Vill byta inriktning helt, vilket jobb skulle passa mig!?

Vill inte att det här blir en alltför utdragen text så försöker punkta upp det viktigaste och komma till ämnet så snabbt som möjligt.

Kort om mig:
- Alltid följt mina föräldrars önskemål vilket inneburit inget sabbatsår, hårt plugg, begränsat med vilka yrken som är ok (jurist, ekonom eller läkare)
- Fick mitt första chefsjobb på ett internationellt bolag vid 21 års ålder med ansvar över 30 personer
- Trivdes inte alls med detta vilket ledde till ångest och psykologbesök med ångestdämpande medicin
- Sa upp mig i juni för att pröva på finansbranschen vilket jag nu arbetar deltid inom och läser en master inom (sedan augusti)
- Nu har det gått 3-4 månader sedan jag bytte inriktning till finans och jag börjar känna precis som innan, att det inte alls är för mig...

Nu till mina tankar.
Som ni kanske förstår har jag insett att det mina föräldrar alltid velat att jag ska bli och som jag har följt (en kostymnisse som sitter på kontor hela dagarna) inte alls är min grej. När jag var liten meckade jag en massa med cyklar, jag byggde egna fyrverkerier, jag tycker det är kul att bygga ihop saker från IKEA etc. Tanken av att sitta framför en dator i kostym i 40 år framöver ger mig total panik och därför vänder jag mig till er, vilka yrken tror ni skulle kunna passa mig? Jag vill inte slösa bort 2 år på ett masterprogram som jag ändå inte vill jobba med framöver.

Jag har gjort tester online där exempelvis flygtekniker har varit ett vanligt förekommande resultat. Det tyckte jag verkade väldigt intressant efter att ha läst på om men däremot verkar det vara väldigt svårt att hitta jobb inom detta. Jag vill heller inte ha ett rent fysiskt jobb som exempelvis truckförare eller mekaniker, inget illa om det men jag vill kunna använda hjärnan en hel del samtidigt som man får pyssla med kroppen/händerna.

Har ni några förslag!?

Besiktningsman inom någon bransch du finner intressant kanske?

Du ska inte lyssna på dina föräldrar du kommer att vantrivas med ditt liv att vara chef/vd är nånting man måste vilja vara och det är inte du. Du är en livsnjutare jag tycker dock synd om dig jag hoppas verkligen inte att du gör som dina föräldrar vill.

Jag var chef över cirka 200 anställda när jag var 28.
Höll på att jobba ihjäl mig och fick stressproblem.
Hoppade av och tog ett enklare jobb inom offentlig sektor under några år.
När jag kommit i balans, tänkt och känt efter, så startade jag eget inom ett område som intresserade mig.
Jobbar mycket idag, men gillar vad jag gör och sköter mig själv på arbetsfronten.

En skillnad mellan dig och mig är att jag aldrig har haft någon press eller krav från mina föräldrar, vilket jag är tacksam för.
Lever och jobbar du för deras liv eller ditt?

Kirurg, ingenjör (något mekande, robot, programmering, flygingenjör, mecka med datorer, nått sånt)

Dina föräldrar vill dig nog ditt bästa men du verkar gillar inte den strikta kostymnisse miljön. Jag tycker trots det du ska göra klart din master och kanske börja söka en till utbildning.. Man kan faktiskt läsa två parallellt. Det ska jag strax börja göra. Dock är den andra distans.
Du är inte bunden till något. Jag vill alternera mina yrken sedan och integrera mina utbildningar med varandra.

Det är aldrig försent att byta spår! Att ha ett jobb man vantrivs med är själadödande. Jag tycker att du borde söka en ny utbildning redan till vårterminen (om det nu finns några platser lediga). Finns många tekniska yrken man kan utbilda sig till som senare leder till bra jobb. Kanske något med robotar/automatisiering?

Du lever för din skull. Inte för dina föräldrar!