De flesta som ansett att hämnd är något dåligt i mitt liv har varit kvinnor. Det är de som främst förespråkar att man ska vara förlåtande, "våld löser inga problem" och att man ska låta udda vara jämnt. Att man ska vara snäll och vända andra kinden till, även om man har blivit halvt ihjälslagen av någon, en person har stulit något för en eller betett sig svinigt i största allmänhet. Ett daltande och gullegull med våldsamma och/eller farliga män för att de är "fina killar innerst inne". Men nåde den i övrigt snälla och fogliga person som råkar ruva på hämnd av en helt befogad orsak, han ska sättas på plats och domesticeras.
Om det var mer accepterat med hämnd bland folk i gemen skulle många som är notoriskt elaka och finner nöje i att trycka ner och misshandla folk inte kunna fortsätta sina beteenden som om inget hade hänt Det är nämligen inte alls som så många tycks tro att "det straffar sig själv". För ofta klarar sig sådana personer just pga att de är så "tuffa" som de är och lever gott på att ingen vågar gå emot dem eller sätta dem på plats. Det där med att sådana personer "mår dåligt och är fina människor innerst inne" som också främst kommer från kvinnor som försvarar våldsmän och elaka män, skötsamma som kriminella, det stämmer långt ifrån alltid. Dessa personer mår ofta bra av att veta att folk är rädda för och har respekt för dem, och de utnyttjar det ofta så mycket de kan.
Nej, mer hämnd åt folket, så det kan bli någon ordning och de personer som ska ha sitt straff verkligen får det.
