Idiot på molly

Substans: MDMA, kristaller
Dos: 400mg
Ålder: 25
Vikt: ~85 kg

Fredag. Hade 1g MDMA hemma som jag egentligen inte hade planerat använda. Har haft det ett par dagar och aldrig tidigare testat, ej heller E. Hade inga planer på att ens lämna lägenheten under fredagen men så ringde en polare och frågade om jag skulle med ut och dansa. Så jag tänkte fuck it och tog fram påsen och bestämde mig för att bomba en sisådär 100mg (har ingen våg men tog en nyckel och skopade ut en hög som såg ut ungefär som en tiondel). Jag rev av ett halvt OCB och rullade in de bruna små kristallerna. Svalde med ett glas vatten och fick idén att jag skulle skriva en lapp med "DRICK VATTEN" på och behålla den i fickan under kvällen.

Klockan var fortfarande bara åtta-ish så jag hoppar snabbt in i duschen och sätter mig och lirar lite datorspel innan jag skulle dra hemifrån. Efter ca 30 minuter får jag en känsla i hela kroppen som bäst beskrivs som att huden förvandlades till bomull, ungefär. Allt blir lite småsuddigt och utkanten av mitt synfält ser ljusare ut än det jag fokuserar på. Samtidigt är jag glasklar i huvudet och det känns som att jag tänker snabbare än vanligt. Dessutom var jag minst 3x bättre på spelen!

Men åkturen hade bara börjat. Under de närmaste 20-30 minuterna stiger den här känslan ordentligt och det känns så otroligt skönt. Tar fram min lur och börja skicka snaps och meddelanden till typ alla och vill snacka om allt. Tiden kändes också som att den gick hur snabbt som helst för helt plötsligt var klockan strax innan tio och jag började känna att det var dags att sticka.

Jag beger mig in mot stan och träffar min polare och när jag väl är framme så börjar den sköna känslan gå över till att jag mest blir en aning varm och lite speedad. Jag tar upp min telefon och tar en bild av mina ögon som ser ut som två stora svarta hål. Polaren börjar garva som fan när han ser bilden och vi beger oss vidare mot en klubb.

I påsen hade jag (från början) 1g och eftersom jag fått den billigt hade jag inget emot att ge bort halva till polaren som också hade lust att prova. Han går in på toan och bombar ännu en nyckeltopp och när han kommer tillbaka beställer vi varsin öl och sätter oss vid ett bord för att ta det lite lugnt medan han kommer upp. Efter en stund kommer det för honom också och han kan inte sluta snacka om hur bra det känns. Mitt high har vid det här laget blivit... inte riktigt obehagligt, men rätt tråkigt och jag tror att det redan gått ur mig. Klockan är nu ca 23, och jag bestämmer mig för att köra en dos till. Jag väljer dock en annan toalett för att inte väcka onödig uppmärksamhet. Kommer in, ser mig själv i spegeln och får en mindre hjärtattack när jag ser hur jag ser ut. Skitblek i ansiktet och min käke är så spänd att jag skulle kunna tugga en krokodil itu, nästan. Jag tar upp ännu ett OCB och lägger i vad jag skulle uppskatta var ca 200mg. Tänker att det kommer se konstigt ut om jag springer in på den välbelysta toaletten för många gånger under kvällen, vill inte se ut som en speedad zombie om det skulle komma en vakt. Jag rullar därför ihop två bollar till och lägger i myntfickan på jeansen.

När jag kommer tillbaka sitter polaren vid ett annat bord och snackar med några randoms så jag sätter mig vid samma bord och och hälsar. Jag kommer dock aldrig riktigt in i samtalet för jag kan inte sluta tänka på hur störd jag ser ut. Efter en sisådär 15 minuter vill polaren gå därifrån och jag föreslår att vi går ut på gatan och tar en cigg. När vi står en bit bort från stället ger jag honom diskret påsen och säger att resten är hans, varpå han blir chockad och tror att jag har stoppat i mig resten av min hälft. Jag förklarar att jag tog 200mg och har två små bomber à 100mg i fickan.

