Citat:
Ursprungligen postat av
rotebro-conny
Det är ju lite svårt att få den där känslan av att ligga precis på gränsen om aldrig någon går över den.
För det är väl att ligga nära gränsen man är ute efter om jag förstått det hela rätt.
Annars kunde man väl vara kvar hemma på tomten och hoppa från verandan ner i ungarnas badpool...
Jag tror det där kan hänga ihop lite grann, jag har sett många gånger i andra sammanhang hur framförallt en viss grupp välutbildade, i synnerhet kvinnor, fylls av en känsla av att inom alla andra områden också behärska det mesta.
Det finns en viss sort av dom som nästan går runt som påtända och idisslar mantran som tex "allt är möjligt bara man tror på sig själv" etc. Det här piskas på ytterligare av samhället genom att den eftertänksamma som påtalar risker, ser hinder och inte drivs av att tävla och vara bäst ofta beskrivs som personer i avsaknad av ambitioner och driv och dom vill man ju inte tillhöra. Är man dessutom kvinna ligger ju hela etablissemanget bakom och nästan bokstavligt hejar på att man ska kasta sig ut för stup etc.
Jag har så klart ingen aning men för mig är det inte långsökt att samhällsidealen har del eller tom stor del i att hennes tveksamhet över förmågan, som ändå tycks ha funnits där, överröstades och gav henne ett självförtroende som var alldeles för stort i förhållande till vad hon var kapabel till.
Intressanta reflektioner. I början är det mysiga djur och städer. Sedan har vi hipsterskägget och skydiving. Sköna Härliga Livstilskrav att leva upp till. (kom att tänka på Fredrik Lindströms vinterprat) En blick på sista bilden "vill jag vara här?"
Sorgligt förstås. Men hur många skulle låta sig trugas på trisslotter om var tvåtusende innebar döden?
