Brottmålsadvokat Henrik Olsson Lilja skjuten i Stockholm 6/9 -19. Länkar i trådstart.

Han höll K bakom ryggen hur skamligt hon än bar sig åt. Enligt flera av kompisarna sa han aldrig ifrån till henne. Åtminstone inte i deras närvaro. Han var superlojal. En sån människa (läs: advokat) vill jag ha om jag skulle begå några dumheter och behöva någon. Och jag tror att det är just den egenskapen som gjorde att KL kunde komma undan med så enormt mycket under alla dessa år.

Samtidigt gjorde han ju därmed KL en björntjänst, men det är lätt för oss att säga. Han älskade säkert denna kvinnan. Men det är komplicerat detta med beroenden och medberoende. Alla relationer har sina mönster, men detta är extraordinärt. Jag tror detta med karriärer och yta/fasad har påverkat. Det finns en hel del skit i fina miljöer och familjer också.

Visst var han en "enabaler" - möjliggörare. Han skulle satt ner foten tidigt, om inte annat så med tanke på barnen. Interventionen med kompisar gick ju så där - verkade ju t o m bli värre efter det. Men nu borde hon vara nykter sen slutet av april. Hennes kropp jublar säkert!

Hans skyddande och därmed beroende av henne bortom vad som är rätt och rimligt är ett sådant som finns hos anhöriga till borderliners.

Tror inte retroaktivt förstånd, med ett facit i hand, är värst kreativt - och speciellt inte när det högst troligt rör sig om en p-störd partner.

Tror inte ens det hjälpt, hon hade stalkat iaf.
Det är liksom mil ifrån en vanlig relation.
Skrev nyss att det är i klass med psykisk terror vid tortyr.
Det här borde uppmärksammas mer. Det är inte bara att lämna, vilket folk tycks inbilla sig och ses även i FUP.

Vid anmälan så står sig ofta anmälaren slätt.
För att rättssystemet är rätt handfallet tills det börjar röra sig om fysiskt våld.
Det rör sig ofta om ett förfärligt förtal som strategi.

I England finns en lag för att faktiskt kunna agera tidigare, i psykiskt våld. För att det helst inte ska gå så långt som det här.
Den lagen gör att brott mot besöksförbud, hot, telefonterror, stalkning tas på mer allvar.
Psykiskt våld i hemmet. Väldigt intressant. Minns tyvärr inte vad den hette i skrivande stund.
Kanske nåt med coercive control?

Det var iaf väldigt intressant, läste om den vid masskjutningen i Nova Scotia, att de önskade nåt liknande.

Du har rätt i allt du skriver. Vi HAR ju lagar ang att bryta mot besöksförbud. Men... det händer inget alls förrän personen är död eller något liknande. Och den som HAR besöksförbudet, skiter fullständigt i det papperet. Stalking tas heller inte på allvar här.

Att gå ifrån ett psycho, det vet de flesta hur DET går. Det är det farligaste man kan göra. Det är därför det finns kvinnojourer. Det finns mansjourer också.

HOL har nu facit och han har påbörjat skydd genom skyddad adress. Åtminstone en början. Och det är inte för sent, men det kunde blivit för sent.

Sin första make? Det har jag missat. Under vilka år var hon gift med honom?

Eller hur. Nu är det förvisso fysiskt våld i det här men det är tyvärr som om den psykiska terrorn är av sekundär art. Det är ju det psykologiska kriget som gör ett lämnande problematiskt.
Nu ska jag dyka in i tre böcker om stalkers och förkovra mig på den fronten. Hittar nog KL på nån sida.

Herre gud, berättelsen om när hon följde efter utomlands är ju helt grotesk.
Finns kärringen på riktigt?

Ja precis. Logiken haltar lite där, som vanligt. 🙄 Och inte nog med det, plötsligt har ”barnen” blivit ”barnet”, som om ett av barnen inte längre fanns.

