https://sv.wikipedia.org/wiki/Einar_Åberg
Denna person var den som grundlade dagens HMF-lagstiftning, som infördes redan 1948, en lag som kritiserats från många håll för att inskränka den grundlagsstadgade yttrandefriheten.
Ena lägret ponerar att man bör kunna uttrycka hetsande åsikter, då man likväl har möjligheten att kunna besvara dem. Andra lägret menar på att vissa åsikter är så obekväma att de snarare riskerar att bryta social samhörighet i samhället och därför bör regleras och bestraffas.
Oftast har dessa kontroversiella åsikter som lagstiftningen reglerar historiska motiv, där vissa hör till förintelsen, slaveriet i USA, och andra åsikter som kretsar kring avskyvärda händelser i historien.
Tanken är att dessa åsikter som uttrycks, riskerar att uppröra såpass mycket folkgrupper som relaterar till dessa historiska händelser att det existerar en oproportionerligt stor känslomässig börda på dem, i relation till vikten av yttrandefriheten.
Personligen håller jag inte med om om att man skall kunna förbjuda kontroversiella åsikter av HMF-karaktär, dels på grundval av att det inskränker yttrandefriheten, men också för att det riskeras att användas som ett mäktigt politiskt instrument för att kväva politisk opposition.
Det uppstår en paradox där motivet för att bibehålla samhällsmässig social samhörighet bland olika (folk) grupperingar i ett samhälle (se Kinas doktrin om social-stabilitet i samhället*) riskerar ändå att skapa samma sociala instabilitet man försöker att undvika genom att vissa grupperingar blir kvävda i uttryckandet av sina åsikter.
Vidare riskerar nuvarande HMF-lagstiftning att radikalisera personer som uttrycker åsikter, som, har potentialen att tangera HMF till att faktiskt bli mer extremistiska.
Exempel på dessa är samhällsutvecklingen sedan 2008-2010 ungefär, där den höga migrationen, från början - inte ansågs utgöra ett problem. På vissa områden började dock åsikter sippra upp om att man var tvungen att begränsa dem.
Neutrala åsikter som att " vi behöver begränsa migrationen på grund av integrationsmässiga skäl", "Vi behöver ha en screening och bakgrundskoller mot vissa länder", antog en apolitisk-ståndpunkt, där dessa blott var åsikter som uttryckte neutralitet och inte antog ett ideologi-politiskt ställningstagande.
Media, valde dock att stämpla dessa åsikter, och ställa dem i ett hörn av vissa politiska ideologier, främst nazismen och andra ismer såsom rasismen samt islamofobi.
Naturligtvis, blir en person, som från början uttrycker neutrala åsikter, förargad och ännu mer upprörd, och skapar således ett antagonistiskt synsätt mot media, oavsett medias politiska tillhörighet, på grund av att hans åsikter aktivt förvrängts, demoniserats och han blivit stämplad som rasist, nazist, islamofob etc.
Resultatet blir att när vissa åsikter förtrycks i ett samhälle, att dessa personer tillslut söker sig till andra personer som känner likadant, där en grogrund för -ännu-mer antagonism väcks mot rådande media som svartmålat dessa personer.
Risken uppstår nu att dessa personer, ansluter sig till mer extrema ideologier, som de från början inte alls sympatiserade med, för att de delar samma ilska mot ett etablissemang som förtryckt deras åsikter.
The enemies of my enemies are my friends
Intentionen från början, var att skapa social samhörighet och social stabilitet i ett samhälle genom HMF-lagstiftningen och således aktivt reducera utrymmet för kontroversiella åsikter med tanken på att de således inte får fäste i den större samhälls-debatten.
Paradoxalt nog, så ser vi att detta riskerar att snarare skapa exakt samma situationen från början man var rädd för.
Dvs ett mer antagonistiskt samhälle.
Slutsatsen är således att yttrandefriheten alltid måste existera, utan begränsningar, och där man måste ge utrymme till att kunna refutera argument man inte accepterar, oavsett hur kontroversiella de är, för att det annars riskerar spridning till att kunna bli något mycket mer monstruöst.
Följden blir även att man måste tillåta åsikter som argumenterar för avskaffandet av friheten, demokratiska rättigheter och andra saker vi tar för givet idag och aktivt måste sydda, då det är en av de inneboende kärnorna i yttrandefriheten.
Yttrandefriheten, kan således utrota sig själv genom att det ger utrymme för sådana åsikter, samtidigt som en begränsning av den utrotar och urholkar den. Samma sak är det med demokratin, en demokrati har möjligheten att rösta in Orwelliansk diktatur á la 1984, och utrota demokratin, men där även en begränsning av demokratin leder till risken för att diktaturer utvecklas och mindre politisk mångfald.
Tankar om Lex Åberg och de senaste 10 årens utveckling under 10-talet och dess relation till yttrandefriheten?
