Delen Gud glömde - Guds budskap har inte nått ut till alla?

Jag förstår, jag skulle dock byta ut ordet 'tro' i detta anseende mot ordet 'koncept'.
Ja jag är inte heller av uppfattningen att människor klarar sig utan ett koncept (eller tro) av omvärlden, i alla fall inte på en avsevärt lång tid, det finns dock några ideologier som strävar efter att frigöra sinnet från alla koncept i form av tro-system och ideologiska uppfattningar, dock så måste man använda en ideologi för att åstadkomma det. Men de flesta är så hopplöst beroende av sina egna koncept av omvärlden att de skulle bryta ihop om man presenterade tanken att de inte behöver dessa egentligen.

Jag instämmer, men har en annan synvinkel.
Du ansvarar inte för kollektivet, mer än vad du med din makt kan åtaga.
Personligt ansvar är något jag förespråkar.
Man vill av empati gärna åta sig kollektivt.
Men man bör väl då också se till att förmå effektiv och riktig aktion?En björntjänst gör som bekant ’ingen glad’.

Lev väl för egen del, och gör vad du kan för andra - mer finns inte.

Själv förespråkar jag en mer asketisk livsstil, det fyller ens begär på ett djupare plan att lära känna dem.
Länge leve Den vise mannen!
Homo Sapien har fantastisk potential.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Trosuppfattning


Själv är jag av uppfattningen att en mångfacetterad och varierad värld med plats för alla tänkbara idéer är bättre än din utopi där alla med hjälp av en trosföreställning utplånar alla andra trosföreställningar och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.. Vilket verkar vara det du talar om? Eller menar du helt sonika att vi skall klättra tillbaka upp i träden?

Ja det är en schyst filosofi, jag är lite inne på riktlinjen att kollektivet och organismen/individen/ personen egentligen bör ses som ett och samma sak och inte separat från varandra, det är ju till exempel ganska nativt att säga att en människa skulle kunna leva vidare i evolutionsprocessen ensam, det förstår nog vem som helst att det är en omöjlighet, således är min filosofi att tar man hand om kollektivet tar man även hand om sig själv eftersom man är en del utav det.

Detta kan ju givetvis även expanderas till omgivningen då man är en integrerad del utav den, tar man hand om omgivningen tar man således hand om sig själv. Men du har helt rätt i att det finns begränsningar i detta anseende, i vissa fall kan man helt enkelt inte ansvara för hur vissa omständigheter tär sig för att det är bortom ens medvetna kontroll, detta bör kännas igen för att inte ta åt sig ansvar som påverkar en hälsomässigt negativt. Jag har stött på människor som tänker så mycket på alla hemskheter i världen och känner sig ansvariga över det, till följd blir de deprimerade för att de samtidigt inte kan göra någonting åt det, resultatet blir att de varken kan ta hand om sig själva eller sin omgivning.

Vi är överens. Alla kan helt enkelt inte ta hand om alla.
Om vi däremot har ett samhälle som främjar personligt ansvar och gör det enkelt att gott klara sig själv.. så räcker kanske omtanken också till fler. Vad tror du?

Det är alltid de som för sin egen skull hjälper andra som lyckas bäst med bådeoch.

Nej jag pratar mer om en perceptionsförändring eller en sinnesförändring där inte längre människan klänger sig fast i ideologier via sitt ego och inte kan samarbeta med sina medmänniskor p.g.a av det, utan istället använder ideologier som ett verktyg för att åstadkomma förbättring och när ideologin inte längre är nödvändigt att använda så förkastas den.

Idag är det ju dessvärre så att folk tar sina ideologier personligt och identifierar sig med dem, de säger "jag är socialdemokrat" eller "jag är miljöpartist" (finns givetvis betydligt många fler ideologiska identifikationer än så), detta får dem att agera på ett särskilt vis, tycka på ett särskilt vis, tänka på ett särskilt vis och när två lite för olika identifikationer möter varandra så kan det skapa dissonans mellan dem, vilket kan få negativa konsekvenser. Fråga till exempel vad en feminist tycker om en Sverigedemokrat eller vice versa, antagligen får du ganska negativa svar där båda parterna nedvärderar varandra i olika former, trots att de är i samma kollektiv och består av samma skrot och korn.

Ja jag tror att är man framgångsrik i att ta hand om sig själv, både fysiskt, psykologiskt och spirituellt, så speglar sig denna framgång till kollektivet vare sig man tänker på det eller inte, vi alla är väl alltid lite extra nyfikna på vad som gör den andra människan så glad och harmonisk, nästan så att vi själva vill vara som den. Genom detta tar man hand om kollektivet då "karisman" eller vad man nu vill kalla det inspirerar andra till att också ta hand om sig själva.

Huvudet på spiken! Tack för kloka ord.

Idéer är verktyg skapade av oss människor.
Dessvärre är det inte lika vanligt att människor har idéer, som det är att idéer har människor.

Förtydligade rubriken. /Moderator

Isaiah 58:9 Douay-Rheims 1899 American Edition (DRA)

^9 Then shalt thou call, and the Lord shall hear: thou shalt cry, and he shall say, Here I am. If thou wilt take away the chain out of the midst of thee, and cease to stretch out the finger, and to speak that which profiteth not.

Wisdom 1:1-4 Douay-Rheims 1899 American Edition (DRA)

1 Love justice, you that are the judges of the earth. Think of the Lord in goodness, and seek him in simplicity of heart.

^2 For he is found by them that tempt him not: and he sheweth himself to them that have faith in him.

^3 For perverse thoughts separate from God: and his power, when it is tried, reproveth the unwise:

^4 For wisdom will not enter into a malicious soul, nor dwell in a body subject to sins.