Citat:
Ursprungligen postat av
kendallo
Det är liksom lite infantilt, en vuxen man som inte kan hantera det han uppenbarligen känner. Klängig, kletig, vansinnigt barnslig besatthet som bara ser väldigt väldigt osund ut, både för mergim själv och för den betydligt äldre Lennie som inte har någon som helst ryggrad och som inte säger ifrån när man så uppenbart ser att han är besvärad av mergims klängighet ibland.
Annars kan jag tycka i normalt fall att kärlek är vackert men den där relationen de två har ser bara osund ut från båda håll.
Vi alla har en bild om hur en kärleksrelation skall se ut. Hur vara relationer ser ut beror på vår emotionell mognadsnivå. Om man emotionellt är ett dibarn i vuxenmans kropp så beter man som ett dibarn med efterhängsenhet, beroende, envishet, viljan att äga den andre, svarssjuka o s v, precis som Mergim är mot Lennie. Det är klart att vi undrar när de inte är mot varandra som två vuxna men. Lennie vill innerst inne ha honom som sitt dibarn, annars hade han tagit avstånd från honom länge sedan.