Citat:
Ursprungligen postat av
TheNarrowMargin
Kurt Cobain är troligtvis den mest överskattade musikern genom alla tider.
En gnällig individ vars status tycks grunda sig mer på att han var en antihjälte med psykisk ohälsa snarare än en talangfull musiker. Nirvana-fans kommer dessutom alltid i brallan så fort Kurt går mot strömmen eller medvetet slaktar sitt eget material, vilket är fruktansvärt larvigt. Musikaliskt pendlar han mellan lipighet och skitnödighet, varav hans gitarrspel oftast är mediokert som bäst. Hans solon är dessutom alltid gnissel eller någon variation av sångmelodin.
I en scen där fantastiska röster som Layne Staley och Chris Cornell har kommit fram, så är det helt ofattbart att Kurt Cobain lyckats bli "the voice of a generation". En medelmåtta som faller totalt platt när han ställs mot sina genre-kollegor.
Vilken kvalitet Nirvanas musik höll är ju diskutabelt, men deras entre på scenen utgjorde ändå ett trendbrott, mot det skötsamma, kortklippta och pastellfärgade 80-talet, så sett att det blev mer acceptabelt att vara och se dräggig ut och att det blev mindre skämmigt att vara en loser, eftersom alla losers nu kunde identifiera sig med den depressive och drogmissbrukande Kurt Cobain. Jag förstår varför vissa inte gillar Nirvana och Kurt, men för mig är det inte den musikaliska skickligheten som avgör där, utan att de genom sitt stereotypa plagierande av 70-talet bidrog till att göra 70-talet inne igen.
Alice in chains håller jag dock högre, då deras musik var mer genomtänkt.