Njuter av sorg?

Har mått sjukt dåligt senaste 3 månaderna typ och har nästan alltid varit arg och nere.
Märker hur jag stöter bort mina vänner och dom jag känner sakta men säkert MEN känner också någonstans att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte om jag blir lämnad helt själv, jag tycker nästan det är skönt att må såhär dåligt, jag tränar hårdare än någonsin, blivit betydligt mindre blyg och tillbakadragen och känns som jag kollar på saker från ett annat perspektiv än vad jag gjorde innan och märker hur mina vänner egentligen är osv.
Jag känner att om jag verkligen skulle försöka bli glad och lycklig igen så skulle jag nog kunna det, jag skulle nog kunna komma över henne ändå, men jag känner bara att det inte är värt det?
Har ni känt så nån gång? Ska jag prata med någon eller ska jag bara låta tiden göra sitt?

Jag understryker att jag inte är psykolog så det är min amatörmässiga analys. Det låter som att du kommit vidare i ditt dåliga mående vilket är bra och innebär att du kommer att kunna må bättre med tiden. Du är i en process där du bearbetar din livssituation och ser på den med nya/ andra ögon. Kanske gör du upptäckter du inte trivs med och en del upptäckter som du gillar. Du kommer att använda den informationen för att ta dig ut på andra sidan som en mer hel människa med fler insikter om dig och själv och livet.

Som sagt jag är INTE psykolog och detta var endast min analys av situationen.

Hoppas det löser sig för dig och du kommer vidare i ditt mående

Psykologi: allmänt --> Psykisk hälsa
/Moderator

En del gillar den mörka sida av livet. Fast släppa sorg och vara ledsen brukar oftast vara befriande så som att öppna upp ett lock och släppa på trycket. Så även med ilska. Musik är bra redskap om du tränar till arg musik. Blir en kick. Är du ledsen så lyssna på låtar som får dig känslomässig. Släpper fram sorgen och ilskan kontrollerat.