Hej allesammans, detta är min första tripprapport så var inte för hårda tack 
Substans: MDMA-kristaller.
Dos: Ungefär 250 mg.
Ålder: 18 år.
Kön: Man.
Vikt: 85 kg.
Tid: 4-5 h.
Andra erfarenheter: Alkohol, Gräs, Hasch, Kokain, Amfetamin, Metylfenidat, Poppers, Lustgas, Etylmorfin, Ecstasy, MDMA-kristaller, LSD, Tramadol, Xanax och Shrooms.
Inledning:
Datumet var lördagen den sjunde september, och det var kvällen för ODZs turnéavslutning i Stockholm. Jag och mina vänner hade sedan några månader tillbaka varit oerhört taggade på detta event, och det var äntligen dags.
Kvällen inleds med att vi gemensamt åt några burgare för att sedan sätta oss på en bar. Några öl senare rör vi oss mot tunnelbanan, vi ville stå långt fram när konserten började så vi såg till att vara där i god tid. Med mig hade jag även en plunta whiskey, så när vi väl kom fram till kön var jag tillräckligt slirig för att uppleva ett för mig återkommande fenomen på fyllan: ett galet sug efter MDMA.
Mina tidigare erfarenheter av MDMA har varit vid fyra separata tillfällen med två-tre månader emellan sig. Den högsta dosen jag tagit skulle jag uppskatta till 230 mg. Nu hade det gått fyra månader sen min senaste roll, och jag var som sagt oerhört sugen. I kön in till Annexet där konserten skulle framföras började jag fråga runt bland dem som stod närmast mig. Till min besvikelse var det ingen som hade något att erbjuda. Kön rörde sig framåt och jag blev alltmer otålig.
Jakten på E:
Vi kom in i lokalen och stämningen bland mina kompisar var på topp. Jag och en av mina vänner gled direkt in i barområdet för att åtgärda den tillfälliga nykterheten som kommit av att stå i kön. Där berättar jag för honom om min plan att köpa E, och han försäkrar mig om att jag kommer lyckas. Vi sänker ölen så snabbt vi kan och rör oss sedan mot scenen, där jag väldigt oblygt och väldigt olikt mig själv går rakt fram till främlingar och frågar om dem har lite E. Det tar ungefär tio minuter av “nej tyvärr”, och “sorry kompis” innan jag tillslut fick napp. Två män i tjugoårsåldern med utländsk bakgrund drar på sina smilband och frågar hur mycket jag vill ha. Jag förklarar situationen: det är inte min första gång och jag är villig att betala bra för en rejäl upplevelse. En av dem begär 200 kronor och ber mig sedan följa med hans kompis till toan.
“Har du en dosa?”
Vi står inne på en av dem ytterst små toaletterna. Mannen frågar mig om jag har en snusdosa på mig, och jag försöker fiska upp den trots det trånga utrymmet. Innan jag hunnit uppfatta det håller mannen helt plötsligt i en liten redline-påse fylld med ljusa, gulbruna stenar. Ni vet, den där färgen man kan se på Reddit r/drugstashes där folk i kommentarerna blir helt lyriska. Mannen ber mig hålla upp dosan och börjar hälla över innehållet i locket på dosan. Skulle uppskatta dosen till 250 mg, baserat på hur mycket det såg ut att vara samt hur trippen kändes. Jag tog den minsta biten jag kunde hitta och stoppade den på tungan, och mycket riktigt fick jag nästan en uppstötning av den vidriga smaken. Jag tömde innehållet i en bit toapapper, gjorde biten till en boll i näven och svalde bomben med kranvatten. Tillsammans med mannen klev jag ut från toalettbåset, varpå vi fick förstående blickar och skratt från männen som stod där utanför. Jag kände min puls gå upp. Jag log tillbaks och rörde mig mot mina vänner.
Väntan:
Klockan var 20:50. Jag hade bombat mina kristaller för tjugo minuter sedan, men otålig som jag var fick jag för mig att jag blivit lurad. Av en slump sprang jag in i dem två unga männen igen, och när dem frågade hur jag mådde svarade jag trevligt men en smula otåligt att jag inte kände någonting alls och frågade ifall dem var säkra på dosen. Svaret jag fick lugnade ner mig. “Kompis, det har gått tjugo minuter. Kom tillbaks om 10 minuter och snacka med oss igen, jag garanterar att du kommer flyga.” Fair enough tänkte jag, och mycket riktigt dröjde det inte länge innan det sköljde över mig. MDMA-comeup i all sin glans.
Comeup:
Jag sa inte ens något till mina kompisar, dem såg på mig att jag var helt. En av dem konstaterade att han aldrig sett mig le så mycket, och gav sig iväg för att hitta tuggummin till mig. Själv kunde jag inte riktigt ta in allt som hände, det kändes som att det gått så snabbt. Min kompis återvände med tuggummin och en kopp vatten, och det var snart dags för själva konserten att börja.