Vi går in igen efter ciggen och jag börjar efter en stund få tillbaka lite av den där buzzen så vi går till ett av dansgolven och bara släpper loss. Jag blir svettig som fan och går till baren för att hämta ett glas vatten och passar på att köpa en öl samtidigt. Min kompis kommer en stund efter och även han beställer ett glas vatten. Vi sätter oss ner igen och dricker. Jag tror vi sitter där i ca 20 minuter och vi har båda börjat svettas som fan och ser egentligen rätt grisiga ut. Vi kommer därför överens om att vi smälter in bättre om vi sticker tillbaka till dansgolvet. Min polare försvinner på något sätt men jag är alldeles för skön för att orka leta så jag stoppar i stället i mig en av de små påsarna och bestämmer mig för att det är sista för just nu känns det bara skitbra. Nu står jag bara på dansgolvet och njuter av alla intensiva färger och rörelser.

Det är nu som jag slutar tänka på tiden öht för det känns som det har gått max två timmar sen vi kom typ. Till slut dyker min polare upp igen och frågar om vi ska dra hemåt, för klockan är kvart över tre och klubben stänger om 15 minuter. Vi drar därifrån och går i stället ut i kylan för att kallna lite. Vi knallar runt i stan och snackar skit i ultrafart i någon timme (kommer knappt ihåg vad) innan vi båda drar hem till våra respektive hem. När jag kommer hem är jag rätt seg i kroppen men är fortfarande skarp i huvudet så jag hoppar in i duschen och sätter vattnet på ganska svalt, borstar tänderna och lägger mig i sängen och däckar nästan direkt.

Jag somnar någonstans runt 5.15-tiden och vaknar igen vid 8, går upp och stoppar i mig två bananer innan jag går tillbaka till sängen och lägger mig för att kolla lite Youtube. Känner fortfarande av ruset lite och mår helt okej men är definitivt på väg ner. Jag lyckas somna om ett par timmar och när jag vaknar igen är jag avsevärt sämre. Går upp och fixar en smörgås och dricker två glas vatten. Slänger mig på soffan i någon timme och kollar serier, men somnar igen i en timme. Nästa gång jag vaknar får jag rusa till toaletten och kaskadspy upp min smörgås som nu är en brännande sörja. Som tur är spyr jag inte "automatiskt" mer under dagen men jag får allt springa tillbaka och tvinga mig själv till det för jag har en så sjuk känsla i magen (känns äckligt att stoppa ner fingrarna i halsen men det är galet skönt efteråt). Framåt kvällen börjar jag känna mig hyfsat normal men spenderar den hemma i lugn och ro. Käkar en till banan på kvällen och somnar gott vid midnatt, ca.

Under söndagen och måndagen känner jag inget mer illamående men däremot märks det att hjärnan tagit stryk och var desperat efter serotonin. Jag känner ingen depression direkt och definitivt ingen "suicide tuesday", eller i det här fallet monday. Jag skulle snarare beskriva mitt sinnestillstånd som extremt omotiverad. Sen i onsdags har jag känt mig mer eller mindre normal, kanske en aning trött men var ändå glad att det inte var värre för det var samma dag som jag skulle tillbaka till jobbet.

Har inte hört så mycket om hur det gick för min polare under de kommande dagarna men han tog bara 300mg under fredagkvällen och har fortfarande inte rört resten. Han säger dock att han var lite seg och hade huvudvärk dagen efter men ingen större AT än så. Kan jag ha köpt klen skit eller borde det inte kännas mycket värre efter 300 respektive 400mg?

Allt som allt hade jag jävligt kul under mollykvällen men irriterade mig på hur fort den flög förbi. Jag kommer heller inte ta en så stor dos under bara ett par timmar igen, anser inte att min comedown var värd det. Nu låter jag nog bli det i minst ett par månader för att inte överanvända det.

Denna MDMA-tripp ger jag 3.8/5 kristaller. Peace.

hade ett liknande intag, men jag går aldrig ut bland folk.

mådde bra, riktigt bra.
lite jobbigt med käkarna bara.
jag traskade runt hemma i lägenheten och tittade på allt det vackra. livet verkligen lekte och allt var perfekt - förutom käkarna. pratade med frun och hade riktigt härligt.
roligt då ögonen började hacka.. då synbilden laggade .. frun tittade på mina ögon och mina pupiller hoppade mellan två punkter lixåm..skitsnabbt.
det blev lite svettigt ett tag tyckte jag, tog av mig t-shirten. badade, kollade på film, käkade glass. ruset varade väl i tre timmar.

inget efterspel alls. inget illamående eller så

jag tog allt på engång.. 0,5

frugans beskrivning av samma tripp:
hon tänkte ringa 112 eller på något sätt frakta mig till akuten. tidigt
Jag svettades som en galen, likblek, käkarna var spända och jag gick och gapade/öppnade stängde munnen hela tiden.
Hon trodde jag höll på att avlida eller nått.vankade av och an som en osalig ande.

