Bipolär med paranoida tankar

Det är "bara" inbillningar. Jobbigt nog ändå, men att människor skulle säga sådana saker till/om slumpmässiga människor som står i närheten händer ju inte. Verkligen inte i konflikträdda Sverige. Sök hjälp.

Sök inte hjälp hos psykopatrin, de kommer tvångsfängsla och "medicin"misshandla dig.
De kallar det för "vård".
Läs på själv om olika diagnoser och få en förståelse.
Du kan bli fängslad på oviss tid...
Folk snackar skit om alla hela tiden tyvärr. Så bara sluta fundera på det oavsett...

Ingen kan läsa dina tankar. Däremot så försöker psykopatrin kontrollera dina tankar, vilket tyvärr inte går heller.
Du kan själv prova detta och fråga någon om de vet vad du tänker på.. din kille t ex...

Ja, social ångest ja. Där sa du något. Tänker allt för mycket på hur jag beter mig i sammanhang, så det blir nästan pinsamt när man sitter där och vet inte vad man ska säga för att inte låta "dum" eller "konstig". Fått tid bokad till psykiatrin. Ska kolla upp detta och tack för du delar med dig och gav råd.

Ja, men precis. Som en person nämnde så kanske det är så att jag är depressiv med social ångest och därav hör personer säga så. För jag är fortfarande medveten om det, men jag känner mig så liten bland massa folk, när jag hör dem säga detta. Vill bara springa raka vägen hem och lägga mig under täcket å inte gå utanför dörren.
Har sökt hjälp, och fått tid bokad.

Haha. Förstår vad du menar med psykopatrin. Dem har skrivit ut ett antal mediciner till mig, redan som 15 åring, käkat massa antidepressiva och annat rävgift.
Har läst på om mycket psykologi och psykiatri vad gäller mediciner. Rätt påläst. Men kan inte riktigt veta vad felet e på mig själv, men på andra kan jag veta, skumt nog.
Nej men jag kan känna så ibland. Något är menat för mig, eller att någon läser av mina tankar. Äsch, det är säkert bullshit, men läskigt att jag får sådana tankemönster.
Min kille vill jag inte blanda in för mkt i min psykiska ohälsa då jag redan dragit ner min familj tack vare att jag vart depressiv och bitter, och därav har jag lärt mig att sköta det snyggt och ta hjälp av "professionella". Nu är väl inte ni på Flashback det, men man behöver väl skriva av sig ibland och se vad utomstående säger.
Men min kille stöttar mig på andra sätt, och gör mig glad. Så det är jag tacksam för. Och inte vill jag dra ner honom i denna skiten, han går glatt å handlar åt mig, för han bryr sig.

Det låter som du hittat på en massa symtom, eftersom du verkar påläst. Och som sagt inga mediciner hjälper dig.
Men du får helt enkelt sluta upp med såna tankar, mer komplicerat är det inte. Du får hjälp av "professionella" men mår tydligen inte bra.

Rent genetiskt vet jag att samma gener som man tror orsakar bipolär sjukdom orsakar också scizofreni.

Men man brukar inte ha båda.

Troligare då att du är på väg in i en psykos pga mani eller depp?

Eller bipolär psykos.

Varför skulle jag hitta på massa symptom? Klart jag är påläst om min egna sjukdom, och det ledde mig vidare till att lära mig om hur hjärnans signalsubstanser fungerar hos psykiskt sjuka och icke psykiskt sjuka. Och det är inte lätt att sluta med sådana tankar när dem bara dyker upp. Och som du säger psykiatrin är ju helt värdelös. Dem sätter ju bara in massa mediciner på mediciner men ingen förklaring på någonting.

Ja, så är det. Men eftersom personer i min släkt haft det så kanske det är lite drag av det fast det ingår i min bipolära sjukdom istället. Och ja jag är lite åt det hållet med nu, att det skulle kunna vara en psykotisk depression igen. Som jag haft en gång.

Jag nämnde tidigare att man kan ha inslag av schizofreni vid bipolärsjukdom, vid tillfället mindes jag inte vad det kallades, men efter en sökning fick jag fram att det heter: Schizoaffektiv sjukdom .

Det innebär att man har inslag av både bipolär och schizofreni sjukdom, eftersom att du har personer i din släkt som tidigare haft problematik, kan det vara värt att läsa om schizoaffektiv sjukdom för att se om det stämmer in.

För att senare fråga läkare om vad de tror.

Be om en akuttid om det är nödvändigt.

Paranoia vid schizofreni och paranoia vid depression skiljer sig ofta lite åt.

Det finns ingen exakt mall för varken schizofreni eller bipolär sjukdom.

Paranoia vid schizofreni tenderar att vara mer åt det konspiratoriska hållet. ”Säpo har gömt en kamera i min kaffebryggare”. Paranoia vid depression tenderar att vara mer att man tror att andra talar illa om en. Vilket bottnar sig i låg självkänsla.

Jag är bipolär. När jag var som mest nere var jag sjuk paranoid
1. Jag var helt övertygad om att mitt jobb inte fanns. Jag var övertygad om att en släckning till mig hade ordnat så att jag fick arbeta med påhittade arbetsuppgifter. Och att mina föräldrar betalade min lön. Jag arbetade för SVT på den tiden och idag vet jag att min tjänst inte var påhittad.
2. Jag trodde hela tiden att mina vänner hade stora fester som de inte bjöd mig på. Jag kunde se framför mig hur det skrattade åt att jag inte var bjuden.
3. Jag trodde att mina föräldrar betalade mina vänner för att umgås med mig.
4. Jag tyckte folk skrattade åt mig när jag var ute på stan. Inland var jag tvungen att gå in på en toalett för att kolla mig i spegel så jag inte hade något konstigt i ansiktet.
5. När jag blivit nerrullad till ECT har jag tänkt det är så här staten dödar de som inte rättar sig i leden. (Den nojan var väl ganska nära schizofreni).

Jag kan göra listan lång.

Något som fungerar för mig numera är att påminna mig själv om den mest absurda paranoian jag har haft. Inte nödvändigtvis den värsta paranoian utan den mest absurda.
När man påminner sig om hur galet man tänkte då, är det kanske även lite lättare att inse att det du tänkte nu också är absurt.

För tio år sedan fick jag och min flickvän varsin fyrsiffrig pinkod. Pinkoderna skickades per post och var slumpmässigt genererade. Min flickväns fyrsiffriga kod var enkel att memorera (låt säga att det var ett årtal som var enkelt att minnas). Min kod hade inga element som gjorde det enkelt att memorera den.
Nu till min absurda paranoian som jag brukar påminna mig själv om när det behövs.
Jag var helt övertygad om att de som arbetade på banken hade valt den jävligaste koden till mig. ”Vi ger honom en riktig svår kod”. Jag trodde att de hade åsidosatt ett automatiskt system för att generera och skicka ut koder till sina kunder, bara för att jävlas med mig. En person som de dessutom aldrig hade träffat. Jag kunde se framför mig hur banksnubbar i kostymer diskuterade vilken som var den jävligaste fyrsiffriga koden.

Ibland hjälper storyn mig. Till exempel om jag tror att jag inte får sparken för att min chef är rädd att jag ska begå självmord om hen sparkar mig. Men med tanke på hur absurt paranoid jag var kring en pinkod så kanske jag även är paranoid angående varför jag inte får sparken. Jag kanske inte får sparken pga att jag är bra på mig jobb (+LAS).

Som sagt, be om en akuttid om det är nödvändigt.