Antropogen uppvärmning, räddningen för Sverige!?

Antropogen uppvärmning om en grad har inte gjort klimatet varmt i sig. I geologiskt hänseende befinner vi oss i en mycket kall period, sedan 33.9 miljoner år tillbaka i kenozisk istid (is på Antarktis), och sedan 2.58 miljoner år tillbaka i kvartär istid (is på Arktis och Grönland) med regelbundna nedisningar på norra halvklotet med hundra tusen års intervall.

Människans nuvarande plats i detta system är i en interglacial mellan nedisningar, en tillfällig värmeperiod som har varat i 12 000 år. Utan antropogen uppvärmning hade en ny nedisning redan påbörjats, med slutligt resultat i ett nytt tjockt istäcke ned till norra Tyskland om 23 000 år. Hittillsvarande uppvärmning har fördröjt förloppet till 50 000 år eller mer.

Mänsklig civilisation uppstod under denna tillfälliga värmeperiod, som vi kallar holocen. Det stabila klimat som kännetecknar perioden är inte karakteristiskt för jordens vidkommande, och det kommer att förändras med eller utan mänsklig inverkan. Stryper vi alla utsläpp kommer en ny nedisning med matematisk precision. Fortsätter utsläppen övergår klimatet småningom från istid till drivhus, det för jorden mer normala. Mänsklig civilisation har gett oss förutsättningar att hantera atmosfären och klimatet efter eget godtycke.

Uppvärmning ger inte ett torrare klimat. Kyla ger torrare klimat, och aldrig är ökenutbredningen så intensiv som under perioder av nedisningar. Värme ger fuktigare klimat, för att nederbörden ökar. Områden är torra av andra skäl än solens uppvärmning, som stora landmassor utan bergsskedjor, eller genom variationer i jordens axellutning – exempelvis Sahara är omväxlande grönt och öken med 20 000 års intervall, och antropogen uppvärmning kan bidra till att snabba på förloppet att åter gröna regionen.

Uppvärmning sker latitudinellt längs breddgraderna, utan att påverka ekvatorn nämnvärt. När jordens medeltemperatur stiger betyder det inte att ekvatorområdena blir obeboliga, utan att tropiskt klimat breddas, att både flora och fauna växer i omfång, att biomassan ökar, och därmed att växtligheten slutligen bromsar förloppet med skenande koldioxid.

Eftersom förloppet dessutom är över generationer kommer mänskligheten att organiskt anpassa sig, som vi alltid gjort.

Eftersom det inte är en akutkris, löser vi inte "krisen" bättre med ny teknik än att vi i Sverige backar tillbaka till jordbrukssamhället?

Anpassning kommer så klart att ske, som det alltid gjort, genom krig, svält och sjukdomar.

TS har rätt i att vi måste se den större bilden.

Däremot, och detta nämns sällan numer, att det är de giftiga utsläppen som måste ned, därför ny teknik. Koldioxid hit eller dit kan vi anpassa oss efter, men aldrig gifter.

Att en istid inletts utan vår påverkan är ren spekulation, och i vilket fall som helst är vi långt förbi den punkt där det är relevant.
Du har rätt att vi haft ovanligt stabilt klimat senaste 8000 åren. För mig är det tecken på att vi bör låta klimatet vara ifred när det betett sig så vänligt, inte sparka det till något nytt tillstånd med våra utsläpp eftersom ett sådant troligen är betydligt mer instabilt.
Å andra sidan har amerikanska mellanvästern varit mer öken under varmare perioder. Inte så bra för matförsörjningen.
Det som begränsar förloppet är primärt att ökande nederbörd ger ökad erosion vilken förbrukar CO2, men det är en mycket långsam process.
Vilket i praktiken betyder att de som inte anpassade sig dog.