Hur orkar folk hålla på med dieter?

Eh jo det är exakt så det är, ju mer aktiv du är desto mer kan du unna dig i vardagen.
En del måste rent av tvinga i sig energität mat och godis för att inte gå ner i vikt.

Det är ju det som är det ironiska!
Det som tränar hårt tänker överdrivet mycket på kosten medans de som är inaktiva inte gör det.
Fastän det borde vara tvärtom många gånger.

Nu säger jag inte att de som tränar borde äta dåligt utan att de kan unna sig mera helt enkelt.
Istället för säg 5e måltiden med ris, kyckling etc så kan de äta något skräp och de kommer knappt göra någon skillnad.

Fan vad du ljuger.
Du är säkert otränad och små fet, så nu försöker du hitta fler anhängare som stödjer din lata och osexiga livsstil.
Jisses.

Svaret på din fråga: folk (främst - kanske endast) de som lider av fetma lider också av ett fenomen som finns inom de sju synderna - lättja. För er som inte är bekant med ordet så betyder det lathet, typ.

De orkar inte träna, så enkelt är det. De vill, såsom egentligen alla, ha en "quick fix". Av samma anledning så proppar folk i sig olika substanser för att bli biffiga, opererar läpparna för att bli snygga, sprejar på sig brun-utan-sol för att söka till paradise hotel. Det är exakt samma, psykologiska mekanismer, och de flesta blir desperata efter något.

Jag är ju dock av uppfattningen att vikt inte handlar om något annat än plus och minus...? Rätta mig om jag har fel, men är det inte bara så att stoppar du i dig mer än vad du rör på dig går du upp i vikt, rör du på dig mer än intaget så går du ner i vikt? Jag kanske är heeeelt dum i huvet nu, men jag finner ingen annan logik.

Rätta mig gärna!

Blir en vanesak. Jag kör periodisk fasta till och från och man vänjer sig vid att inte äta frukost t. Ex. Sen tar jag inte det på liv och död utan är jag vrålhungrig kl 10 så äter jag något men försöker hålla mig till 12.

Jag har varit den som ätit vad som helst och närsomhelst. När jag valde att köra periodisk fasta hade jag glömt bort hur hunger kändes. Jag började uppskatta maten mycket mer. Men nu är det en vana. Så det funkar fantastiskt för mig. Men jag vill inte ta det råseriöst för vissa dagar kan blk riktigt jobbiga och då ser jag till att äta.

Skulle säga att det där är väldigt olika från person till person.
Jag har testat lchf och massa andra dieter som ska vara superbra men för mig fungerade det inte jättebra.
Målet med dieten för mig är att endast tappa vikt då jag besatt/besitter en övervikt som jag vill bli av med.

Nu äter jag det mesta men endast i rimligare portioner och försöker byta ut lite av kolhydraterna mot grönsaker, tänk tallriksmodellen.
För mig fungerar detta super och jag mår mycket bättre och anser att det är så mycket enklare att efterfölja.

Somliga uppskattar stenhårda upplägg, somliga inte. Tror det har mycket att göra med självdisciplin

Det är plus och minus som styr. Men samtidigt så är det någon som styr över plus och minus och det är där det intressanta ligger om man vill diskutera. Alla människor är unika och våra val styrs av så många olika saker. Är alla tjocka människor lata? Givetvis inte, men visst har vi lathet i vår natur så det spelar väl alltid en roll! Det finns så många anledningar att man är överviktig/underviktig. Jag tror att majoriteten är överviktiga för att de tröstäter eller har mat som tidsfördriv. Jag tycker själv som bodybuilder att det är jobbigt att behöva lägga flera veckor på att äta på ett visst sätt för att förlora vikt och jag kan tänka mig att en överviktig som inte har något större mål med viktnedgången inte hittar motivation att genomföra den.
Om jag skulle hjälpa någon att gå ner i vikt så skulle jag försöka locka fram den inre glöden hos den individen.