hon ser gärna att jag håller mig till svamp och lsd i framtiden, för hennes sinnesfrids skull

kan vara benägen att hålla med, dumt at se ut som en galning då man känner sig så bra.. allra helst om man skall vara ute med allmännheten.
ruset från mdma innehåller dock det vackra från svamp och lsd för mig, färger ljus mm. kände dock inget av känslorna som sägs komma med mdma, upprumdhet och liknande, så då passa svamp och lsd mig bättre... men skulle gärna ta det igen om jag fick tag i det

TS, du har ingen aning om hur vilken purity som Ecstasyn som du tog av var? 400mg är djävligt mkt att bara proppa i sig på en gång om man är ovan.


Dropzone2000, bra djävla underligt att du knarkar så hårt om du nu har ett stadigvarande förhållande!(?)


Jag har själv tagit 90% MDMA 0,4 gram och det gör jag aldrig mer om... tänkte först bara ta 200mg men dubblade av ren tristess och dumhet.

Varför skulle stadigt förhållande stå i kontrast till att tycka om att experimentera med droger?

Därför att när man tar droger handlar det ofta om att kompensera brister hos jaget och uppnå ett självförverkligande som annars inte är möjligt.

Har man en stadig relation där motparten absolut inte tar droger så blir det ett konstigt motsatsförhållande, inte sant?

Nu projicerar du orsaken till ditt eget droganvändande på andra. Finns de som tar droger bara för att de tycker det är en kul upplevelse likt att åka berg o dal-bana eller hoppa fallskärm.

Behöver det inte vara om motparten inte trycker på sitt sätt att se på livet på sin partner.

Att ta droger är inte alls som att supa skallen av sig så att man till sist ligger där på golvet inkletad i spyor och sedan skrattar åt baksmällan.

Det kan vara en väldigt skrämmande upplevelse om man hög på droger försöker att tänja på gränserna både fysiskt som psykiskt. Tycker bara att det är underligt att Dropzones Fru accepterar ett destruktivt drogberoende för att behålla den ömsinta relationen.


Har du själv provat på att ta +300 mg Ecstasy någon gång så att du vet vad du kommenterar om?

Hur vet du att det är destruktivt?

Ja. Det är kanske lite obehagligt, men behöver ju inte vara en missbrukare för att man gjort det någon gång. Han kan väl lära sig av det och ta mindre nästa gång. MDMA används ju i parterapi, så förstår inte vad problemet skulle vara.

Vad trist att du försöker att vara besserwizzer i ett ämne som du har absolut noll koll i...


MDMA-terapi på försök genomförs i liten skala i USA men det är absolut inte lagligt idag.
Soldater som lider av PSTD, våldtäktsoffer och andra typer av traumatiserade fall hör hit.
Det handlar om låga doser på mellan 30-70mg som leder till en öppnare personlighet.

MDMA användes på 1970- och 80-talen framgångsrikt inom psykiatrin innan det spreds till Rave-kulturen som ledde till överdoseringar och dödsfall. MDMA kommer eventuellt att förslås bli lagligt 2021 för att återigen användas på psykiatrimottagningar inom strikta regelverk.

EDIT: jag var trött i skallen igårkväll… PTSD= posttraumatisk stress syndrom och andra sjukdomar där hjärnan ställer in sig i "fight-flight mode".

Har läst en del framgångshistorier om par som varit med om besvärliga situationer, rent av tragiska, där ena personen fått cancer och legat på dödsbädden och ändå har de inte lyckats komma överens pga. det svåra i att prata om en sådan situation. Där har MDMA varit hjälpande och de har lyckats kommunicera om sådant som inte varit möjligt tidigare, och tagit med den erfarenheter till det nyktra livet. Att det inte är lagligt än, det är en annan femma, det säger inte att drogen kan vara tillämpbar i en sådan situation, utan endast att staten ännu inte godkänt den i sitt system.

Statens skräckpropaganda mot droger som startade med Nixon pga. att folk i hippie-rörelsen blev besvärliga mot honom i hans krig i Vietnam, har bara varit skadlig. Utan den hade vi kunnat haft 50+ (!) år till av forskning kring hur droger kan användas inom psykiatrin och i vårt dagliga samliv, men istället har vi ett stigma inte bara i USA utan i stora delar av världen som tog efter war on drugs-mentaliteten.