Jag tycker hela tiden synd om kriminella och mördare pga sättet andra ser på de

Brukar också tänka på dessa människor och hur avskyvärda och äckliga de är.

När de sedan dör glädjs man över det.

Till viss del, men det kräver också en grad av fantasi. Erfarenhet är heller inte en "yttre" omständighet, yttre omständigheter skapar erfarenhet, fenomenet är ett inre fenomen som inte existerar i en yttre värld, men samtidigt vill jag tillägga att "yttre" och "inre" i denna aspekt inte heller är ett korrekt språkbruk för att detta är också en illusion som medvetenhet till viss del orsakar, men även det vi kallar ego.

Determinism är bara ena sidan av myntet.

Fantasi och erfarenhet är liksom alla andra tankar och upplevelser bara hjärnan som tolkar information på det sätt den är programmerad att göra.

Du kan liksom inte välja vilka tankar du ska tänka. Dessa formuleras automatiskt av ditt undermedvetna för att sedan plötsligt bara dyka upp i ditt medvetande i färdig form utan att du kan rå det minsta över det.

Absolut, men det går att programmera om det undermedvetna, detta gör man till exempel när man vill hjärntvätta någon, om man programmerar om det undermedvetna kommer tankarna som kommer därifrån att ändra struktur, dessutom kan man även utöva diverse mentala övningar för att "tömma" det undermedvetna från tidigare programmering från bland annat erfarenhet.

Edit. Det är också i det undermedvetna som saker som moral har sin källa.
Edit2. Det går också att utveckla kapacitet att stoppa det undermedvetna tankeflödet, det kan göras med meditation exempelvis.

Ja, men beslutet att programmera om eller att tömma medvetandet är inte heller något medvetet beslut. Det nya medvetandet kommer även det arbeta på samma sätt som det gamla, bara med annorlunda data att utgå ifrån.

Nej, moral kommer utifrån. Vi vet inte instinktivt vad som är moraliskt rätt, det är något vi måste resonera oss fram till.

Ja då får jag får väl gå ut i trädgården och gräva efter lite moral och se om jag hittar någon. "Utifrån"...kom igen nu.

tyvärr är vissa födda såhär utan en tragisk bakgrund också. Båda sorterna finns.

Alla kan sägas vara offer för sina omständigheter; det är en sak att ha en förståelse för detta - en annan att tro att en förlåtande och försvarande attityd mot grova brottslingar skulle vara till någon nytta.

En väldigt otrevlig och hänsynslös person, exempelvis en granne, är också "offer" för saker som genetik, uppväxt, trauman, levnadsförhållanden etc., men en sund inställning är att vilja ha så lite att göra med denne som möjligt. Man kan inte ta på sig ansvaret att tala kräket tillrätta, föra det på rätt spår eller ge det ett samvete, oavsett hur synd det än må vara om individen. Speciellt inte om man inte vill blir lurad, som översnälla personer allt som oftast blir.

Det är ju självklart. Vad som anses vara rätt och fel skiljer sig kraftigt mellan olika tider och olika kulturer, eftersom det ständigt ändras. Ett barn förstår inte vad som är rätt och fel förrän någon talat om det för henne.

Intressant för det förstår inte jag heller, undrar om det betyder att jag är fruktansvärt omogen eller om jag helt enkelt inte har lärt mig det... eller är dum i huvudet, när jag funderar på orden gott och ont och deras betydelse så blir de tomma för mig, betydelselösa.

Jag tror inte på det.

Jag jobbar dock med kategorin, så kanske vet jag mer.