Mår dåligt på mitt "jobb"

Blev vikarie för ett företag och i början kändes det bra... ända tills nu. mår skit varje dag jag ska jobba och det värsta är att det är dygnspass. Får ångest varje kväll innan och på jobbet mår jag skit, vill inte vara där... Om jag skulle säga upp mig så känns det som att jag gör mam och paps besviken då dom verkligen vill att jag jobbar med det här efter varje pass säger mam något liknadne med " jag tror verkligen att det här är något för dig" vet inte alls vad jag vill göra... just nu vill jag hoppa framför tåget typ

Sök nytt jobb eller ta socialbidrag? hur svårt kan det vara? Tänk inte på vad dina päron tycker. Tänk på vad du vill göra.
Det är ditt liv och dina föräldrar har inget med det att göra.

Ta dig i kragen och inse att tjäna pengar är bra, speciellt när det finns krav från dina päron (antar att du bor hemma).
Sen att du mår såååå dåligt på jobbet är... Livet. Tills du hittar något bättre du bara mår lite dåligt av.

Men hoppa framför tåget för att du inte trivs på ditt jobb låter ju rätt extremt. Lycka till och kom ihåg - det blir vad man gör det till.

Jag förstår hur det känns, det sluta med att man bli sjukskriven till slut tack vare panikångest och depression. Min råd är försöka hitta nån annat jobb så fort så möjligt innan du vill sluta med nyvarande jobben. Du ska inte jobba så att du mår dålig även du får bra betalt.

Gå till läkaren och säg att du är utbränd. Ta lite fonder och soc, bostadsbidrag, sök stiftelser vid sida liksom. Jag blev utbränd efter en månad på mitt första jobb och läkaren sjukskrev mig. Chilla och softa lite. Inte alltid man är pepp. Se dina rättigheter. Har du A-kassa kan du ju dryga ut den med fonder typ.

Betala akassa, sök andra jobb medans du jobbar där du är nu. När du har jobbat tillräckligt länge och har rätt till akassa, hatar du även det nya jobbet se till att få sparken. Tex via arbetsbrist.

Jag var där du är nu, för 10 år sedan. Fick ett jobb på industri som jag hatade över allt annat.
Mitt första jobb, brydde mig inte överdrivet mycket. Fick sparken efter 1-2 år haha.
Betalade INTE akassan...

10 år senare jobbar jag som telefonförsäljare, det är det enda jobb som vill ha mig. Visst jag är duktig på det, men kul att vara ackordarbetare.

Investera medans du bor hemma, lev som en lodis och bli ekonomisk fri om ett par år så slipper du att jobba mer.

Gå med i a-kassan omedelbart och försök hålla ut ett hundår. Det låter sjutk mycket, men kommer kännas annorlunda när du kommit in i det. Dels har du något att kasta in i CV't efter det gågna året men framför allt så kommer du ha en inkomst även mellan detta jobb och nästa (typ 80% av lönen i 300 dagar om jag minns det rätt.)

När man läser sån här skit är det rätt skönt att inte betala till nån a-kassa.
Tre senaste inläggen uppmuntrar muppen att vara en parasit istället för att bara byta jobb.

Avskum, botttenskrap och patrask.

Dagens ungdom. Hur ska ni klara er när mamma och pappa inte finns kvar?


Du skriver bara att du mår dåligt och inget annat, du kanske skulle skriva lite mer om varför du mår dåligt, är du dålig i jobbet, dåliga arbetskamrater eller vad är grejen? Skärpning för fan

Ja inte konstigt att kommunernas ekonomin går åt helvete när folk frivilligt lever på soc (och då pratar vi inte bara om invandrare vilket ju annars brukar vara tesen här på fb).

TS: Bit ihop för i helvete! När man är ung och grön får man stå ut med skitjobb. Det blir bättre senare när man skaffat sig erfarenhet och kompetens. Dessutom bygger de första åren i arbetslivet "karaktär".

Se till att du får nytt jobb innan du säger upp dig. Förklara för dina föräldrar att du mår dåligt på jobbet och om de inte förstår dig så strunta i vad de tycker. Hälsan är viktigare.

Tycker du alltid kommer så bra kommentarer. Skulle vilja skicka en video till dig via pm, men vet inte om du undviker pm eftersom jag antar att en del idioter skriver elaka saker till dig. Svara gärna på pm, är ingen hatare.