Vad är det sämsta brädspelet enligt er?

Jag pratar om spelet på lägre nivå. När man spelar på hög nivå, oavsett vad det är för spel, så tänjer man på gränserna vad som är möjligt, och då är det den lilla skickligheten som är avgörande. Om du t.ex. spelar Texas Hold'em på en avslappnad nivå är den största faktorn vilka kort du får (tur), men på tävlingsnivå är det hur skicklig du är.

I kategorin sämsta finns det ju fullständiga skitspel som lanserats utan att ens vara funktionella eller helt obegripliga. Jag skulle säga att mest överskattade passar bättre som utgångspunkt:

Luffarschack/Fyra i Rad - Eftersom det finns en deterministisk utgång givet att båda spelarna förstått spelens funktion så skulle jag inte ens räkna dem som "spel".

Cards against humanity - En värdelös mekanik som gömmer sig bakom nöjet att få vara politiskt inkorrekt. Har inget emot att skratta åt överdrivet kränkande dråpligheter mellan vänner, men spelet är dåligt designat och fullt med kort som förstör balansen.

Candyland - Hur länge kan människor med små hjärnor underhållas av att göra samma meningslösa repetitiva handling, under förutsättning att det finns en potentiell "seger" som inte har något som helst att göra med några val du gör i slutet av denna aktivitet. Oändligt länge är tyvärr svaret i det här fallet.

Håller mig faktiskt från att lägga in Monopol eller Risk! på listan, hur mycket jag än avskyr spelen idag så beror det snarare på att de faktiskt spelats några gånger i yngre dagar. Om de dykt upp på spelbordet hos någon bekant och spelats för första gången utan att jag kände till dem tidigare så hade jag inte hatat dem lika starkt (fortfarande tråkiga, men inte bland de sämsta någonsin).

Ludo! Kommer ihåg tiden hos mormor, där vi spelade det. Raffle tärningar var också roligt.

Instämmer fullständigt. Det går mycket långsamt att komma runt på kalendern genom att slå en sexsidig tärning, och det finns nästan ingenting att ta ställning till som i Molopol och Finans. Mycket fantasilöst spelkoncept.

Håller med om att det finns mycket retliga brister vad gäller Monopol och Risk. Eftersom de är såpass vanliga har det dock hänt att socialt tryck fått mig att spela dem ibland även som vuxen.

Om jag ska uppehålla mig vid Risk, så retar jag mig på att man kan ha förlorat spelet redan när länderna lottats ut: Den spelare som först enar Australien vinner ofta spelet. Jag anser att spelplanen är obalanserad/feldesignad.

Om någon ville prova att spela Risk med regeln att Nya Guinea gränsar till Mexico (över kartans kant) och sedan kom tillbaka till denna tråd skulle jag vara nyfiken på att läsa ett utlåtande.

Jag tycker TP är trist. Kan iofs ha att göra med att jag är totalt ointresserad i tre av kategorierna och kan nästan alla svar i en. Men är man fler än två sitter övriga spelare utan någonting alls att göra.

Fia med knuff instämmer jag på.

Vi har två monopolspel hemma utöver originalet: miljonär och fusk. Miljonär har några extra mekanismer som gör så spelet går snabbare (och papp-pengar som är lätta att hantera), och fusk får en extra dimension genom att göra alla superparanoida. De kan vara kul ibland. Originalet är bara segt.

Schack är intressant, men går för långsamt (och schack med tidsgräns är bara stressigt). Jag gillar baklänges-schack, där man måste ta om man kan, och målet är att tvinga motspelaren att ta alla ens pjäser.

Jag ogillar reversi/othello, men det är antagligen för att jag inte kommit underfund med knepen och därför åker på stryk.

Detta måste väl ändå vara den konstigaste bortförklarningen till en respons nånsin? Varför inte sätta dig just en nivå över din motståndare då om du inte vill det ska vara ett turspel. Problemet löst eller? Och nej du "tänjer inte på gränserna" i något spel. Gränser som du kallar det är reglerna och de följer man, inte tänjer på.

Håller med övriga skribenter om Cards against humanity. Okreativt skitspel. Vem orkar skratta åt de färdigskrivna korten? Håller också med om Othello. Tattarspel. Börsen lät intressant dock, men jag har aldrig spelat det.

Lyckades tjata till mig "Universums Härskare" i julklapp.

Jag försökte förstår reglerna och det slutade med att jag gjorde egna.

Sedan fick jag hota folk till att spela med mig.

I sanning, intressant.

Universums härskare är, sannerligen, inget höjdarspel, att då med egna regler ändå lyckas göra spelet det sämsta av spel, imponerande.

Av de som är populärast så röstar jag på Monopol. Maken till astrist och obalanserat spel får man leta länge efter. Fattar inte hur det blivit så omåttligt populärt. Kanske för att det knappt fanns några alternativ när det kom? Och nu är det det "enda" folk känner till?

Ett annat spel jag inte begriper hur det kunnat bli så poppis är Ticket To Ride. Har spelat det många gånger och det har varit lika tråkigt varje gång.

Monopol, utan tvekan

Det blev väl typ... nästan spelbart.

Det intressanta med UH är att det tydligen är en fördummad version av originalspelet som ska vara mycket bättre. De gjorde ett barnspel av det.