Citat:
Ursprungligen postat av
Greta.Grusbil
Varje gång jag läser om någon tråd eller liknande om meningen med livet så är det alltid någon som skriver någonting i stil med att det finns ingen mening med livet, du betyder ingenting, du är bara massa ihopkladdade atomer och att du är så liten jämfört med det stora universumet.
Problemet är bara att jag inte ser varför universum är så mycket mer betydelsefullt, bara för att det är stort? Visst vi människor kanske bara är massa atomer och våra tankar kanske bara är elektriska signaler i hjärnan men universum kan inte tänka, planeter kan inte tänka, stjärnor kan inte tänka, det ofantligt stora vakuum överallt runt omkring oss kan inte tänka, ja ni fattar min mening.
Om det inte fanns någon tänkande varelse så skulle man kunna säga(eller inte säga) att universum inte ens finns, det finns ju ingen som kan vittna om att det existerar. Utan någon som kan bry sig om det så är det inte det minsta betydelsefullt.
Så vad har vi kommit fram till? Jo att ingenting varken människor, aliens eller universum har någon betydelse om det inte finns någon eller något som bryr sig om den/det. Ganska jobbigt för den som är forever alone så att säga.
//Grusbil
Korthistorien Borges bibliotek eller poesin Oxymandias är bättre på att hacka sönder all mening som går att finna i livet från makroperspektiv, det kanske är bäst att göra som buddister och fokusera på nuet och bara på att andas, sedan sudda bort med ett svep all konst som de skapar i mandalan.
Eller vara som djur och leva i nuet med all dess innebörd, operera bort halva din prefrontala cortex och gå ut på gatan och dansa samba och lev ut dina begär, välj något fotbollslag att heja på och låtsas om som om det betyder något ifall orange t-shirten sponsrade av "emirates" slår de röda med "Coca Cola" på ryggen med hela ditt inre känsloliv.
Känslor binder oss till att hitta på mening i alla typer av sammansättning av mönster som finns i vår omgivning. Logik söker se igenom känslornas dimma, och individen tappar istället bort all meningen i kontexten.
Se på hur ortodoxa kyrkan sökte satsa allt på känslor och mytologi och moderlighet och familj, medan lutheranismen sökte finna det rationella i något så irrationellt som sagoboken bibeln. Den senare har förlorat stort i battaljen om människors hjärtan. Allt är ju egentligen en kamp om människors hjärtan, sanningen är inte så jävla mycket värt som att tro på att man är del av en vacker saga.
De orangeklädda fotbollslaget med massa legosoldater sponsrade av Emirates är en gäng krigare som för facklan från fornstora dagar och här skapas legender, och publiken som betalar 500 kr per biljett har varit med i kampen sedan farföräldrarna stod där och hejade i kylan och det berättas om legendariska battaljer, om krigare som stupat tappert, om legosoldaternas kärlek till den oranga t-shirten, etc.
Mening skapas givetvis av illusioner, utan illusionerna så är livet jävligt tråkigt. Sanningen är inte så mycket värt att du bör offra dina vackraste illusioner. Slutgiltigt svar: livet är så fylld med mening.
