Konsekvenserna av långvarigt spelberoende - Här står jag idag.

Trist med återfall men hoppas du klara dig sen. De väldigt vanligt att det sker något återfall inom en viss period. Men de inte hela världen allt har inte rasat bara för de.
Hur har du gjort då för att ändra om i hjärnan och hålla på med andra saker?
Upplevde du också samma känslor som mig? För ibland kan jag typ känna att de något gel på mig eller så. Men de väldigt vanligt att man upplever massa olika känslor i kroppen efter spelberoende eller?

Återfallet var fruktansvärt, men det gick bra och skedde för ett halvår sedan ungefär. Tack vare min terapeut kunde jag ta mig upp på benen snabbt efteråt eftersom jag fortfarande var på rätt väg så att säga och det stärkte mig nog faktiskt i slutändan. Det gäller att se att man inte har trillat hela vägen ner utan faktiskt fortfarande är på en bättre plats än innan processen startade.

Allt det du säger om att man tvivlar på sig själv, att det kanske är fel på en och så, känner jag väl igen. Likaså den dåliga självkänslan och hur man upplever att man har svikit både sig själv och andra. För mig tog det cirka 8-9 månader innan det stabiliserade sig och det enda råd jag kan ge är att hålla ut. Du kommer knappt att märka det, men plötsligt en dag fungerar du bättre och kan uppskatta livet utan spel. Ångesten och tomheten försvinner gradvis och ersätts av lugn. Samma lugn som spel gav dig får du av att inte spela vad det lider.

Det är otroligt många processer och hormoner i hjärnan som måste hamna i harmoni igen, men det kommer.

Jag hejar på dig!

Fan man blir glad av att läsa detta. Känns som spelberoende fullständigt eskalerat men de tabu att prata om de. Vissa föredrar att hellre krascha än att söka hjälp och ta tag i skiten. Väldigt tragiskt faktiskt! Ibland känner jag mig ensam och tror att de något fel på mig när jag känner alla känslomässiga rubbningar. De svårt att beskriva de men fan man förstår verkligen vad en person som er i ett knark beroende går igenom. Kanske dålig jämförelse men de som är i spelvärlden vet vad jag snackar om. Nu pratar jag om de extremt grova spel beroendet.

Men tiden läker alla sår och de blir bra till sist behöver bara bygga upp mig inifrån. Läste du några självhjälpsböcker eller?

Ja, det är beklagligt att det är så skuld- och tabubelagt. Spelberoende är ju väldigt bedrägligt på så vis att det inte syns på utsidan som hos alkoholister eller heroinister så man kan ju tycka att det borde föras upp till ytan mer. Ett spelmissbruk/spelberoende är precis som vilket beroende som helst, det är samma mekanismer som triggas i hjärnan.

Jag fick oerhört bra hjälp av socialen för att utvärdera behovet av vård och sedan Spelberoendekliniken i en större, närliggande stad. Dessutom har jag hela tiden haft bra stöd av föräldrar och syskon, vilket har varit helt ovärderligt.

Jag läste egentligen bara två böcker i ämnet, men de var lärorika båda två: Till spelfriheten! av Liria Ortiz och En korrespondents bekännelser av Vladislav Savic. Rekommenderar båda två varmt!

Det hörs på dina resonemang att du är på väg framåt och uppåt, det gläder mig!