Är livet ett spel?

Alltså det är ju så klart upp till varje individ hur man vill leva livet, jag hade gärna bytt med nån inrutad person om det gått och tankarna jag har hade försvunnit.

Jag förstår att alla inte skulle kunna göra som jag för då rasar samhället.

Det jag stört mig mest på är att ingen är sig själv utan styrs av alla runtomkring. Jag har sett allt för många åsikter och tankar planterats i olika personer.

Jag styrs tyvärr också av olika saker men känner att jag kommer lite närmare mig själv genom att skala av saker i livet.

Intressant teori Ts. Jag är i skrivande stund 36 och har haft liknande tänk. Fast istället tänkt att livet är mer som Wow (har dock aldrig spelat med vet vad det går ut på) Du går igenom livet och plockar på dig lite olika artefakter. Fysiska och själsliga. Som man under livets gång kommer att ha nytta av.
Är inne på det du skriver om utanförskapet, av mina (oerhört få) vänner så är alla mer eller mindre inne i spelet och kan inte förstå varför jag vill göra på mitt sätt, enligt min plan. Hade helt klart vart intressant att träffa likasinnade o bolla lite.
Jag är dock semifri och ganska nöjd med det, jobbar lite timmar ibland, driver eget företag med extremt få timmar/månad och jag bestämmer 100% själv om jag vill jobba eller ej, trejdar lite på Avanza och odlar/bygger lite. Eftersom att jag även vill kunna ha friheten att resa iväg till andra länder.

Men undra egentligen hur många av oss "konstiga" det finns?
Och vart man kan ta sig för att möta fler och bli bekräftad i sina tankegångar istället för konstiga blickar och dumma frågor, nån som vet?

Surt, är du så vältalig?
Om du inte är jävligt lortig så bör du kunna få ett jobb.