Citat:
Faktum är att jag har det bättre än de flesta och jag kan inte tänka mig en enda person jag är avundsjuk på. Det måste betyda att mitt undermedvetna värderar andra saker men jag kan inte komma fram till vad det är.
Jag tycker de flesta lever väldigt tråkiga liv. Man åker till jobbet, kommer hem till mörkret och köper saker. Det är inte särskilt spännande och jag lider av det inombords. Ingen riktig depression men känner en melankoli. Jag vill känna mig som en man men jag gör inte det.
Vad tycker ni jag ska göra?
Jag tycker de flesta lever väldigt tråkiga liv. Man åker till jobbet, kommer hem till mörkret och köper saker. Det är inte särskilt spännande och jag lider av det inombords. Ingen riktig depression men känner en melankoli. Jag vill känna mig som en man men jag gör inte det.
Vad tycker ni jag ska göra?
Låter som att du har ett undermedvetet eller fullt medvetet ideal om hur en man ska vara med krav och mål som du känner att du inte uppfyller. Listan på kraven har hög varians och kan göras lång. Vilket leder till att du inte känner dig som en man. Försök inse att du inte behöver nåt ideal alls. Våga vara dig själv! För du är unik! Din depression kommer nog från den dolda paniken av att bli som de flesta som lever väldigt tråkiga liv enligt din egna beskrivning. Försök inse att du aldrig kan bli som dem för du är unik. Det är faktiskt det enda vi alla har gemensamt trots att så många försöker passa in i olika folkslag & grupperingar. Ju fler som inser detta desto enklare blir det att acceptera & lära känna varandra.
Anledningen till varför du inte känner någon svartsjuka är för att du verkar jämföra åt vad jag kallar det sällsynta hållet. Du inser att du har det bättre än många andra istället för att jämföra med de få som har det bättre än dig. Kudos till dig för det då det är nåt som väldigt många har svårt med.