Vi stod nästan längst fram. Snurrig av alkohol, MDMA, värmen i lokalen, ljuset och den dunkande musiken som spelats i snart en timme mådde jag trots allt väldigt bra. Det var dags.
Jag hörde en röst från scen: “säg O D Z!”
Publikhavet på över tusen svarar: “O D Z!”
“säg O D Z!”
“O D Z!”
Jag skrek för full hals. Jag var så lycklig. Det kändes som hämtat ur en dröm.
“säg O D Z!”
“O D Z!”
Speakerrösten tystnade, och introt till “nya tider” började sakta spelas. Folk var galna, hela byggnaden kokade. Man kunde skära spänningen i luften med kniv.
Så plötsligt blev det tyst, och mörkt. Och sen sköt pyrotekniken uppe på scen ifrån sig meterhöga eldslågor.
Peak:
Hela byggnaden exploderade. Genom elden kliver dem tre medlemmarna i gruppen ut på scen. Publiken svarar med det högsta vrålet jag någonsin hört.
Detta är det enda tydliga minnet jag har efter att jag känt MDMAt kicka in på riktigt. Jag har massa bilder och filmer från kvällen, som ger mig viss insyn i hur bra jag hade det, men jag önskar att jag kom ihåg mer från själva konserten. På dem flesta bilder och filmer går jag runt i bar överkropp då min tröja var så blöt att det var löjligt, och med en käke som såg ut som att jag försökte bita mig själv i nacken. Jag minns musiken som det bästa jag hört. Pyrotekniken blandat med lasershowen fick mig att tro att jag hamnat i himlen. Omgiven av tusentals människor med exakt samma kärlek till musiken, kulturen och detta liv som jag, kände jag mig helt fulländad. Mina kompisar har i efterhand berättat hur jag sprang fram och tillbaka i folkhavet, log som en idiot och dansade som en galning.
Avslutning:
När konserten var slut gled jag ut ur annexet som på ett moln. Mina kläder var genomblöta och det var mer eller mindre svinkallt ute, men jag kunde inte brytt mig mindre. Jag var så oerhört lycklig. Jag kunde fortfarande känna basen pulsera genom min kropp trots att musiken slutat spela. Majoriteten av mina kompisar hoppade in i en taxi och jag gick tillsammans med resten av oss mot tunnelbanan.
Dagen efter:
När jag vaknade dagen efter mådde jag trots omständigheterna väldigt bra. Hade svaga käkspänningar och en smått irriterande huvudvärk men har definitivt varit med om värre. Upplevelsen får en solklar 10/10.
Allt gott!
Substans: MDMA-kristaller.
Dos: Ungefär 250 mg.
Ålder: 18 år.
Kön: Man.
Vikt: 85 kg.
Tid: 4-5 h.
Andra erfarenheter: Alkohol, Gräs, Hasch, Kokain, Amfetamin, Metylfenidat, Poppers, Lustgas, Etylmorfin, Ecstasy, MDMA-kristaller, LSD, Tramadol, Xanax och Shrooms.
Inledning:
Datumet var lördagen den sjunde september, och det var kvällen för ODZs turnéavslutning i Stockholm. Jag och mina vänner hade sedan några månader tillbaka varit oerhört taggade på detta event, och det var äntligen dags.
Kvällen inleds med att vi gemensamt åt några burgare för att sedan sätta oss på en bar. Några öl senare rör vi oss mot tunnelbanan, vi ville stå långt fram när konserten började så vi såg till att vara där i god tid. Med mig hade jag även en plunta whiskey, så när vi väl kom fram till kön var jag tillräckligt slirig för att uppleva ett för mig återkommande fenomen på fyllan: ett galet sug efter MDMA.
Mina tidigare erfarenheter av MDMA har varit vid fyra separata tillfällen med två-tre månader emellan sig. Den högsta dosen jag tagit skulle jag uppskatta till 230 mg. Nu hade det gått fyra månader sen min senaste roll, och jag var som sagt oerhört sugen. I kön in till Annexet där konserten skulle framföras började jag fråga runt bland dem som stod närmast mig. Till min besvikelse var det ingen som hade något att erbjuda. Kön rörde sig framåt och jag blev alltmer otålig.
Jakten på E:
Vi kom in i lokalen och stämningen bland mina kompisar var på topp. Jag och en av mina vänner gled direkt in i barområdet för att åtgärda den tillfälliga nykterheten som kommit av att stå i kön. Där berättar jag för honom om min plan att köpa E, och han försäkrar mig om att jag kommer lyckas. Vi sänker ölen så snabbt vi kan och rör oss sedan mot scenen, där jag väldigt oblygt och väldigt olikt mig själv går rakt fram till främlingar och frågar om dem har lite E. Det tar ungefär tio minuter av “nej tyvärr”, och “sorry kompis” innan jag tillslut fick napp. Två män i tjugoårsåldern med utländsk bakgrund drar på sina smilband och frågar hur mycket jag vill ha. Jag förklarar situationen: det är inte min första gång och jag är villig att betala bra för en rejäl upplevelse. En av dem begär 200 kronor och ber mig sedan följa med hans kompis till toan.
