Citat:
Ursprungligen postat av
arbetet
Nu har du avslöjat dig som en regimshil vilket inte är överraskande.
Du kan gärna förklara vad ett hastigt sammanställt vårdprotokoll har med riksdagsbeslut bort i 90-talet att göra.
Som sagt, när du inte har några insikter eller kunskaper i frågan låt bli att göra kategoriska uttalanden.
Man har nog mindre överlevnadschanser på ett äldreboende eller hemma där varken personal eller material finns för att göra medicinska interveneringar. Speciellt om skyddsombudet beslutat om skyddsstopp för personalen.
Varsågod, det här baseras Socialstyrelsens dokument på (1996/1997):
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/prioriteringar-inom-halso--och-sjukvarden_GK0360/html
Några axplock nedan. Jag skrapar bara lite på ytan:
"Om sjukdomen inte är möjlig att bota utan kommer att leda till döden är det vårdens uppgift att ge lindring och tröst genom palliativ vård. I dessa fall är också de livskvalitetsrelaterade behoven uttalade.
Enligt utredningen har man som patient endast behov av det man har nytta av. Motsatt gäller att en människa enligt detta sätt att definiera behov
inte behöver åtgärder som inte förbättrar hälsan och livskvaliteten, dvs. sådana som hon inte har nytta av."
"Utifrån principen om alla människors lika värde är det hälso- och sjukvårdens uppgift att i största möjliga utsträckning ge alla den vård de behöver och
kan tänkas ha nytta av. Hos äldre är det då
viktigt att skilja på kronologisk och biologisk ålder. Kronologisk ålder är bestämd av födelsedatum, medan biologisk ålder är ett mer vagt men ändå
medicinskt bedömbart begrepp.
Det skulle strida mot de etiska principerna att särbehandla någon enbart på grund av kronologisk ålder. Det finns heller inga skäl att tillämpa generella kronologiska åldersgränser vid ställningstagande till medicinska åtgärder.
Däremot ingår nedsatta fysiologiska reserver i bedömningen av vad enskilda äldre patienter kan tillgodogöra sig i form av medicinska åtgärder. En gammal person har sämre förutsättningar att klara av en viss behandling. Riskerna vid vissa operationer kan dessutom öka när kroppens kondition avtar varvid nackdelarna kan bli större än fördelarna. Risken för allvarliga komplikationer kan också bedömas som oacceptabelt stor."
"
Utanför prioriteringsgrupperingen
Behoven i den här gruppen kan vara både hälso- och livskvalitetsrelaterade men de åtgärder som kan sättas in har ingen dokumenterad nyttoeffekt.
Det strider både mot behovs- solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen att vidta åtgärder som inte har någon nyttoeffekt. Sådana insatser kan innebära påfrestningar för patienten och också en felaktig användning av resurserna. Utredningen ger ett antal exempel på insatser som den anser vara ineffektiva eller sakna dokumenterad nytta. Hit hör behandling då egenvård är tillräcklig, exempelvis slentrianmässig antibiotikabehandling, hälsoundersökningar utan dokumenterad effekt och rutinmässiga laboratorieprover.
Hit hör också fortsatt behandling av en obotlig sjukdom sedan den visat sig varken vara ändamålsenlig eller meningsfull samt behandlingsinsatser i livets slutskede som endast för-länger döendet och inte lindrar lidandet. Att onödiga undersökningar och icke verksamma behandlingar utförs kan bero på bristande erfarenhet, bristfällig kunskap och kanske, vid obotliga sjukdomar, oförmåga att möta människors existentiella nöd. Enligt vår mening bör sådana vårdåtgärder i princip inte användas och därmed inte heller ingå bland prioriteringsalternativen."
