starta eget på 25% för att komma tillbaka och jobba försiktigt. Detta har jag gjort nu i i cirka 4 månader med bra resultat och företaget rör på sig helt klart framåt!
Min stora oro började när jag insåg att jag jobbat vissa dagar mer än 2 timmar per dag (25%). Ingen kan veta det antar jag och FK kan aldrig bevisa det, vad tror ni? Får dom reda på det gissar jag att dom vill ha varenda öre tillbaka?
Mitt problem började när jag rådfrågade med en handläggare angående restimmar. Om jag har totalt 4 timmar resväg till jobbet (jobbar som resande snickare), där jag ska jobba mina 2 timmar så är jag uppe i 6 timmar. Att restimmarna låg utanför var OK enligt handläggaren och ska ej klassas som arbetstid. Även en sjuk person måste ju ta sig till sitt jobb. Som anställd och deltidssjukskriven räknas inte din dagliga resa till och från jobbet som arbete, så varför skulle annat gälla mig?
Fick tag på min tilldelade handläggare till slut som sa "Nej min uppfattning hade varit att om du kan sitta och köra bil i 5 timmar plus jobba dina 2 så anser jag att du i princip kan jobba heltid". Men jag känner inte av min stress och oro av att köra bil till mina jobb tycker jag.
Försökte göra rätt men inte lätt när man får så olika bud från handläggare till handläggare. Har inga spår online som kan användas mot mig heller, förutom ett jobb som innefattade två resor på först cirka 3 timmar dag 1 och sedan cirka 8 timmar resa dag 2 utöver mina 2 timmar arbete per dag. Här tänkte jag som sagt säga att jag blev körd till det jobbet arbetet.
Gjort är gjort, så vad tusan gör jag nu? Får jag hem ett brev med återkrav en dag så blir det säkert 200.000 jag ska ge tillbaka. Ska jag ringa och säga som det är eller ska jag bara hålla tyst och hoppas att inget går att bevisa?
Är sjukt orolig, och känns som att jag inte har någon utväg ur detta😞.
