Långsiktiga konsekvenser av att tränga undan känslor?

Fick diagnosen aspergers syndrom för länge sen. Det var 2002. Efter det fick jag ständigt höra från personer i min omgivning att jag var känslolös, vilket jag egentligen inte är och aldrig har varit. Jag fortsatte att visa känslor som vanligt ett tag efter att ha fått diagnosen men då blev det alltid ett jävla liv. Exempelvis så befann jag mig hemma och lekte ute på gården efter skolan en eftermiddag och då var det nån som var dum mot mig vilket resulterade i att jag började gråta. Det första jag fick höra från mina föräldrar när jag kom in var att om jag inte slutade gråta så skulle de bli tvungna att lägga in mig på sjukhus. Vid ett senare tillfälle gick jag igenom en period då jag hade det jobbigt både hemma och i skolan vilket resulterade i att jag inte mådde särskilt bra psykiskt men om jag om grät/visade tecken på ångest då så fick jag alltid en rejäl utskällning. Visade jag känslor gentemot andra, typ empati, förståelse, etc så var det aldrig någon som tog det på allvar och sa "du har ju asperger så det där är inte trovärdigt."

Till slut tänkte jag att det är väl bäst att man slutar visa känslor då så att alla blir nöjda. All ilska, ångest, stress, etc har jag alltså trängt undan och stängt inne i drygt 13 år nu och periodvis mår jag asdåligt i och med detta och under de här perioderna kan jag vakna mitt i natten av att jag har sån ångest att jag skakar i hela kroppen och knappt kan röra mig och andra gånger kan jag känna intensiv ilska hela dagarna och då vill jag bara gapa och skrika och slå sönder precis allt jag ser (vilket jag naturligtvis inte gör).

Vad finns det för långsiktiga konsekvenser av att tränga undan och stänga inne känslor som jag gjort i många år nu, utöver det jag redan nämnt? Vill gärna veta det. Och det finns en sak till jag undrar över: Finns det något bra sätt att få utlopp för sina känslor utan att någon annan får reda på det?

Utlopp för känslor..

Träna stenhårt på gymet
Börja boxas, slå ur all skit på den där satans säcken..


Det funkar för mig iaf.

Brukar ta en runda i skogen med. 3-4-5 timmar gåtur på en lördag.
Musik i lurarna och sen bara traska runt.
Inte en människa i närheten och man får tid att tänka igenom saker.
Så försöker jag att alltid se det positiva även om det hänt en hel del skit igenom åren.
Bara släppa all skit som varit och se framåt. Och sätta upp några mål..

Ja det gör jag iaf

Tillåtandets konst. För att frigöra ilskan måste du ge dig själv tillåtelse att få känna dig ilsken/arg och acceptera den känslan, tillåt dig att känna den fullt ut.
Den är inte ful eller fel.
Det är helt ok. Alla känslor är lika viktiga och värdefulla.
Du behöver inte tillåtelse eller gillande från andra.

Sätt på hög musik, var i närheten av en motorväg eller flygplats och ställ dig och vråla ut all ilska mot himmeln.
Töm dig på ilska, gråt som ett litet barn, bara släpp ut allt och frigör dig.

Det sätts många diagnoser på barn enbart för att omgivningen inte kan hantera eller acceptera dem för dem de är. Vuxna som inte SER barnet. Idioti att sätta etiketter på barn och droga dem bara för att de ska behaga andra.

Visa dina känslor - nej inte så där! Välkommen till livet som vuxen.

Du kan börja med alkohol, droger, porr...

Den allmänna (miss)uppfattningen är att man inte ska ha känslor. Du ska ha känslor, men måste inte konstant visa dem för andra, de flesta "andra" är rovdjur som ser känslor som svaghet. Ty ett rovdjur lider av solipsism, djuret projicerar sina svagheter på andra för att sedan försöka straffa bort svagheten.

Ha dina känslor och upplev dem, men du måste inte visa dem konstant, försök att kanalisera dem istället.

Enligt min "livsfilosofi" så skulle de långsiktiga konsekvenserna vara att det yttrar sig rent fysiskt i form av kroppslig smärta, mag och hjärtproblem, infektioner etc.
Själslig/psykisk smärta manifesteras kroppsligt i det långa loppet.

Gråter man inte och håller det inne hela tiden så är risken för hjärtattack betydligt högre

Knark är lösningen, i synnerhet psykadeliska droger.

Lägg av!
Använd aldrig droger, det kan ta en person ända till helvetet.

Mesta är sagt i tråden så jag fattar mig kort. Börja måla eller lär dig ett instrument.

Ja antingen det, eller hela vägen tillbaka till livet ifrån ångesten.
Men hela livet handlar om att ta risker och vi bryr oss alldeles för mycket om andras åsikter om oss, snarare än vi själva.

Carl jung osv har mycket bra information om mörkret.
Om du tränger undan det så kommer det ut på andra sätt.

Musik är bra. Finns en låt för varje känsla och situation.