Denna person var den som grundlade dagens HMF-lagstiftning, som infördes redan 1948, en lag som kritiserats från många håll för att inskränka den grundlagsstadgade yttrandefriheten.
Ena lägret ponerar att man bör kunna uttrycka hetsande åsikter, då man likväl har möjligheten att kunna besvara dem. Andra lägret menar på att vissa åsikter är så obekväma att de snarare riskerar att bryta social samhörighet i samhället och därför bör regleras och bestraffas.
Oftast har dessa kontroversiella åsikter som lagstiftningen reglerar historiska motiv, där vissa hör till förintelsen, slaveriet i USA, och andra åsikter som kretsar kring avskyvärda händelser i historien.
Tanken är att dessa åsikter som uttrycks, riskerar att uppröra såpass mycket folkgrupper som relaterar till dessa historiska händelser att det existerar en oproportionerligt stor känslomässig börda på dem, i relation till vikten av yttrandefriheten.
Personligen håller jag inte med om om att man skall kunna förbjuda kontroversiella åsikter av HMF-karaktär, dels på grundval av att det inskränker yttrandefriheten, men också för att det riskeras att användas som ett mäktigt politiskt instrument för att kväva politisk opposition.
Det uppstår en paradox där motivet för att bibehålla samhällsmässig social samhörighet bland olika (folk) grupperingar i ett samhälle (se Kinas doktrin om social-stabilitet i samhället*) riskerar ändå att skapa samma sociala instabilitet man försöker att undvika genom att vissa grupperingar blir kvävda i uttryckandet av sina åsikter.
Vidare riskerar nuvarande HMF-lagstiftning att radikalisera personer som uttrycker åsikter, som, har potentialen att tangera HMF till att faktiskt bli mer extremistiska.
Exempel på dessa är samhällsutvecklingen sedan 2008-2010 ungefär, där den höga migrationen, från början - inte ansågs utgöra ett problem. På vissa områden började dock åsikter sippra upp om att man var tvungen att begränsa dem.
Neutrala åsikter som att " vi behöver begränsa migrationen på grund av integrationsmässiga skäl", "Vi behöver ha en screening och bakgrundskoller mot vissa länder", antog en apolitisk-ståndpunkt, där dessa blott var åsikter som uttryckte neutralitet och inte antog ett ideologi-politiskt ställningstagande.
Media, valde dock att stämpla dessa åsikter, och ställa dem i ett hörn av vissa politiska ideologier, främst nazismen och andra ismer såsom rasismen samt islamofobi.
Naturligtvis, blir en person, som från början uttrycker neutrala åsikter, förargad och ännu mer upprörd, och skapar således ett antagonistiskt synsätt mot media, oavsett medias politiska tillhörighet, på grund av att hans åsikter aktivt förvrängts, demoniserats och han blivit stämplad som rasist, nazist, islamofob etc.
Resultatet blir att när vissa åsikter förtrycks i ett samhälle, att dessa personer tillslut söker sig till andra personer som känner likadant, där en grogrund för -ännu-mer antagonism väcks mot rådande media som svartmålat dessa personer.
Risken uppstår nu att dessa personer, ansluter sig till mer extrema ideologier, som de från början inte alls sympatiserade med, för att de delar samma ilska mot ett etablissemang som förtryckt deras åsikter.
The enemies of my enemies are my friends
Intentionen från början, var att skapa social samhörighet och social stabilitet i ett samhälle genom HMF-lagstiftningen och således aktivt reducera utrymmet för kontroversiella åsikter med tanken på att de således inte får fäste i den större samhälls-debatten.
Paradoxalt nog, så ser vi att detta riskerar att snarare skapa exakt samma situationen från början man var rädd för.
Dvs ett mer antagonistiskt samhälle.
Slutsatsen är således att yttrandefriheten alltid måste existera, utan begränsningar, och där man måste ge utrymme till att kunna refutera argument man inte accepterar, oavsett hur kontroversiella de är, för att det annars riskerar spridning till att kunna bli något mycket mer monstruöst.
Följden blir även att man måste tillåta åsikter som argumenterar för avskaffandet av friheten, demokratiska rättigheter och andra saker vi tar för givet idag och aktivt måste sydda, då det är en av de inneboende kärnorna i yttrandefriheten.
Yttrandefriheten, kan således utrota sig själv genom att det ger utrymme för sådana åsikter, samtidigt som en begränsning av den utrotar och urholkar den. Samma sak är det med demokratin, en demokrati har möjligheten att rösta in Orwelliansk diktatur á la 1984, och utrota demokratin, men där även en begränsning av demokratin leder till risken för att diktaturer utvecklas och mindre politisk mångfald.
Tankar om Lex Åberg och de senaste 10 årens utveckling under 10-talet och dess relation till yttrandefriheten?
