Är jag traumatiserad på något vis?

Kan ej länka just nu men om du googlar 'How to stop Emotional Flashbacks? Richard Grannon' kanske du hittar nåt bättre än mina påhitt.
Mvh

På det du skriver känns det ju uppenbart att din barndom spökar för dig nu. Min erfarenhet säger mig att du dock klarat det viktigaste i din situation. Det är oändligt mycket enklare att hantera de utmaningar du har och kommer att ha med en bra utbildning i botten. Dessutom en utbildning som ”passar” dig. En fara är såklart att du börjar behandla dig själv, det brukar sällan vara bra. Håll missbruket i schack och ta steg för steg framåt.

Bra lista tycker om begreppet assertivitet! Låt mig även påpeka vad jag menar med att se "ful" ut framför spegeln. Det är inte alls att det stämmer men det är det negtativa som spökar om du förstår vad jag menar? Angående boken du nämner tärningsspelare vart kan jag lyssna på den? Finns inte på yotube alls. Känner du till någon gratis sida som erbjuder sådana ljudböcker?
Överlag har du helt rätt i det du nämner men man behöver bara göra det till en rutin och hålla den hela tiden.

Jag har testat kbt men tycker intr att det hade en så stor effekt. Terapeuten jag mötte på tyckte att jag var för "intelligent". Vi kom inte fram alls. De negativa tankarna som gör mig ledsen då jag ser mig mindre värd, de sånt som behöver utplånas.
Ser att han har två videos ca 15 min långa, är det de du syftar på?

Ja det har jag också förstått nu, faktiskt hade jag aldrig tänkt i de banorna tidigare jag vill inte se mig själv som svag. Jag har klarat massa hinder och viktiga bitar. Samtidigt är man rädd att exempelvis självkänslan ska falla ner ännu mer, det skapar en ovisshet inom mig. För mig handlar det inte om behandla nej nej. Jag vill bara förstå och kontrollera mina känslor bättre. Inte låta negativa tankar ha en effekt på mig och inte låta de stoppa min karriär eller mitt liv. Man drar ju sig mer undan när man känner av en sämre självkänsla. Missbruket har jag idag kontroll det har ödelagt mycket men jag försöker ändå att gå framåt.

Vet ej var man kan lyssna på böcker gratis, gillar att läsa och rota i bibliotek och det är ju gratis. Kanske bibblan vore nåt för din lista till i morgon?😎

Du sa att din terapeut hade sagt sätt du är för "intelligent".
Tror du inte h*n menade att du intelektualiserar dina dina i grunden känslomässiga problem? Tom en dum person kan vara en hejare på att intellektualisera!

Man kan inte tänka sig frisk från ett känslomässigt trauma. Helande sker då man börjar känna sig frisk. Och hur gör man då'rå?
Bli medveten om var skon klämmer (Här behövs intelligens)* och kunskap.
Men sen måste man skaffa sig nya känsloerfarenheter, få bekräftat av andra människor att man är ok, genom att uppleva nya saker med nya människor, lära sig sätta gränser mot folk som inte ("negligerar" dig som dina föräldrar gjorde), bli assertiv
Upplevelser där du kan lära dig älska dig själv, så klyschig det än låter, men blir nån sorts "self-parenting" och är grunden för att fungera optimalt som människa.

* framförallt intellektuell ärlighet och sunt förnuft.

Du kan nog göra det bättre själv i så fall, du vet ju vilka tankar som stör dig och kan säkert identifiera vilka känslor som följer med.

Jag tror att sånt ibland kan starta av en internaliserad känsla av att vilja straffa sig själv på nåt vis för att på så sätt "rätta till nåt" som känns fel.
T.ex om du känner att du inte gjort så bra ifrån dig i nåt avseende och så dyker tankar upp om att du är ful, de hör inte ihop egentligen men det blir liksom ditt "straff" för att du "har gjort fel" (om du är med på vad jag menar?)
Det kan vara så om man uppfostrats med bestraffningar eller på nåt sätt trott att ens defekter har lett till bristen på kärlek och uppmärksamhet. Då blir det att man fortsätter "sona sina brott" istället för att se misstag som en lärorik upplevelse som hjälper en framåt.