Man undrar hur hon hade tänkt sig att deras liv skulle se ut efter mordet på deras pappa? Att hon på nåt vis var övertygad om att hon skulle få tillbaks kontrollen över lägenheten, sommarstället och HOLs tillgångar genom barnen verkar otvivelaktigt—trots den extrema gnidenhet hon ger prov på i FUP så slog hon på stort och skaffade hemförsäkring på lägenheten 2019, då när mordplanerna kommit in i ett nytt skede i och med att hon fått tag på en mer kompetent torped. Hon intygade till försäkringsbolaget att det är hon och barnen som är bosatta i lägenheten...HOL finns inte mer. S. 1877:

FL: jag undrar varför du tecknar en hemförsäkring, du anger inte att H bor där, du anger att barnen bor där och du bor där /…/ varför inte HOL antecknad i som boende på adressen?
H: Varför skulle han vara det?
FL: För att han bor där och han är skriven där och barnen är skrivna där.
H: Och varför ska jag teckna en försäkring i hans namn, han har ju en egen försäkring.
FL: Fast du tecknar inte i hans namn, du tecknar på objektet hemförsäkringen.
/…/
H: Då kanske du skulle, då kanske du skulle titta att jag tecknade sju försäkringar samtidig efter nästan tre timmar långt samtal och så koppla han upp till jurisiska avdelningen och så fortsatte vi och prata /…/ jag tecknade barnen, hund, bil, Långvind och lägenheten /…/
FL: Vad bra. Men var försäkringen för barnen olycksfallsförsäkringar eller och eller livförsäkringar?
H: Jag tror det var både och.
FL: Okej. På högsta beloppet?
/…/
H: Allt, allt, allt.
FL: Högsta belopp på Livförsäkring.
H: Allt.

Det känns lite otäckt om hon tecknade livförsäkringar på barnen. För om de som känner henne har rätt när de uttalar sig i FUP om att hon är gränslös, hänsynslös, farlig och psykopatisk så hade barnen nog heller aldrig kunnat känna sig riktigt trygga, speciellt inte utan sin pappas beskydd, och speciellt inte om de skulle motsätta sig hennes krav och stå ivägen för hennes önskemål och kontrollbehov. Vad var hennes långsiktiga plan, undrar man? Det ”långsiktigt bästa” hon nämner i förbigående i FUP, här:

[Barnens kusin]: Tänk på dina barn. Dom önskar inget annat än att du håller tyst mot media och sköter din sak i det tysta. Det är bara DITT EGO som vill ut i etern. [Barnen] är så lack på att du ska ut i Aftonbladet. Lyssna på dom istället.

KL: Jag Gar inte Ut Med mig Alls, Det Var Hans Fel Att Jag Satt Inburad O Kunde Ha Haktats Pa Mitt Eget Jobb! Alltsa. SLUTA FOR DET HAR INGET MED MITT EGO ATT GORA. Och Jag Ar 50 och det ar min bransch. [Barnen] Vet Inget Om Det Basta I Detta. Och For Ovrigt Har Han Redan Varit Ute I Etern! Sa Visa Lite Respekt. Jag Tror Att Jag Vet Mer An Du Vad Som Ar Langsiktigt Det Basta For Min Familj. Dvs [barnen] Och Mig. Du Har Inte Ens Barn. Ar Ung. Och Kan Inget Om Branschen Som Han Konstant Smutskastar Mig I, Faktum Ar Att Hans Uttalande Ar Rent Brottsligt. Falsk Angivelse Ovillkorligt 6 Manader Fangelse Faktiskt.

Försöker fortfarande bli klok på KLs yrkesbana.

1994 examen juridik.

1999 blir hon hovrättsassessor.

2007 är hon tillförordnad rådman i tingsrätten.

2013 är hon ”adjungerad ledamot hovrättsassesor” i hovrätten.

2007 och 2013 alltså inte åren hon tillträder tjänsterna utan de år jag hittat domar som bekräftar vad hon just då var sysselsatt med.

Om man sätter sig in lite i den här världen som är domaryrket så kan man bli lätt förvirrad. Vägen till domaryrket är inte alltid via domstolarna utan de kan ta en jurist från ”gatan” de tyckerverkar lämplig. Ja ni kan googla runt och kika själva vad adjungerad ledamot är för nåt.

Hursomhelst, när man blivit assessor i hovrätten ( färdigutbildad domare) så är man inte ordinarie ledamot/domare sk hovrättsråd sen. Det utses man till i ett senare skede om man är lämplig.

När man väl är klar assessor så kan man jobba på regeringskansliet eller som sekreterare i offentliga utredningar. Eller som rådman i tingsrätten.

