Citat:
Ursprungligen postat av
Bomboni2
Världen känns som den håller på att gå åt helvete. Jag vet att generationerna innan oss antagligen också tänkt så men nu verkar det som det faktiskt är sant. Jag räknar inte med att jag kommer dö en naturlig död vid sen ålder, utan relaterat till samhällskatastrofer och kollapser. Hela världen slungas i kaos/apokalyps.
Skogarna vi kom från brinner, traditionella värderingar försvinner och vi har kärnvapen som förstör allt liv om det önskas.
Är det fler som känner som jag?
Det är ju som du säger den andra meningen. Människan har inför varje stor förändring, trott att det ska bli sämre. Och det har ju blivit bättre livskvalité, mer tid för sig själv och återhämtning, mindre samhällsklyftor osv för varje förändring.
Men det som jag kan hålla med om är att vi i allt mindre grad får utmaningar som får oss att växa i livet, och som vi måste ha ställning till. VIlket får oss att skapa sammanhang och mening med livet. Vi hade fler och mer av "naturliga utmaningar" som jag kallar det. OCh dessa blir allt mindre, i takt med detta, så upplever vi en brist på meningen med livet (iaf jag). Det finns en masssa tid över, som vi måste lägga på att bli så lyckliga som möjligt, skratta så mycket som möjligt - för att må bra. Och vi är inte gjorde för att ständigt jaga glädje.
VI blir bara ett överskott, och därför känner vi oss meningslösa, oanvända - som leder till depression, hopplöshet, destruktivt beteende. Och framför alt otrygghet.
