__________________
Senast redigerad av godhetsaposteln 2019-09-17 kl. 09:54.
Senast redigerad av godhetsaposteln 2019-09-17 kl. 09:54.
__________________
Senast redigerad av Lund-NoGo-zone 2019-09-17 kl. 09:54.
Senast redigerad av Lund-NoGo-zone 2019-09-17 kl. 09:54.
__________________
Senast redigerad av godhetsaposteln 2019-09-17 kl. 10:09.
Senast redigerad av godhetsaposteln 2019-09-17 kl. 10:09.
Citat:
Känner rätt många med aspergers och de verkar kunna stå lite vartsomhelst politiskt. Själv är jag både aspergare och vänster, men är astrött på alla regler som bara gör det svårare och svårare att leva som en vuxen, tänkande människa. Inget speciellt parti vill ha mer regler och mer toppstyrning, det handlar mer om att alla partier i toppen vill ha fler regler, mer toppstyrning och mer makt, medan gräsrötter i samtliga partier vill ha färre regler och mer eget ansvar.
Alla aspergare har inte ett starkt rättvisetänk men många har det, och känner empati även för de som är mer avlägsna, medan neurotypiskas empati bara gäller den egna kretsen. Därför kan det ibland vara lockande att vara vänster, eftersom där finns en tanke om rättvisa och en medkänsla som sträcker sig inte bara utanför familjen utan även utanför rikets gränser.
Det sagt är det bara en del av vänstern som får sina anhängare därifrån. Samtidigt som andra aspergare har helt andra politiska idéer.
Bara för att det finns en liten överlappning mellan aspergare och vänster ska man nog inte göra för mycket av den "insikten".
Själv är jag som sagt en typisk gräsrot, har ingen lust att leva ett fyrkantigt liv med fyrkantiga regler, det verkar helt avskyvärt.
De flesta vänstermänniskor vill inte leva i någonslags diktatur med oflexibla regler, och det finns självklart aspergare som är väldigt olika varandra, ganska många är som jag, som lätt känner mig instängd om det blir för mycket regler och rutiner, men jag tror inte vi märks lika mycket. Vissa av oss är så frihetssökande att kaos snarare än ordning är det som följer oss.
Alla aspergare har inte ett starkt rättvisetänk men många har det, och känner empati även för de som är mer avlägsna, medan neurotypiskas empati bara gäller den egna kretsen. Därför kan det ibland vara lockande att vara vänster, eftersom där finns en tanke om rättvisa och en medkänsla som sträcker sig inte bara utanför familjen utan även utanför rikets gränser.
Det sagt är det bara en del av vänstern som får sina anhängare därifrån. Samtidigt som andra aspergare har helt andra politiska idéer.
Bara för att det finns en liten överlappning mellan aspergare och vänster ska man nog inte göra för mycket av den "insikten".
Själv är jag som sagt en typisk gräsrot, har ingen lust att leva ett fyrkantigt liv med fyrkantiga regler, det verkar helt avskyvärt.
De flesta vänstermänniskor vill inte leva i någonslags diktatur med oflexibla regler, och det finns självklart aspergare som är väldigt olika varandra, ganska många är som jag, som lätt känner mig instängd om det blir för mycket regler och rutiner, men jag tror inte vi märks lika mycket. Vissa av oss är så frihetssökande att kaos snarare än ordning är det som följer oss.
(Du verkar ha blivit feldiagnostiserad.) Iain McGilchrist säger i boken The Master and his Emissary:
Om jag har rätt, nämligen att berättelsen om den västerländska civilisationen är den om en ständigt ökande dominans av den vänstra hemisfären, så kan vi ej förvänta oss att grundmelodin är klarsynthet. Istället kan vi förvänta oss en slags obekymrad optimism, såsom hos en sömngångare som visslar en glad melodi när han släntrar allt närmare avgrunden. (Min övers.)McGilchrist hävdar att den vänstra hemisfären format vår kultur på så sätt att kulturen har börjat förstärka den utvidgade dominansen av vänstra hjärnhalvan. Vårt tänkande blir obalanserat, mer och mer styrt av den vänstra hemisfären, som inte kan se helhetsbilden.
Betänk att samhället alltmer styrs av detaljlagstiftning, och att vi blir alltmer övervakade, då det uppstått ett vacuum efter den förutvarande naturliga tilliten i samhället. Byråkratin fortsätter att växa, och man ägnar sig åt "micromanagement" som förkväver både egna initiativ och nytänkande anpassat till de lokala behoven. Skolan och sjukvården utsätts för byråkratisk styrning till döds. Det kan aldrig bli frågan om att lita till medborgarnas sunda förnuft. Politikerna och byråkraterna tycks se samhället och människorna såsom maskiner som man kan styra genom att dra i spakar och trycka på knappar.
Tänkandet har karaktär av en vänstra hjärnhalva som tillåtits bli alltför dominant. Det är därför samhället blir mer och mer autistiskt. Nyliberalism, vänstertänk, globalism, tokfeminism, postmodernism, kulturmarxism, identitetspolitik och klimathysteri―allt är en konsekvens av detta!
En dominant vänstra hemisfär, säger McGilchrist, leder till ett fokus på makt; en mekanistisk och abstrakt världssyn, enligt vilken världen består av mer eller mindre lösryckta delar (det saknas helhetssyn); en utilitaristisk etik; känslodistans; fokus på det explicita och det ytliga; överdriven tilltro till den egna verklighetsbilden; bristande insikt om problemen i verkligheten.
Allt detta är väldigt karakteristiskt för svensk politik! Att man ska hjälpa så många som möjligt materiellt, människor i världen som vi saknar någon som helst relation till, är en autistisk moralteori som kallas utilitarism. PK-folket är dessutom fullkomligt oemottagliga för intellektuella argument, för de har redan sin bergfasta övertygelse. De saknar öppenhet för nya sätt att se på saker och ting—väldigt karakteristiskt för vänstra hjärnhalvan.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera