Du låter mycket äldre än "närmre 25" och det är tråkigt att du redan i så tidig ålder känner hopplöshet inför resten av livet. Standardlösningarna här på Flashback är att hitta en kvinna, skaffa barn, börja träna, osv. Det finns ingen snabb och enkel lösning så att livet blir en dans på rosor. Vi är alla olika och behöver olika saker för att må bra. Det sägs ofta att människor med hög IQ oftare är olyckliga, och det är väl för att vi ser så mycket mer än de andra som kan glädja sig åt att supa till på helgen.
Jag är dubbelt så gammal som du och har känt så här ett tag. Jag bodde utomlands länge och det var en underbar upplevelse. Livet i Sverige är lite småtråkigt, människor är lite småtråkiga. Det kändes bra att få andra intryck och perspektiv. Åter i Sverige saknar jag dock mitt tidigare liv, men vet att det aldrig kommer tillbaka och jag blir inte yngre. Så i mitt fall är det väl en saknad av det liv jag levde utanför Sverige som står för en stor del av min melankoli.
Förhoppningsvis blir det bättre för dig. Kanske inte. Det låter som att du har genomskådat lögnen om att livet ska vara så kul och spännande, som man hela tiden får itutat sig. För en majoritet av mänskligheten handlar det om ett jobb man inte gillar, en familj som frestar på och en generell känsla av hopplöshet. En del dövar den med alkohol. Många utvecklar allvarliga psykiska problem. Några tar livet av sig. Det är svårt att hitta en mening med livet ibland. Kanske måste man lära sig uppskatta de små sakerna.
Samma här. Känner också livet som meningslöst.
Vakna - jobba - sova
Nej fy fan vad deprimerande. Kan du inte åtminstånde försöka hitta ett jobb du gillar? Kanske utbilda dig till nått som ger dig ett bättre intressantare jobb?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
