2019-09-10, 22:06
  #1
Medlem
Högsta dosen jag gått på med just Sertralin är 50 mg. Inga farligheter om jag trappade ner till 25 mg i en hel månad och nu tänkt ta 12,5 mg en månad?
Tagit 12,5 mg i 2 veckor nu typ.

Skippade igår, tänkte inta ta idag heller. Ville sluta helt och hållet redan pga biverkningarna men även fast jag endast tar 12,5 mg så kändes det som obehagliga utsättningssymtom gick igång, så idag tog jag den igen och tänkte ta den tills 27 september så att jag tagit 12,5 mg i en hel månad. Kan jag efter det sluta helt och hållet?
Citera
2019-09-10, 22:10
  #2
Medlem
Det är väl bäst att du frågar din läkare. Jag slutade direkt från 50 mg och kände absolut ingenting, bara positivt för mig. Redan efter en 10 dagar kom normala känslor tillbaka. Ibland kan man inbilla sig att konstiga känslor hör ihop med utsättningen, så behöver det inte vara. Och du kan alltid söka dig akut om det skulle bli outhärdligt. Önskar dig lycka till. SSRI är ingen hit.
Citera
2019-09-10, 22:16
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PatricHbg
Det är väl bäst att du frågar din läkare. Jag slutade direkt från 50 mg och kände absolut ingenting, bara positivt för mig. Redan efter en 10 dagar kom normala känslor tillbaka. Ibland kan man inbilla sig att konstiga känslor hör ihop med utsättningen, så behöver det inte vara. Och du kan alltid söka dig akut om det skulle bli outhärdligt. Önskar dig lycka till. SSRI är ingen hit.

Har ingen specifik läkare för tillfället. Wow vad härligt att det gick så bra!

Lider du också av kronisk depression?
Tar du ingen medicin alls nu?
Mår du inte sämre både fysiskt och psykiskt, utan medicin då?
Citera
2019-09-10, 23:19
  #4
Medlem
När jag trappade på den så delade jag små små bitar av pillret tillslut, tills jag slutade ta den helt. På något konstigt vis så lurade de mitt psyke att jag inte fick utsättningssymtom. Eller så hjälpte det helt enkelt.

Men ja det är olika. Håller själv på o trappar från 150mg venlafaxin nu, är på 25mg nu i är så jävla rädd för dessa utsättningssymtom. Nästan så att man drar sig.

Försök härda ut ett tag, facea symtomen. Men blir det alldeles för jobbigt så återgå och trappa ner långsammare. I små bitar som jag gjorde t ex (:
Citera
2019-09-10, 23:21
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Endetta
När jag trappade på den så delade jag små små bitar av pillret tillslut, tills jag slutade ta den helt. På något konstigt vis så lurade de mitt psyke att jag inte fick utsättningssymtom. Eller så hjälpte det helt enkelt.

Men ja det är olika. Håller själv på o trappar från 150mg venlafaxin nu, är på 25mg nu i är så jävla rädd för dessa utsättningssymtom. Nästan så att man drar sig.

Försök härda ut ett tag, facea symtomen. Men blir det alldeles för jobbigt så återgå och trappa ner långsammare. I små bitar som jag gjorde t ex (:

♥️

Får man fråga vad du lider av och varför du ska sluta med venlafaxin?
Citera
2019-09-10, 23:24
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av NorraBotkyrka
♥️

Får man fråga vad du lider av och varför du ska sluta med venlafaxin?

Depression och ångest.
Jag ska sluta för att jag väntar barn igen och då får jag ej gå på den. Hade ändå planer på att sluta då jag mår bättre idag. Behövde bara en boost under de värsta tiderna. Varför vill du sluta med din? Mår du bättre idag eller vill du byta?
Citera
2019-09-10, 23:59
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Endetta
Depression och ångest.
Jag ska sluta för att jag väntar barn igen och då får jag ej gå på den. Hade ändå planer på att sluta då jag mår bättre idag. Behövde bara en boost under de värsta tiderna. Varför vill du sluta med din? Mår du bättre idag eller vill du byta?

Aha, vad skönt att höra att du mår bra och gratulerar till barnet. Vad kul.

Jag vill sluta pga samma gamla anledning, biverkningarna. Jag drömmer om att hitta en antidepressiv som inte ger ifrån sig några biverkningar
Citera
2019-09-11, 01:34
  #8
Medlem
Europes avatar
Det bästa är att rådfråga med en läkare. Jag åt ett tag Sertralin och Buspiron och måste erkänna att jag förvisso faktiskt av diverse skäl trappade ned Sertralinet utan att be om råd (jag gjorde det dock en gång, men träffade en sinnesrubbad läkare som egentligen var pensionerad, så jag fick inget vettigt svar och orkade sedan inte anstränga mig för att snarast få en tid hos en annan, utan valde att istället trappa ut det på egen hand, då jag upplevde att jag inte längre var deprimerad och att medicinering tog bort mitt 'go' och kapade även positiva känslotoppar).

Samtidigt hade jag nog inte många bieffekter av det generellt, inklusive i form av utsättningssyndrom. Okej, jag vet att det här är dumt, då man definitivt inte ska äta mediciner man inte har fått utskrivet åt en själv, men: jag testade faktiskt Venlafaxin före jag fick min första tid hos öppna psykiatrin och fick ovannämnda medicin utskrivet. Min sambo åt det och lät mig testa vad det hade för effekt på mig, då jag aldrig hade ätit något ångest- och depressionsdämpande, men uppenbart uppvisade ångest- och depressionsproblematik (har lidit av det hela livet).

Dels fungerade de inte så bra på mig och dels fick jag en hel del bieffekter i form av svettningar m.m. Jag befann mig för det mesta på en annan ort än hemma och valde hippt som happt att sluta. Jag var inte medveten om sådant som utsättningssyndrom. Jag fick rätt starka sådana. Inte minst fick jag helt sjuka mardrömmar,som kändes hyperverkliga och skräckfyllda på ett sätt som jag aldrig har upplevt maken till under hela mitt liv. Jag kopplade inte ens ihop det till slutandet med Venlafaxin förrän jag kom hem och min sambo påtalade det. Det knäppa var att jag fick även märkliga drömmar - i positiv mening - av dem även annars. Jag fick episka drömmar av Venlafaxinet när jag åt dem, enormt långa och storslagna drömmar med häpnadsväckande storslagen och detaljrik arkikektur, landskap, trädgårdar fartyg o.s.v. Många delar av drömmarna var som scener från påkostade storfilmer. Jag skulle inte nämna det om inte min sambo skulle ha vittnat om liknande drömmar. Jag tyckte det var väldigt lustigt, en medicin som ger episka drömmar? Jag har faktiskt ibland funderat på att skriva en berättelse (som lutar åt skräckgenren) baserad på den upplevelsen.

Hur som helst, så rekommenderar jag att i första hand rådfråga en läkare snarast. Annars är väl det bästa att trappa ut så långsamt som möjligt. Om TS inte är gravid, så borde det inte vara akut att sluta (jag vet vad riskerna är om man är gravid, men jag menar om det nu finns sådana).
__________________
Senast redigerad av Europe 2019-09-11 kl. 01:37.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in