Hur blir jag glad igen?

Hej,

Vet inte om jag skriver i rätt kategori, om inte är det bara för mod att flytta tråden!

I våras såg jag fram emot studenten och mitt nya liv. Jag bestämde mig för att ta en paus från skolan, främst för att få lite variation i min vardag och testa på att ge sig ut i arbetslivet - som många andra nyblivna studenter gör. Jag lyckades få ett, för min ålder och utbildning, väldigt bra jobb med schyssta arbetstider och trevliga kollegor. Att kunna komma hem och veta att jag inte behöver plugga är något jag har sett fram emot väldigt länge; Men trots det känner jag mig inte glad..

Det känns som dagarna är helt betydelselösa, att jag bara slösar bort min tid. På kvällarna när jag går och lägger mig brukar jag ofta få panik för att tiden går för fort och känner att jag måste börja studera igen (vilket jag inte vill) för att något ska börja hända igen. När jag har möjlighet tar jag ibland helg en dag tidigare för att försöka slappna av och verkligen uppleva känslan jag kände dagen jag tog studenten: "Nu behöver jag inte bry mig om något, nu har jag all tid i världen". Men det enda jag tänker på är hur onödigt allt är.

Jag vill kunna slappna av någon gång, inte bry mig om något och bara ha kul - men jag vet inte hur. Det är därför jag skriver här, för att få lite tips och råd. Hur uppskattar jag livet och hur "mår jag bra"? Jag har flera hobbys och umgås alltid med vänner när jag kan, men så fort jag är ensam börjar jag tänka i de negativa banorna igen. Jag vill liksom leva i nuet och inte tänka framåt. Inte just nu iallafall. Vill ta vara på tiden jag har nu som "fri".

Någon som känner något liknande och/eller har något tips på hur jag ska tänka?

Sätt på skön feelgoodmusik, brygg fem koppar kaffe, skriv ner vad du vill göra framöver i livet, resa etc = njut. Ta hand om dig.

Ja bantar man ner tankarna och benar ut varje glädjeämne så inser man snabbt att livet... I många drag är helt jävla onödigt. Allt kul - kommer glömmas bort. Allt man skapat - kommer raseras. Varje muskel du byggt upp - kommer förtvina.
Kanske finns det nån tröst däri? Känns som att man väntar på att "avsnittet" ska ta slut och hoppas på att nästa är bättre och att det inte blir en cliffhanger.

Att sluta grunna på det hade uppenbarligen varit en bra början.

Livsglädje är något som finns på ett naturligt vis. Men sedan en tid tillbaka verkar allt fler tappat gnistan - och man ser allt fler inlägg som är håglösa.
Och man kan märka det i vardagen - till ex. musiken, förr fanns det en glädje i musiken. (inte alltid, för det fanns även blues som är uttryck för nedstämda känslolägen). Men det fanns mycket musik som hade positiv känsla. Jag menar populär musik. Det vi hör idag som människor kallar 'musik' - är ju mycket pessimistisk aggressiv känsla.
Det finns dom som sammanställt gladare spellistor.. t.ex.
https://www.youtube.com/watch?v=KtBbyglq37E&list=PL39z-AAkkattefJ8jvY6Tdeq5stVicum7
Men att spela den musiken är ju inte detsamma som att leva då.
Men människor är faktiskt ganska glada fortfarande - En kompis kom tillbaka från Indien och jag frågade hur det var, (detta är tjugå år sen), och han sa: Man kan ju inte låta bli att vara glad, för man möter ju glada människor överallt. Till och med tre kvinnor som går hem från brunnen och bär vatten på huvudet är glada skrattar och dansar, minns jag han sa.
En kvinna som hade rest i Sydamerika (också rätt länge sen) berättade att på bussen i Uruguay, hade passagerarna fördrivit tiden med att sjunga tillsammans. (alltså vanlig kollektivtrafik).
Barn skrattar överallt i världen. Både stora och små. Låt dig smittas.. men framför allt hitta gärna tillbaka till din glädje. Det finns alldeles för mycket PK här..

Du behöver gå framåt i livet, inte bakåt.

Att bara ta det lugnt, att inte ta ansvar och bara ha det roligt är något man gör när man är barn. Som vuxen ska man ta ansvar, bygga sig själv och andra och bädda för framtiden.

Skulle rekommendera dig att:
* Börja träna och sätt upp mål.
* Börja leta efter en fast partner.
* Skaffa något fritidsintresse som slukar delar av din tid
* Lägg upp en plan för ditt liv. Om du inte vill plugga. Stå då för det och oroa dig inte för att andra pluggar. Man kan inte göra allting i livet och man ska inte jämföra sig med andra utan med sig själv.