Citat:
Ursprungligen postat av
Coba
Om alla skolor stängs ner så är det minst en förälder till barnet som inte jobbar.
Hur tänker du att organisationen Sverige ska fungera då menar du?
Eftersom foliehattarna här inne redan skriker "tomt i hyllorna på Ica, PANIK!!", hur ska de/ni ha det?
Tror ni att samhällsfunktioner fungerar av sig självt? Barn..
Jag tycker att FHM kunnat sköta saker något bättre men jag tackar ju alla gudar som finns att det finns vuxna vid spakarna och inte dessa barnhjärnor som flashbackarna i den här tråden verkar vara.
Det här är nackdelen (får man säkert inte säga) med att vi har byggt ett samhälle där så många mammor till barn i den åldern att de inte kan klara sig hemma själva, yrkesbetar. För det gör samhället väldigt sårbart, just när sådant här händer.
Dock är det naturligtvis inte omöjligt ändå.
- många har sådana jobb att de kan jobba hemifrån
- många har sådana jobb, att det inte påverkar något för gemene man, i alla fall inte livsviktiga saker
- vi har en stor kader av arbetslösa, många av dem (troligen majoriteten eftersom det är mest de yngsta och de äldsta på arbetsmarknaden som är arbetslösa) utan barn under låt oss säga 10 år.
Dessa skulle gå att sätta in på många jobb, medan en förälder är hemma. Att plocka upp varor i en livsmedelsbutik, som du tog som exempel, kräver ingen lång upplärning.
- skolbarnen kan övervakas digitalt. De kan ha lektioner på nätet, som de måste checka in till. Gör de inte det, så ringer läraren upp. Svarar ingen, så åker någon hem till barnet. Med den graden av övervakning borde barn från sju år kunna vara ensamma hemma
- sedan blir det ett antal barn kvar, som absolut inte kan vara hemma. Då kan man tänka sig att de får vara i skolan, men eftersom de nu är mycket färre på större ytor och med mycket färre barn per vuxen, så går det att sprida ut dem i de klassrum och grupprum som finns. Barnen får order att inte gå närmare varandra än ett visst antal meter, skolan ställer in handsprit överallt och personal övervakar att den används. Naturligtvis ställs moment där smittrisken ökar, som utflykter i bussar, idrott och skolmatsalen in. I stället får barnen var sitt lunchpaket som det äter i sin bänk.
ANDRA länder klarar som sagt det här, även länder som är mindre digialiserade än vi. Det är bara här som allting är så omöjligt, jämt.