Varför går tiden snabbt? F... you tidsuppfattning

Intressant.

Tid du har mycket detaljminnen ifrån upplevs längre än tid där du i stort sett sover eller dagdrömmer på rutin.

Folk som legat ute i fält med intensiva övningar och överlevnad har vittnat om att den veckan eller de veckor de varit borta kännts som månader. Många minnen och mycket händelser med stress och nervositet kan också upplevas som längre och intensivare.

De som gått till arbetet varje dag i 20 år vaknar upp en dag och fattar inte vart åren tog vägen. Allt är ju samma sak varje dag.

Så vill man leva mer i nuet bör man göra många små eller stora förändringar som kräver fokus och ger unika detaljminnen. Det är då intressant om sådana människor får fullt i huvudet i livets slutskede jämfört med de som bara levt samma rutin hela livet. Kanske hjärnan är friskare och mer funktionell hos de med mycket skiftande förändringar i livet jämfört med de som bara gått till samma jobb i 60 år och sen vandrar mellan samma säng och samma kylskåp år ut och år in.

Vilken av dem upplever att tiden gick fort? Vilken av dem upplever sig gammal och slö? Vilken av dem kastar in handduken först?

Man kanske kan författa en någorlunda allmän regel om tidsuppfattningen som sådan:

Dess mer detaljerad och intensiv uppfattningen av en händelsekedja är,
Desto långsammare upplevs dess tidsförlopp.

Men, med anledning av just Relativitetsaspekten beror det ytterst på personens position och perspektiv.

- Alltså, subjektiva förhållningspunkter och föreställningar avgör uppfattningen av en händelsekedjas tidåtgång.


Vad tror ni?

Jag tror att det kan ha att göra med våra referensramar, så att säga.

Dvs när vi var små så hade vi inte så många minnen att jämföra med, och därför upplevdes tex ett sommarlov som en halv evighet.

Men när man kommit upp i riktigt vuxen ålder, och har väldigt många säsonger och år att jämföra med.
Då kan 10 år gå så snabbt att man inte hinner märka vad som hände, nästan.

Se tex på hur en 12-åring reagerar om den får höra att - "Det där måste du vänta med tills du fylls 20 år.
Dvs en väntan på 8 år.
Det är ett så långt tidsspann att det blir omöjligt att förstå, och man vill bara ha det NU.
Men, i vuxen ålder är det tidsspannet inte längre lika hemskt.

För att vi har haft så många andra motsvarande tidsperioder att jämföra med.


Dvs när det är första gången man genomlever en tidsperiod, så betyder det mer för oss.
Men när man har genomlevt kanske 20 liknande tidsperioder, då blir det ju bara en tidsperiod i mängden av alla andra tidsperioder.

Tänker att den som lever ett lugnt och stilla liv i början för att sedan ökar detaljrikedomen samt intensiteten av sin upplevelse allteftersom livet fortgår upplever sitt liv som längst, och att vice-versa också gäller, alltså att den som startar sitt liv rikt och intensivt för att sedan utveckla livet mot enformighet upplever händelsekedjan som allra långsammast.

Vad tror ni om detta?

Gandalf var fyrtiotusen år gammal, tror jag. Han verkar ha levat ganska stillsamt och obskyrt de första trettionio tusen åren. Han minns förmodligen dåligt de mera rutinartade upplevelserna. Men det som alltid kommer att finnas där är hans upplevelser av Ringen och Balrogen.

Eftersom vi inte har något äkta vittnesmål från någon eller något som är så gammalt, kan vi bara gå till våra förfäder och äldre som kan delge sin subjektiva upplevelse av hur långt livet har känts.

Minnet spelar nog stor roll i hur långsamt tiden har upplevts och jag misstänker att den går i ryck. Ibland långsamma perioder och ibland snabbare perioder. Beroende på hur mycket vi spelar in i våra minnen.

Du har kanske vissa levnadsår som du minns var extra långa. Andra levnadsår kommer du knappt ihåg.

Ju äldre man blir, desto mer rutin blir allt och man bryr sig mindre och mindre om vad som inträffar. Åtminstone detaljerna. Eftersom det mesta är likartat flyger tiden förbi och man kan inte särskilja om en dag, en månad eller några år passerat. Det har även med hjärtfrekvens, närvaro och sinnesuppfatnning att göra. Tiden flyger som oftast förbi när man sover, är avkopplad och pulsen är låg, medans man under en längre löprunda eller påfrestande fysisk aktivitet kan uppleva som att man varit aktiv under mycket lång tid. Man har då varit mer närvarande i nuet och upplevt det. Man lägger märke till varje moment.

Det var jäkligt fint skrivet! Jag ska försöka tänka på det de gånger jag minns en svunnen tid som förlorad och faller in i melankoli. Nostalgi är en av mina värsta demoner.