Absolut är det som du skriver.
Det är en bieffekt att behöva äta mycket som bodybuilder tycker jag personligen. Du är säkert bra mycket större än mig så kan tänka mig att du får/har fått kämpa ibland. Sen behöver det aldrig vara godis man trycker i sig utan det går ju utmärkt att laga kalorität mat.
Men visst. Ett tag åt jag kladdkaka varje dag i över ett år. Bakade 3st åt gången. Har även haft år då jag ätit delicato, chips eller godis varje dag för att få upp kalorierna.
Men min sambo är utbildad kostrådgivare så jag har fått hjälp med kaloritäta recept som jag tycker är goda så vad jag gjorde innan vi träffades är idag ett minne blott.
Sen köper jag fortfarande 10-15kg skräp åt gången på matsmart... Men unnar mig inte så mycket per dag eller äter för att få upp kalorier. Mest för en tillfredsställande kick på de psykiskt mer krävande träningspassen.

Det tycker jag var bra sagt

Skillnaden mellan diet och kosthållning är väl helt flytande. Något ska man ju äta liksom. De flesta har ju nån form av ide om vad som är bra och nyttigt. Jag vet ju själv vad jag tycker och äter till stor del så och det funkar för mig. Utesluter inget och tackar aldrig nej till något som går att äta eller dricka i princip

Jag hart kört en speciell kosthållning under ett antal år. Växlat i perioder mellan lågkolhydrat och ren köttdiet. Inte för att gå ner i vikt utan bara för att jag mått bra av det. Inget socker, inget bröd, aldrig glass och kakor, inga halvfabrikat etc. Allt hemlagat och gott. Har byggt muskler på det och sett fina resultat i träningen( rodd och styrketräning).

Just nu är jag inne i en period då jag kör en hel del kolhydrater igen. Vill bulka upp mig ett par kilon på ett billigt sätt.

Grejen med att äta på ett restriktivare sätt är att det inte behöver kännas som att man går miste om något. Allt beror på hur man äter. Jag njuter av maten jag käkar. Är alltid tillfreds. Väldigt mättande och gott. Sötsug existerar inte, det försvann efter skiftet. När jag blir sugen på något nu är det en blodig köttbit eller typ gnaga på ett revben. Smaklökarna förändras och anpassas. Gillar massor med grejer nu som gemene man tycker är äckligt, brosk, märg, njure etc. En kaka, en tårtbit eller whatnot är inte aptitretande för mig så varför skulle jag känna att jag går miste om något?

Sen jag började äta så här har jag ALDRIG köpt en enda sötsak till mig själv. Om jag inte var helt tillfreds med hur jag åt och det handlade om självkontroll och att gå miste om något skulle det inte vara möjligt. Om man däremot är lika sugen på sötsaker som man är sugen på att äta en kålrot är det inga problem.

Kan lägga till att om jag är bortbjuden äter jag vad som bjuds men anpassar det lite. Så tar mer sallad, mindre pasta osv. Bjuds det på en bit tårta efteråt äter jag det för att inte vara oartig. När det handlar om luncher och dylikt har jag alltid egna matlådor. Gillar att laga mat så är inte jobbigt för mig.

Förmodligen är det också så att köttdiet, keto/lchf/lågkolhydrat är lite speciellt som diet pga hur det eliminerar allt sötsug( säkert inte för alla men blev så för mig och sett många andra som vittnar om samma sak). Samt mängden fett och protein är väldigt mättande.

Pendlar mellan 85-100 kg på 185 cm beroende på hur hårt jag tränar och om jag deffar eller inte.
Alltid varit matglad så har aldrig behövt tvinga i mig något.
Snarare så får jag verkligen lägga band på mig själv vid en deff.
Dock så går jag både lätt upp och ner i vikt.

Periodisk fasta är jag tveksam till. Kroppen går in i svältläge och minskar förbränningen när man inte ätit på ett tag, det motverkar ju viktnedgång/deff.

Det tror det är bättre att sprida ut små portioner 5 ggr per dag i samma mängd än att äta en jättemåltid en gång per dag.

Inkorrekt. Måltidsfrekvensen har marginell påverkan på energiförbrukning och det är dygnets totala intag som är av betydelse, inte antal måltider.