Man: 18 år, 175, ca 80 kg.
Tidigare: Dxm och bm3.
Dos: 50 mg bm3 (4-aco-det).
Jag plus två polare (dxm).
Inledning:
Vi var tre personer som satt i en lägenhet och tänkt roa oss med det sedvanliga knarkandet, som studenter roar sig med numera. De skulle ta dxm och själv skulle jag ta mina sista bm3. Jag hade varit sjuk dagarna innan och var fortfarande lite trött och möjligtvis febrig. Därav ingen dxm för mig.
Småprat:
Det kastade i sig 250 mg dxm och jag väntade en halvtimma innan jag kastade i mig mina 5 bm3. Vi hade ingen stereo så vi slog igång Shpongle på xbox med visualization. Efter en halvtimme gick jag på toan och pissa.
Let’s go:
Efter jag hade pissat så ställde jag mig och titta i spegeln. Såg hur ett flinspred sig överansiktet och mina ben började rinna. Jag småskratta lite och sa ”Let’s go” till spegeln.
När jag kom ut från toan så började saker röra sig jag gick genom den mörka men levande korridoren tillbaka till tv-rummet. Här rörde sig gardiner/stolar ja allt som inte tillhörde huset. Det pulserade dessutom ut fullt med färg från tv:n ut över alla väggar, tak och golv. En känsla av lugn och lycka infann sig också.
Heroin junky?:
Nu satt jag ner igen och försökte hänga med i polarna samtal om deras gamla lärare eller nått liknande. Jag tänkte ”men helvete inte det där igen det snackas dom ju om varje dag” (hade aldrig kommit påtal tidigare egentligen). Nu fick jag en hostattack och hela kroppen började skaka. Iom att jag var lite småsjuk så var jag slut i hela kroppen, plötsligt så sjönk jag ner en halvmeter i stolen och blev smal och nästan försvann i mina kläder. Samtidigt som jag skakade och mådde jävligt dåligt. Tänkte att jaha såhär är det att vara heroinist ( ? ). Men efter att polare O frågade hur det var så kom jag tillbaka till det härliga ruset.
3x Jag:
Nu tog trippen en ny fas som höll i sig resten av kvällen. Jag var alltid på tre ställen samtidigt. När jag skulle ta tag i mitt glas för att dricka så höll jag i glaset, sträckte mig efter det samt kliade mig på huvet samtidigt. Det var skitsvårt att dricka för jag hade redan slutat dricka samtidigt som jag började samtidigt som jag försökte få tag i glaset. Nu försökte jag samtala med mina vänner men det gick inte så bra… Dom hörde ju bara en av mina tre munnar så det var bara konstiga ljud och nått enstaka kort ord som kom fram.
Absurt:
Nu märkte jag att jag snett bakom mig hade en djungel som växte vilt i hörnet av rummet. Det var väldigt fascinerande att kolla på. Sen vände jag mig tillbaka till mina trippkamrater som just sa nått om pokémon och då fick det vara nog tyckte jag. Jag ställde mig upp och skrek; ”DET HÄR ÄR ABSURT”. Sen gick jag iväg för att leta reda på nått intelligent för två dexade kamrater kunde inte kvalificeras som det. Jag gick och pissa och undra hur jag skulle kunna leva vidare med det här utan att bli helt galen. Det är inte lätt att vara intelligent poet bland en värld av idioter ( ? ).
Hinken:
Någonstans mellan toan och tv rummet hittade jag räddningen. En gul fin och framförallt poetisk hink. Vi satte oss ner och började skriva storslagna epos i äran av naturen. Mitt i det här började mina tripp-polare att fråga vafan jag satt och krama en hink för. Sen bad dom mig att kasta ett papper i papperskorgen som jag satt vid. Jag vände mig mot papperskorgen och allt jag såg var en enda storsoptipp. ”Vad i det här är sopkorgen?” frågadejag och fick bara dumma blickar tillsvar. ”Det är ju för fan en ända stor soptipp” Fortfarande bara tomma blickar. Då kasta jag pappret och gick därifrån. Nu var det inte heller någon skillnad ifall jag blundade eller inte jag såg ändå en levande lägenhet som pulserade med färger och rörelser. Mitt mellan en djungel och en soptipp.
Besudlingen:
Jag satte mig vid msn ett tag och försökte få kontakt med några utomstående människor. Jag skrev osedvanligt bra och flyttande (orden befann sig som bara där helt plötsligt). Dock så tyckte dom flesta att jag svamlade… Jag gav upp mina försök till att hålla en konversation, tog min hink och gick tillbaka till tv-rummet. Där såg jag att polare O hade nått form av besvär. Jag räckte han min hink och sa ”här har du”. Av denna otroliga gåva gjorde han inte mycket mer än att helt enkelt spyner min underbara hink. Jag blev sur och gnällde på han ett tag. Han försökte rädda situationen genom att tvätta hinken men det blev aldrig samma sak.. Det var nu trippen började dala av efter ett tag blev jag förundrad på hur stilla världen var. Avslutade kvällen med att se på film…
Slut:
Det var en väldigt trevlig och mystisktripp fullt av kaos missförstånd. Detta är givetvis bara en del av det jag upplevde men kan/orkar inte beskriva nått mer. Bm3 är nått jag gärna skulle testa igen (detta var alltså gamla bm3 inte det ”nya bm3” som CA just börjat sälja). Anledning till att jag inte har nå klockslag utskrivna är att jag hade väldigt dålig koll på tiden under trippen och kommer inte ihåg dom nu.
