Slutskedet i livet, vad händer?

Fick själv cancerdiagnos i somras, och får nu cellgifter.
Cancern är aggressiv, och jag har av läkaren fått besked att jag inte kommer att överleva. Jag har dock inte fått veta någon tidsaspekt, mer än (enl. statistik jag googlat fram) att ca 75% av patienterna som får samma diagnos avlider inom 6-9 månader.
Jag mår fysiskt ganska bra, undantaget ständig värk som jag medicinerar bort med oxy i stundtals stora mängder.
Psykiskt är det en annan femma. Där är det en riktig bergochdalgbana, där jag ena stunden skrattar och är glad som om inger bekymmer alls finns i världen, för att i nästa stund kunna bryta ihop för minsta lilla. Det kan vara något så trivialt som att jag kanske hör en låt på radion som jag associerar till någon händelse tidigare i livet, till betydligt känsligare saker som att jag ser ett foto av barn eller barnbarn.

Jag skulle nog vilja säga till dig att, njut av den glädje du känner, och det så mycket du kan!
Själv önskar jag att jag kunnat landa i samma humörsmode, som du nu gjort, för det psykiska pendlande jag själv går igenom just nu är fan värre än sjukdomen i sig.

Hej jag vet inte om jag har ställt denna fråga tidigare men vad hade du för symtom före du blev sjuk i cancer i buksportkörteln?????

Update from OP:

Hemkommen från sjukhus då det var meningen att man skulle ta ut min Gallblåsa. Men det var för mycket komplikationer. Inflammerad Bukspottkörtel, Kärlkramp, Förstorat hjärta, Astma, Gallsten, och väldigt dåliga blodvärden. Får nu IV hemma då jag inte kan äta eller dricka. Lite vatten och jag kräks direkt.

Jag har inte fått några specifika kostinstruktioner från läkaren, annat än att undvika väldigt fiberrik mat, alt att tugga sådan väldigt väl. Detta pga att man opererat in en stent i tolvfingertarmen, när tumören välte runt den ock ströp till genomfarten från magsäcken, och man vill undvika app stenten proppas igen.
I övrigt är jag fri att äta precis som jag vill. Dvs. inga rekommendationer på att minska på kolhydrater och socker.

Fick själv cancerdiagnos i somras, och får nu cellgifter.
Cancern är aggressiv, och jag har av läkaren fått besked att jag inte kommer att överleva. Jag har dock inte fått veta någon tidsaspekt, mer än (enl. statistik jag googlat fram) att ca 75% av patienterna som får samma diagnos avlider inom 6-9 månader.
Jag mår fysiskt ganska bra, undantaget ständig värk som jag medicinerar bort med oxy i stundtals stora mängder.
Psykiskt är det en annan femma. Där är det en riktig bergochdalgbana, där jag ena stunden skrattar och är glad som om inger bekymmer alls finns i världen, för att i nästa stund kunna bryta ihop för minsta lilla. Det kan vara något så trivialt som att jag kanske hör en låt på radion som jag associerar till någon händelse tidigare i livet, till betydligt känsligare saker som att jag ser ett foto av barn eller barnbarn.

Jag skulle nog vilja säga till dig att, njut av den glädje du känner, och det så mycket du kan!
Själv önskar jag att jag kunnat landa i samma humörsmode, som du nu gjort, för det psykiska pendlande jag själv går igenom just nu är fan värre än sjukdomen i sig.

Update from OP:

Hemkommen från sjukhus då det var meningen att man skulle ta ut min Gallblåsa. Men det var för mycket komplikationer. Inflammerad Bukspottkörtel, Kärlkramp, Förstorat hjärta, Astma, Gallsten, och väldigt dåliga blodvärden. Får nu IV hemma då jag inte kan äta eller dricka. Lite vatten och jag kräks direkt.

Förlåt om jag lånar tråden men är det någon som vet hur det funkar med Palliativ vård? Om man bor i ett län som har ett väldigt dåligt Palliativ vård system kan man begära att tex få en sluten Palliativ plats(eller vad det nu kallas) i ett annat län som tex Västra Götalands län?

Dom symtom jag hade, som ledde till cancerdiagnosen var att jag fick kraftig klåda över hela kroppen, och blev gul i hud och ögonvitor. Detta pga att tumören växt runt gallgångarna så att den naturliga avrinnngen av bilirubin inte fungerade. Min läkare på vårdcentralen tog ett gäng prover, och skulle återkomma inom några dagar med provsvar. Dagen efter ringde läkaren och bad mig åka till akuten omgående. Ca. 6 timmar efter inskrivning på akuten, och efter diverse prover och röntgen, fick jag beskedet. Så det gick väldigt fort från första symtom till diagnos.