“Har du en dosa?”
Vi står inne på en av dem ytterst små toaletterna. Mannen frågar mig om jag har en snusdosa på mig, och jag försöker fiska upp den trots det trånga utrymmet. Innan jag hunnit uppfatta det håller mannen helt plötsligt i en liten redline-påse fylld med ljusa, gulbruna stenar. Ni vet, den där färgen man kan se på Reddit r/drugstashes där folk i kommentarerna blir helt lyriska. Mannen ber mig hålla upp dosan och börjar hälla över innehållet i locket på dosan. Skulle uppskatta dosen till 250 mg, baserat på hur mycket det såg ut att vara samt hur trippen kändes. Jag tog den minsta biten jag kunde hitta och stoppade den på tungan, och mycket riktigt fick jag nästan en uppstötning av den vidriga smaken. Jag tömde innehållet i en bit toapapper, gjorde biten till en boll i näven och svalde bomben med kranvatten. Tillsammans med mannen klev jag ut från toalettbåset, varpå vi fick förstående blickar och skratt från männen som stod där utanför. Jag kände min puls gå upp. Jag log tillbaks och rörde mig mot mina vänner.
Väntan:
Klockan var 20:50. Jag hade bombat mina kristaller för tjugo minuter sedan, men otålig som jag var fick jag för mig att jag blivit lurad. Av en slump sprang jag in i dem två unga männen igen, och när dem frågade hur jag mådde svarade jag trevligt men en smula otåligt att jag inte kände någonting alls och frågade ifall dem var säkra på dosen. Svaret jag fick lugnade ner mig. “Kompis, det har gått tjugo minuter. Kom tillbaks om 10 minuter och snacka med oss igen, jag garanterar att du kommer flyga.” Fair enough tänkte jag, och mycket riktigt dröjde det inte länge innan det sköljde över mig. MDMA-comeup i all sin glans.
Comeup:
Jag sa inte ens något till mina kompisar, dem såg på mig att jag var helt. En av dem konstaterade att han aldrig sett mig le så mycket, och gav sig iväg för att hitta tuggummin till mig. Själv kunde jag inte riktigt ta in allt som hände, det kändes som att det gått så snabbt. Min kompis återvände med tuggummin och en kopp vatten, och det var snart dags för själva konserten att börja.
Vi stod nästan längst fram. Snurrig av alkohol, MDMA, värmen i lokalen, ljuset och den dunkande musiken som spelats i snart en timme mådde jag trots allt väldigt bra. Det var dags.
Jag hörde en röst från scen: “säg O D Z!”
Publikhavet på över tusen svarar: “O D Z!”
“säg O D Z!”
“O D Z!”
Jag skrek för full hals. Jag var så lycklig. Det kändes som hämtat ur en dröm.
“säg O D Z!”
“O D Z!”
Speakerrösten tystnade, och introt till “nya tider” började sakta spelas. Folk var galna, hela byggnaden kokade. Man kunde skära spänningen i luften med kniv.
Så plötsligt blev det tyst, och mörkt. Och sen sköt pyrotekniken uppe på scen ifrån sig meterhöga eldslågor.
Peak:
Hela byggnaden exploderade. Genom elden kliver dem tre medlemmarna i gruppen ut på scen. Publiken svarar med det högsta vrålet jag någonsin hört.
Detta är det enda tydliga minnet jag har efter att jag känt MDMAt kicka in på riktigt. Jag har massa bilder och filmer från kvällen, som ger mig viss insyn i hur bra jag hade det, men jag önskar att jag kom ihåg mer från själva konserten. På dem flesta bilder och filmer går jag runt i bar överkropp då min tröja var så blöt att det var löjligt, och med en käke som såg ut som att jag försökte bita mig själv i nacken. Jag minns musiken som det bästa jag hört. Pyrotekniken blandat med lasershowen fick mig att tro att jag hamnat i himlen. Omgiven av tusentals människor med exakt samma kärlek till musiken, kulturen och detta liv som jag, kände jag mig helt fulländad. Mina kompisar har i efterhand berättat hur jag sprang fram och tillbaka i folkhavet, log som en idiot och dansade som en galning.
Avslutning:
När konserten var slut gled jag ut ur annexet som på ett moln. Mina kläder var genomblöta och det var mer eller mindre svinkallt ute, men jag kunde inte brytt mig mindre. Jag var så oerhört lycklig. Jag kunde fortfarande känna basen pulsera genom min kropp trots att musiken slutat spela. Majoriteten av mina kompisar hoppade in i en taxi och jag gick tillsammans med resten av oss mot tunnelbanan.
Dagen efter:
När jag vaknade dagen efter mådde jag trots omständigheterna väldigt bra. Hade svaga käkspänningar och en smått irriterande huvudvärk men har definitivt varit med om värre. Upplevelsen får en solklar 10/10.
Allt gott!
__________________
Senast redigerad av XTCN2O 2020-02-03 kl. 10:21.
Senast redigerad av XTCN2O 2020-02-03 kl. 10:21.