Tidigare: Dxm och bm3.
Dos: 50 mg bm3 (4-aco-det).
Jag plus två polare (dxm).
Inledning:
Vi var tre personer som satt i en lägenhet och tänkt roa oss med det sedvanliga knarkandet, som studenter roar sig med numera. De skulle ta dxm och själv skulle jag ta mina sista bm3. Jag hade varit sjuk dagarna innan och var fortfarande lite trött och möjligtvis febrig. Därav ingen dxm för mig.
Småprat:
Det kastade i sig 250 mg dxm och jag väntade en halvtimma innan jag kastade i mig mina 5 bm3. Vi hade ingen stereo så vi slog igång Shpongle på xbox med visualization. Efter en halvtimme gick jag på toan och pissa.
Let’s go:
Efter jag hade pissat så ställde jag mig och titta i spegeln. Såg hur ett flinspred sig överansiktet och mina ben började rinna. Jag småskratta lite och sa ”Let’s go” till spegeln.
När jag kom ut från toan så började saker röra sig jag gick genom den mörka men levande korridoren tillbaka till tv-rummet. Här rörde sig gardiner/stolar ja allt som inte tillhörde huset. Det pulserade dessutom ut fullt med färg från tv:n ut över alla väggar, tak och golv. En känsla av lugn och lycka infann sig också.
Heroin junky?:
Nu satt jag ner igen och försökte hänga med i polarna samtal om deras gamla lärare eller nått liknande. Jag tänkte ”men helvete inte det där igen det snackas dom ju om varje dag” (hade aldrig kommit påtal tidigare egentligen). Nu fick jag en hostattack och hela kroppen började skaka. Iom att jag var lite småsjuk så var jag slut i hela kroppen, plötsligt så sjönk jag ner en halvmeter i stolen och blev smal och nästan försvann i mina kläder. Samtidigt som jag skakade och mådde jävligt dåligt. Tänkte att jaha såhär är det att vara heroinist ( ? ). Men efter att polare O frågade hur det var så kom jag tillbaka till det härliga ruset.
3x Jag:
Nu tog trippen en ny fas som höll i sig resten av kvällen. Jag var alltid på tre ställen samtidigt. När jag skulle ta tag i mitt glas för att dricka så höll jag i glaset, sträckte mig efter det samt kliade mig på huvet samtidigt. Det var skitsvårt att dricka för jag hade redan slutat dricka samtidigt som jag började samtidigt som jag försökte få tag i glaset. Nu försökte jag samtala med mina vänner men det gick inte så bra… Dom hörde ju bara en av mina tre munnar så det var bara konstiga ljud och nått enstaka kort ord som kom fram.
Absurt:
Nu märkte jag att jag snett bakom mig hade en djungel som växte vilt i hörnet av rummet. Det var väldigt fascinerande att kolla på. Sen vände jag mig tillbaka till mina trippkamrater som just sa nått om pokémon och då fick det vara nog tyckte jag. Jag ställde mig upp och skrek; ”DET HÄR ÄR ABSURT”. Sen gick jag iväg för att leta reda på nått intelligent för två dexade kamrater kunde inte kvalificeras som det. Jag gick och pissa och undra hur jag skulle kunna leva vidare med det här utan att bli helt galen. Det är inte lätt att vara intelligent poet bland en värld av idioter ( ? ).
Hinken:
Någonstans mellan toan och tv rummet hittade jag räddningen. En gul fin och framförallt poetisk hink. Vi satte oss ner och började skriva storslagna epos i äran av naturen. Mitt i det här började mina tripp-polare att fråga vafan jag satt och krama en hink för. Sen bad dom mig att kasta ett papper i papperskorgen som jag satt vid. Jag vände mig mot papperskorgen och allt jag såg var en enda storsoptipp. ”Vad i det här är sopkorgen?” frågadejag och fick bara dumma blickar tillsvar. ”Det är ju för fan en ända stor soptipp” Fortfarande bara tomma blickar. Då kasta jag pappret och gick därifrån. Nu var det inte heller någon skillnad ifall jag blundade eller inte jag såg ändå en levande lägenhet som pulserade med färger och rörelser. Mitt mellan en djungel och en soptipp.
Besudlingen:
Jag satte mig vid msn ett tag och försökte få kontakt med några utomstående människor. Jag skrev osedvanligt bra och flyttande (orden befann sig som bara där helt plötsligt). Dock så tyckte dom flesta att jag svamlade… Jag gav upp mina försök till att hålla en konversation, tog min hink och gick tillbaka till tv-rummet. Där såg jag att polare O hade nått form av besvär. Jag räckte han min hink och sa ”här har du”. Av denna otroliga gåva gjorde han inte mycket mer än att helt enkelt spyner min underbara hink. Jag blev sur och gnällde på han ett tag. Han försökte rädda situationen genom att tvätta hinken men det blev aldrig samma sak.. Det var nu trippen började dala av efter ett tag blev jag förundrad på hur stilla världen var. Avslutade kvällen med att se på film…
Slut:
Det var en väldigt trevlig och mystisktripp fullt av kaos missförstånd. Detta är givetvis bara en del av det jag upplevde men kan/orkar inte beskriva nått mer. Bm3 är nått jag gärna skulle testa igen (detta var alltså gamla bm3 inte det ”nya bm3” som CA just börjat sälja). Anledning till att jag inte har nå klockslag utskrivna är att jag hade väldigt dålig koll på tiden under trippen och kommer inte ihåg dom nu.
