Distansiera sig från bekantskap/kollega

Jag och en till person började på samma arbetsplats för ett tag sedan. Vi jobbar egentligen inte speciellt tätt inpå varandra men vi blev ganska snabbt bekanta med varandra och är ganska bekväma i varandras sällskap. Mycket skämtande och vi kan prata ganska öppet med varandra.

I takt med att tiden har gått så har jag mer och mer märkt hur egocentrisk och märklig den här personen kan vara. Det är nästan som att jag börjar misstänka någon bakomliggande psykologisk problematik.

Han påtalar konstant att han är snyggast, bäst och smartast - något som jag först trodde var med glimten i ögat, men börjar förstå är menat på blodigt allvar. Han talar dessutom ofta illa om andra kollegor trots att han aldrig har pratat med dem. Det rör sig oftast om utseendemässiga kommentarer och angrepp på deras personligheter, och aldrig face-to-face. Han verkar heller inte förstå att han gör fel i det när man ifrågasätter hans tankegångar.

Dessutom kan han ha väldigt otrevliga impulser emellanåt att försöka trycka ner folk han känner på lågmälda sätt. Kan röra sig om att upprepa lite halvt oskyldiga kommentarer (exempel: "du är ju helt väck") flera dagar i sträck, och det börjar nästan kännas som att han har någon strategi för detta i stil med att sakteliga bryta ner sin omgivning för att kunna upphöja sig själv mer.

Han söker ofta sympati för att vänner "sviker"/lämnar honom och verkar vara fylld av självömkan. Frågade honom här om dagen om han inte tror att det är något han gör fel som leder till detta så får man bara något standardsvar i stil med "de klarar inte av att jag är bättre än dem".

Jag har markerat mot honom en gång förut och det hjälpte i ett par dagar innan han var tillbaka i sin karaktär igen. Tänker nu dra mig ifrån honom för gott, och funderar lite på hur jag ska göra detta på smidigaste sättet. Har varit frestad att tala om för honom hur vidrigt han beter sig, men vill inte gärna skapa en stor situation på jobbet. Har varit med om detta förr och det leder sällan till något gott. Sen är jag lite orolig för hur mycket han kommer försöka förstöra för mig efteråt genom att baktala mig till andra kollegor.

Hur hade ni hanterat detta?

Hm ja.. jag skulle nog vara brutalt ärlig och skita i vad som händer(lätt säga kanske).
Jag kan tycka det är rätt intressant med den där typen av människor i måttlig mängd, narccisist (stavning??) Men har man minsta lilla , vekhet så tar de gärna över och kan klämma ner en. Jag skulle tro personen redan har visat sitt fula ansikte på jobbet och förhoppningsvis har ingen redan svalt hans .. "charm" .

Ett annat sätt är ju att långsamt låta saken rinna ut i sanden, vara upptagen och se till inte "ha tid",
kommer totalt dumma prylar skulle jag säga ifrån.

Om han är på din sida så ska du bara ta det som det är, om inte så förstår jag inte hur du kan stå ut.

Det brukar inte hjälpa att snacka med sådana individer, antingen nonchalera eller så ger du honom stryk. Stryk hjälper då det ger konsekvenser av rädsla, men i lilla Sverige så åker man fast av en liten örfil... Så vad vill du lösa om problemet är att han är en svag människa som skyddas av rättsväsendet.

Visst kan man påtala sådant, men när människor har detta i sin karaktär så går det inte radera mer än att sätta sådana på plats med våld.
Hade sagt rätt ut till honom att hålla käften och inte komma i min väg, men oftast så blir sådana individer triggade av sådant, men du kan spela dum/idiot använda honom som en skämt men då kommer han bli våldsam mot dig... Så du får väl räkna ut det själv hur du ska göra, men jag hade nonchalerat/skojat med honom och om han blir fysisk så hade jag suttit honom på plats med ett kast i "mordor-style."

Ja det är ju en psykologisk problematik, verkar vara någon försvarsmekanism som står sig emot någonting, vad det kan vara kan vara svårt att veta. Sådant kan ju utveckla sig till annat också, beroende på hur personen utvecklar sig ideologiskt. Det vill säga om personen börjar associera manipulation med mogenhet så kan detta leda till narcissism.

Men till synes, om jag som läsare antar, så verkar det vara som att personen har lite mer i bagaget att vara stolt över, och att en utveckling till narcissism kan komma, men att det ligger längre fram i tiden om det skulle vara möjligt. Det vill säga att personen verkar ändå kunna uttrycka någon form av ärlighet, eller snarare sagt, bygga relationer baserat på ärlighet eller där ärlighet har en plats annat än att användas som en manipulativ mekanism (att övertyga eller spela på folks känslor som uppträder när de tror att man är en ärlig människa i grunden).

Så, kanske tre alternativ. Att du skiter i honom är det första, och då menar jag det som det är skrivet. För när man tänker på psykologiska problematiken som ligger till grunds så kanske man inte ska göra något som kan komma till att förvärra personens problem. Det är ju så att personen behöver hjälp, snarare än att personen skulle behöva straffas.

