Vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn

Som pessimist har man ju fördelen att det är bra när man för en gångs skull har fel

Haha. Jo, det är inte ens så illa att ha rätt, man är ju förberedd och kan påminna människor om vad det var som man sade.

Det är ganska win-win, pessimismen är ett botemedel mot många psykologiska besvär i moderniteten.

Spelteoretiskt lika värdelöst som domedagsprofetior på Greta Thunbergs nivå. Antingen går världen under eller så hade hon fel. I bästa fall slutar hon som förlorare. Då är det bättre att vara optimist. Får man rätt så kan man njuta av det, annars spelar det ändå ingen roll.

Optimism är en falsk livshållning. Det finns som sagt ingen positiv lycka. Det är bara svaghet som gör att man alls fortsätter leva, vilket är poängen med Hamlets monolog och också denna lilla dikt av Pär Lagerkvist:

Stinkande avskrädeshög,
där jag ruttnar bort under tårar,
strålande stora liv,
älskat av as och dårar!

Jag skrattar med munnen full
av blod och vrålande hesa skri
åt dig!
Jag skrattar dig mitt i synen!
Jag spottar åt rymdens smutsiga valv
och stjärnornas bleka trynen!

Men strör du, sol, din ljusa halm
över jorden åt oss alla
frusna små,
frusna små...
Jag vill ligga i halmen och leka.
Ljuvligt är vart litet strå
i händer kalla och bleka.