Jag tänkte presentera ett intressant problem, vilket är problemet att avgöra om det existerar en så kallad inre respektive yttre värld. Innan jag beskriver problemet så vill jag först göra ett exempel på vad jag menar när jag skriver ”inre” respektive ”yttre” värld.
Ett fenomen som skulle kunna beskrivas tillhöra den inre världen är en tanke, men det skulle även kunna vara en dröm, en vision eller en känsla. Ett fenomen som skulle kunna tillhöra den yttre världen är denna text du läser just nu eller skärmen du tittar på.
Nu till dilemmat.
För att en inre och en yttre värld ska kunna definieras som en inre och en yttre värld, så måste det finnas en gräns eller avskiljare mellan som separerar dem åt, det första man oftast lutar sig emot här är kroppen, dvs innanför huden så existerar ett komplicerat biologiskt system, men även ett minst lika komplicerat neurologiskt system, där i dessa system existerar nästan oberäkneligt antal partiklar i olika former och således även de fenomenen som jag tog upp som exempel; tankar, drömmar, visioner eller känslor.
Men traditionell partikelfysik inom vetenskap har idag samlat på sig en vetskap om att när man förstorar verklighetens komponenter tillräckligt mycket så visar det sig att all materia fundamentalt tar samma form, dvs celler är atomer, neuroner är atomer, huden är atomer osv, och det som skiljer det som vi uppfattar som olika verklighetskomponenter är i själva verket också atomer som är ordnade i en speciell ordning i relation till varandra. Därav så går det inte att använda kroppen som en klar distinkt separation mellan en inre och en yttre värld, och den främsta anledningen till det är att hela kroppens material består (fundamentalt) av precis samma material som luften utanför huden och även huden i sig, till och med skallbenet som inkapslar vår hjärna (och våra privata tankar) består också av precis samma material som alla ting i den yttre världen.
Och nu kanske du tänker, ”men hur kommer det sig då att ingen kan höra eller se vad jag tänker om jag inte uttrycker det jag tänker genom munnen till exempel?”... Ja det är en viktig observation, men tyvärr inte en observation som vi kan använda oss utav för att kunna definiera en klar gräns mellan en inre och en yttre värld, för detta beror inte på att det existerar en gräns i detta fall, detta beror på att våra sinnen inte kan registrera denna form av information, ungefär som att vi är inkapabla till att se radiovågor med våra ögon eller höra vissa frekvenser med våra öron.
Nu kan vi vända oss till ett mer ”inre” perspektiv, där vi tittar närmare på vår så kallade inre värld.
Om man tar några minuter och stänger ögonen och observerar sina inre fenomen som tankar, visioner, bilder, minnen och annat dylikt som sker inom oss och istället för att fokusera så mycket på vad dessa fenomen innehåller, istället försöker hitta en slags gräns eller något som ”kapslar” in alla dessa fenomen inom oss och håller dem instängda från att läcka ut utanför kroppen, så går det inte heller att observera en avskiljare eller gräns av någon form.
Så med detta sagt vill jag dock inte göra ett klart påstående och säga att det inte existerar en gräns mellan en inre och en yttre värld, jag har bara inte lyckats lokalisera någon än så länge.
Vad är dina tankar kring detta? Existerar det en inre och en yttre värld? Eller är det bara en illusion skapat av vår egen perception av oss själva och omgivningen?
Ett fenomen som skulle kunna beskrivas tillhöra den inre världen är en tanke, men det skulle även kunna vara en dröm, en vision eller en känsla. Ett fenomen som skulle kunna tillhöra den yttre världen är denna text du läser just nu eller skärmen du tittar på.
Nu till dilemmat.
För att en inre och en yttre värld ska kunna definieras som en inre och en yttre värld, så måste det finnas en gräns eller avskiljare mellan som separerar dem åt, det första man oftast lutar sig emot här är kroppen, dvs innanför huden så existerar ett komplicerat biologiskt system, men även ett minst lika komplicerat neurologiskt system, där i dessa system existerar nästan oberäkneligt antal partiklar i olika former och således även de fenomenen som jag tog upp som exempel; tankar, drömmar, visioner eller känslor.
Men traditionell partikelfysik inom vetenskap har idag samlat på sig en vetskap om att när man förstorar verklighetens komponenter tillräckligt mycket så visar det sig att all materia fundamentalt tar samma form, dvs celler är atomer, neuroner är atomer, huden är atomer osv, och det som skiljer det som vi uppfattar som olika verklighetskomponenter är i själva verket också atomer som är ordnade i en speciell ordning i relation till varandra. Därav så går det inte att använda kroppen som en klar distinkt separation mellan en inre och en yttre värld, och den främsta anledningen till det är att hela kroppens material består (fundamentalt) av precis samma material som luften utanför huden och även huden i sig, till och med skallbenet som inkapslar vår hjärna (och våra privata tankar) består också av precis samma material som alla ting i den yttre världen.
Och nu kanske du tänker, ”men hur kommer det sig då att ingen kan höra eller se vad jag tänker om jag inte uttrycker det jag tänker genom munnen till exempel?”... Ja det är en viktig observation, men tyvärr inte en observation som vi kan använda oss utav för att kunna definiera en klar gräns mellan en inre och en yttre värld, för detta beror inte på att det existerar en gräns i detta fall, detta beror på att våra sinnen inte kan registrera denna form av information, ungefär som att vi är inkapabla till att se radiovågor med våra ögon eller höra vissa frekvenser med våra öron.
Nu kan vi vända oss till ett mer ”inre” perspektiv, där vi tittar närmare på vår så kallade inre värld.
Om man tar några minuter och stänger ögonen och observerar sina inre fenomen som tankar, visioner, bilder, minnen och annat dylikt som sker inom oss och istället för att fokusera så mycket på vad dessa fenomen innehåller, istället försöker hitta en slags gräns eller något som ”kapslar” in alla dessa fenomen inom oss och håller dem instängda från att läcka ut utanför kroppen, så går det inte heller att observera en avskiljare eller gräns av någon form.
Så med detta sagt vill jag dock inte göra ett klart påstående och säga att det inte existerar en gräns mellan en inre och en yttre värld, jag har bara inte lyckats lokalisera någon än så länge.
Vad är dina tankar kring detta? Existerar det en inre och en yttre värld? Eller är det bara en illusion skapat av vår egen perception av oss själva och omgivningen?