I december 2013 hittar jag senaste tecknet på att KL varit med och dömt i ett försäkringsärende i hovrätten. Hon tituleras där som ”adjungerade ledamoten hovrättsassessor”.
Det betyder att hon efter att ha blivit klar i ”domarskolan” 1999 då 2013 fortfarande inte är ordinarie ledamot/hovrättsråd i hovrätten. Om man har målet att bli hovrättsråd alltså.

Frågan är ju då om det är en märklig omständighet? Det måste man ju ställa mot KLs egna ambitioner och mål. Hon sitter 2007 och dömer i narkotikamål i tingsrätten som ”ordförande tillförordnad rådman”. Alltså inte heller här ordinarie.

Som jag förstått det kan man fladdra runt lite mellan hovrätten, åklagarkammaren, sakkunnig regeringskansliet, rådman tingsrätten och det verkar KL ha gjort. Eller hon försökte få en prestigefull tjänst hos regeringen stod det väl i media men hon fick den inte?


Nu var hon väl mammaledig där i två omgångar men en gammal kollega på åklagarkammaren sa väl att hon bytte tjänst ofta och frågan är då om det är något som varit en karriärstaktik för henne?
Då måste man ställa det i ljuset av att hon i dec 2013 ”fortfarande bara” var adjungerad ledamot hovrättsassessor i hovrätten. Inte rört på sig så mycket inom hovrätten då på 13 år. Men som sagt det har varit en hel del avstickare till andra tjänster de åren. Tingsrätt, nåt offentligt uppdrag?, åklagare och mammaledig minst två år då kanske. Blir lite hoppande .

Förstår att det finns en konflikt här när jag försöker hitta tecken på att KLs karriär varit lite hattig och orolig. Man SKA byta tjänst lite hit och dit och vara ”utlånad” från hovrätten, om man ska uttrycka sig slarvigt, men nånstans har man en känsla av att detta karriärsupplägg inte varit helt sunt för henne.

Någon som ser nåt avvikande med uppgifterna ovan? Var hon ordinarie domare i tingsrätten någon gång eller alltid tillförordnad där och adjungerad ledamot (googla gärna det är en intressant typ att tillsättning till de tjänsterna) i hovrätten?

2013 slutet av året så ser vi att privatlivet börjar balla ur och domen från 10 dec 2013 hovrätten är kanske sista hon medverkade i.

(Bonusinfo: Det finns en rådman i tingsrätten som är dömd i ekomål. Domaren får jobba kvar men får inte döma i...ekomål. Mer info bara en googling bort)

Fler kan anse att jag saknar trovärdighet, men tänker bemöta lite grann ändå.

Assessor´n är en tjänst tänkt att vara flytande kring olika rättsinstanser, och det räknas inte egentligen som en tjänst inom en specifik domstol.
Att Karin flöt runt på detta sätt längre än domarbanans tidsaxel uppger, har med hennes dåvarande mentorskap att göra.
Hon var helt enkelt efterfrågad tillika själv intresserad av mentorskapet inom ämbetet.
Hade hon tagit en ordinarie tjänst hade hon ej kunnat bedriva mentorskap i den omfattning hon då gjorde.

Det som avviker är att hennes år inom mentorskapet (fastnat som assessor) har pågått längre än det möjligtvis brukar göra i snitt.
Mentorskap är samtidigt en tillgång/efterfrågan-produkt, och jag har fått höra att hon var mycket uppskattad som mentor, vilket då kan vara förklaringen till att hon däri fastnade.

Fint med lite mer inblick i detta.
Men är du ute och cyklar angående mentorskapet här. Har hon verkligen varit mentor?

Mentorskapet runt fjärde året till en tf hovrättsassessor menar jag endast tilldelades hovrättsslagman eller ”särskilt utsedd vice ordförande”. Rätta mig om jag har fel.

Särskilt det här du skriver menar jag är lite konstigt då jag menar att slagman t.ex är en ordinarie tjänst. Men du menar kanske hovrättsråd men då menar jag att hon alls inte skulle bedriva mentorskap när du menar att det då ändå skulle gå att göra i viss ”omfattning”:

”Hade hon tagit en ordinarie tjänst hade hon ej kunnat bedriva mentorskap i den omfattning hon då gjorde.”


Sen har jag nu förstått att en assessor i hovrätten är menad att lämna sin tjänst för att vara samhället till nytta i andra ”juridiska sammanhang”. Så byta tjänst ”ofta” där är vanligt förekommande.