Citat:
Ursprungligen postat av
Lovehorse
Vi har de känsligaste instrumenten man bara kan fantisera om, vi kan mäta vibrationer av en myras rörelser djup inom jorden, vi kan mäta en vals ljuddistans över 1000 km, vi har sonar, radar, richterskalan osv, vi mäter ljudlängd, ljuslängd, djuplängd, vi mäter avstånd till andra galaxer och längre bort. Så många känsliga instrument.
Men Einstein sa att vi inte kan mäta jordens rörelse. Och om solen kretsade kring jorden så skulle samma matematik kunna appliceras. Detta är från Einstein.
Det är ju ett intressant problem. Men bara om jorden och solen varit ensamma i universum. Det är de inte. Venus och Merkurius är alltid nära solen. Venus kan observeras främst vid skymning och gryning. Merkurius är extremt svår att observera då planeten alltid är nära solen. Det är för att dessa planeter, liksom jorden, går i omloppsbana kring solen fast närmare. Vore jorden statisk skulle dessa observationer inte fungera.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lovehorse
Nu min fråga är, kanske under Einsteins tid vi hade inte precisionsinstrument som vi har idag, men visst har vi dem idag. Hur är det möjligt att vi inte kan idag mäta jordens acceleration och sakta ner med vår avancerade teknik som vi har idag? Eftersom jorden har en elliptisk bana runt solen. DVS. Den accelererar och saktar ner under sin färd runt solen.
Svar som att jordens hastighetsförändringar är för svaga för att registrerar undanbedes, som sagt vi har den känsligaste tekniken som fungerar på nanonivå. Det finns inget med rörelse som vi inte skulle kunna mäta.
Låt oss ta en titt på vad dessa instrument skulle behöva mäta:
Jordens banhastighet vid perihelion = 30 300 m/s
Jordens banhastighet vid aphelion = 29 300 m/s
Det är en skillnad i hastighet, över 6 månader, på 1000 m/s. Det ger en acceleration på
0,00006342 m/s^2. Det är mindre än din nanoprecision. Det går säkert att mäta dock men vad vore poängen med att ta fram ett instrument med den känsligheten? Vi har redan mätt upp jordens banhastighet.
