Svensson är den onde, den gode den sjuke.

Det var du som börja jiddra bängsäck, häng dig i en lina o skriv ”misslyckad poet” i pannan.

Jag typar dig som INFP, den enda personlighet som är känslig nog att ständigt bryr sig om rätt o fel, men samtidigt för svaga för att göra rätt själva o därför ägnar all tid åt att haka upp sig på o håna andras fel.

Om dom inte kan skriva förstås - lär dig det.

Du är alltså ENFJ, som Martin Timell o Kulturprofilen Jean-Claude ”Kladde” Arnault?

Då ska du för fan inte sitta här o felstava o spela djup, ut med dig i samhället o våldstafsa på alla kvinnsen

Duktigt att du sörplat så mycket judesoppa att du åtminstone visste din egen personlighet, tyder på mognad!

Vad skulle va fel? Du sa att ”bara” NF stämde i förslaget INFP, alltså återstår bara ENFJ som alternativ, annars stämmer fler bokstäver. Är du svagbegåvad?

Jag skiter väl i Jeffrey Epsteins personlighet, har inte en aning om vem det är - kanske ESTP?

Däremot vet jag att ENFJ är den personlighet som män oftast byter kön till kvinnor genom. Så käka lite östrogen istället för roids eller holk nästa gång du dopar dig så finner du ditt sanna jag snabbare

Är du INFJ så stämde 3 av mina bokstäver och inte 2. Detsamma om du är ENFP.

Lär dig räkna på Komvux eftersom du skolkade alla från lektioner i Orten o blev gängledare istället för att få brudar i säng.

Nej, inte en aning om vem Apstein är, skulle jag hålla reda på varenda kriminell dåre i världshistorien fick jag fan inte tid med annat.

Men härligt att du har en NF-personlighet Momme!!! Nu blev jag lite kär i dej. De e mycket feminin passion, hjärta o smärta i dessa 4.

Ja här vann du på walk over för fattar inte hälften av orden o associationerna du använder din streetsmarte jargong-bög. Indierna har nog en poäng med kastsystemet och problemet med Flashback är att dom ständigt blandas.

Var du duktig nu när du besudlade tråden med tramsigt bullshit?!
Ot: det besynnerliga är faktiskt att svensken och de flesta folk i allmänhet inte är fullständigt galna. Men de kan bli.., så de bör ta sig i akt.
Den smittsamma sjukan som jag talar om består bla i en blind auktoritetstro och en djupt rotad jagrädsla som tar sig i uttryck att de kränker framgångsrika.
Det låter dystert. Ja, vad brukar man göra med dystra granar? Man sågar dem.

Fanns inget bullshit här? Vi hade en rap battle bara, som du efterlyste i en annan tråd och mellan rap och skratt serveras handtjocka sanningar.

Ok, nej då är vi nog inte helt överens längre...

Auktoritetstro är inget jag förknippar med Sverige, som kan va världens mest sekulariserade och världens minst politiskt konservativa land. Tittar man på hur politiska strömningar växt fram i det moderna Sverige har dom alltid gjort det ur känslan att ha rätten att få va rebell eller proggig o göra revolt, för att alla har rätt till sin känsla av underdog på ett eller annat sätt, även om man sparkar in vidöppna dörrar och egentligen är privilegierad på många andra sätt.

Till slut finns det knappt en människa i hela landet som inte anses kränkt eller svag på nåt sätt och därför har rätt till ett särskilt skydd eller bidrag, senast var det Johan af Petersens miljardgods som ansågs så skört och skyddsvärt att han av S-regeringen fick behålla hela godset ensam, utan att dela med sig till syskonen som pappan ville i enligt en arvslag för gods från 60-talet.

Och sen jag-rädsla, javisst, men hur definierar du det då? Rädsla för det starka jaget eller det svaga jaget, som är bräckligt och måste skyddas och lyftas upp, eller vad?

Att tjäna pengar o va berömd är ju mindre fult sen yuppieeran och många invandrare har hjälpt svenskar att fila ner Jantelagen rejält.

Och att tjäna supermycket pengar på en annorlunda sysselsättning anses kreativt och riktigt bra. Särskilt om du samtidigt uppfyller en eller flera punkter på intersektionalitetsaxeln, varav ”att vara en kufisk dataspelsnörd” kan räknas som en, för sådana är ibland också respekterade miljardärer nu på spelen dom skapat.

Däremot kan jag tänka mig att många, som tex Fredrik Virtanen, som aldrig gjort en hemlighet av att han under några år lät sitt ego o sin dekadens svämma över alla breddar för att göra upp med en tidigare osäkerhet från uppväxtåren, döms skoningslöst av alla svenskar i efterhand, på bas av skilda kvinnors vittnesmål som absolut ingen vet den egentliga sanningshalten i och som aldrig ledde fram till en vanlig rättegång.

Jag tror i efterhand att Virtanen var någon som offrades nästan symboliskt, som en bränd häxa på ett offentligt bål, på grund av sitt kaotiska och osvenska beteende - ett oanständigt beteende och sånt klarar inte svenskar av, ens om graden av faktiska lagbrott är försumbar jämfört med den genomsnittlige skattefifflarens, för att inte tala om många andra kändisars lagbrott. Han kunde inte likt Carola hålla sin dekadens bakom stängda dörrar på Spy Bar mellan 03-04 varje helgkväll och det kostade honom karriären och kanske livstids utfrysning.

Så jag skulle säga att svensken är som allra räddast för det ego som tycks kaotiskt i sin framfart och inte går att avgöra om det är för starkt eller för svagt eller både och på samma gång?

Det tycks då ha suddiga konturer och vi vet inte om vi ska respektera det och låta det vara, eller om det är synd om detta ego och att revolten därför bör hejas på eller åtminstone ursäktas.

Horace Engdahl är en annan som under senare år höll på att halka mellan dessa stolar av styrka o svaghet och betedde sig neurotiskt, kavat och uppstudsigt tills han nästan fick schavottera.

Men hans böcker säljer ju bra än, till en osvensk skara svenska läsare får man förmoda.