De två andra alternativen är alternativ till att hjälpa honom. Det första skulle innebära att, om man har listat ut honom, att man ger honom motstånd i sina försök till att hitta bekräftelse (om det rör sig om detta) bland sitt beteende. Självförtroende är ju starkt förknippat med att kunna se resultat av sina handlingar, positiva resultat, och en försvarsmekanism som kallas för på eng. identification innebär att man försöker på ett ytligt sätt "klä sig" i en framgången persons kläder, beteendemönster, och även åsikter som andra har om den personen (att de lämnade honom för att han var mycket bättre ex). Så utan att faktiskt få samma framgång som den personen, så har man ändå lite grann lyckats lura sig själv till att kunna känna samma tillfredsställelse som framgång innebär. Så alltså, om du då sätter "käppar i hjulet" på rätt ställen, så att han måste söka bekräftelse eller bemöta sina problem för att faktiskt kunna må bra, så skulle det innebära en metod där du antingen tar avstånd från honom samtidigt som du hjälper honom, eller fortsätter att vara i hans liv men utan att faktiskt involvera dig så hårt i hans problem. Med andra ord, att du inte skulle uppmuntra hans beteende, skulle man kunna uttrycka det som.

Det tredje alternativet vore ju att faktiskt försöka hjälpa honom på ett mer seriöst och involverat sätt. Du kan ju lista ut själv vad det skulle innebära, att du skulle behöva ha en bättre förståelse i grundproblemet, och kunna ha metoder där du kan hjälpa honom hantera dessa problem, metoder som faktiskt fungerar osv. Det lägger ju lite grann punkten på denna diskussionen, att detta är något som kräver en psykolog för att inte göra något som skulle vara farligt eller skadligt för honom, och själv bara förvärra situationen samtidigt som man egentligen mättar ett underliggande behov, att man själv hamnar i en försvarsmekanism och gör något skadligt för människan undermedvetet istället för att hjälpa honom. Skapar en ond spiral nedåt genom den relationen alltså.

Ja, skit i honom eller uppmuntra inte beteendet, är nog vettigt. Kanske om du nu ska skita i honom så vore det vettigt att ge det rakt på sak att han behöver hjälp och inbillar sig saker och ting, han skulle säkert kunna lyckas i livet men inte med dessa problem i bakgrunden. Är nog ingen vits att leka psykolog då det kan innebära så mycket trassel, men visst kan du agera medmänniska eller vän, någon som har observerat honom utifrån.

Vad exakt leder detta personlighetsdrag till för problem då? Ingenting, såvitt det framgår.
Det är som att skriva ”jag har upptäckt att min sambo inte äter något kött alls och en gång såg jag honom i en hälsokostbutik, bör jag vara orolig?”.

Om det är nåt som är sjukt i er relation så är det nog snarare att du läser in problem utifrån hans personlighetsdrag. Mellan raderna tycker jag mig läsa ”en person tycker om sig själv, och jag har hört på TV att narcissister mördar alla”.

Ännu mer absurd blir din fråga grnom att detta inte handlar om din livspartner eller nåt, utan vara om nån på samma jobb!

Alla måste inte gilla alla, men det är fult att på detta sätt söka bränsle att hata någon. Erkänn istället bara att du är intolerant mot självgoda människor, prata kanske ut och försök därefter undvika varann. Överkurs: förklara för honom varför du ogillar självgoda, t ex att du själv har så dålig självkänsla, sosseföräldrar som uppmuntrade missunnsamhet etc, så får du extra vuxenpoäng och ännu bättre chans att han förstår dig.

Han låter läskigt likt en person som jag verkligen försöker hålla på avstånd. Han har en extremt grandios självbild och är en solklar fullblodsegoist. Personen pratar oavbrutet om sig själv och sina fantastiska bedrifter. Han påtalar ofta hur snygg, stark, begåvad han är och vilka vackra tänder han har. Med tanke på hans sockerbitsformade hästtänder och blottade tandkött så förstår jag det inte alls. Han kan dessutom aldrig vara tyst. Han måste prata konstant. Om någon berättar om en fin resa hen gjort så avbryter han personen och drar igång ett timslång utlägg om sin egen resa (som givetvis var mycket finare). Om någon nämner att de lyft en viss vikt på gymmet så hinner hen inte avsluta meningen innan han berättar om sina fysiska bedrifter. Han berättar också om hur imponerade alla var när han utförde dem. Ser han någon som han tycker går konstigt, klär sig märkligt eller beter sig underligt så fnissar han högt och ger ifrån sig någon spydig kommentar. Själv går han som en anka. När han hamnar i en konflikt med någon (och det gör han ofta) så är det alltid den andre som är ”dum i huvudet och förstås ingenting”. Han är alltid först på plats när något delas ut gratis och förser sig mest av alla. Han bjuder gärna in sig själv hos folk för att han ”hade vägarna förbi” och kände för att våldgästa vederbörande. När han väl satt foten i deras hem så blir han kvar tills värdparet typ somnat och allt ätbart är uppätet. Problemet med den här typen av personer är att det är väldigt svårt att bli av med dem. Ju mer man försöker undvika dem ju mer vill de umgås. De förstår inte att man inte uppskattar deras sällskap eftersom de uppfattar sig själva som perfekta.