Perffektion vs slarv?

Är det oftast livfullare och originellare med slarv än perfektion eller åtminstone ordentlighet, redighet?
Tänk dig akademikern i en vild diskussion med en självlärd rap-artist eller en festlig weekend med en officer och en hippie.

Du fortsätter imponera Diamanten!

Naturligtvis äre både/och som gäller här. Du har väl sett Basic Instinct? Den magiska föreningen sker inte förrän the perfect mastermind agerar planlöst och spontant och den alltid oförutsägbare damp-burken blir oförutsägbart förutsägbar för första gången.

Hejsan kompiR.
Du utvecklade min teori - & detta är en kombination såklart. Jag har sett den eminenta filmen B I flera gånger så jag förstår vad du menar.

Magin sker ju när dom båda möts.

Yes, du har rätt..

Du projicerar ditt eget psykologiserande avseende din självbild och tar fram en tes som endast har till syfte att vara en ursäkt till dig själv att fortsätta vara en slarvmaja.

För redeliga män!

Vad som ger lycka. Ett exempel många 80-talister har nog gemensamt att ett komfortabelt schysst HUS i normalt tempo med en nintendo 8-bit var en bra beskrivning på det.

Finns några professorer som har debatterat pengar vs lycka osv

Pengar ger mer välmående. Det är en viss skillnad. Bättre kvalité på mat och sånt så det smakar bättre (och lite för stunden) men det är inte samma nivå psykiskt som lycka.