Nedvärderas "kvinnliga egenskaper"?

TS har ju inte skrivit att kvinnor är mindre verklighetsförankrade?

Frågan om "kvinnliga egenskaper" nedvärderas, är nog en annan än om att kvinnor nedvärderas.
Egenskaper som bara kvinnor har: förmågan att föda barn. Är barnafödande nedvärderat?
Kanske, av samhället/politiken. Kanske borde graviditet/förlossning osv vara avlönat. Kvinnor förväntas jobba när barnen är små trots att de kanske inte får sova på natten. Gäller iofs även småbarnspappor.

Nedvärderas kvinnor i allmänhet, när de utför sysslor och yrken (mansdominerade eller mer neutrala)?
Ja, ibland och av en del. T.ex: kvinnor är sämre bilförare (nja, de orsakar inte fler bilolyckor). Sämre läkare (nja, finns inget som tyder på det) osv.
Frågeställingen är öppen. Men många inläggen här verkar prata om andra saker.

Pragmatism brukar sägas innebära att fokusera på en handlings praktiska konsekvenser. Inom politiken konstrasteras det oftast mot ideologisk renlärighet och förknippas med kompromissvilja. Hur tycker du att dina ståndpunkter skulle utmärka sig som särskilt pragmatiska? Och tror du fortfarande att detta skulle ha något med "manliga egenskaper" att göra?

Jag diskuterade ämnet ganska utförligt med Merapi för ett tag sedan. I korta drag kan min åsikt förstås som att vi borde omprioritera resurser från att utfärda långa straff till att istället öka polisnäraro och möjligheterna att säkra bevis. Huvudsaken är att brott får påföljder, inte hur hårda dessa påföljder blir (givetvis ner till en gräns). Sociala åtgärder, att människor har en sysselsättning och en dräglig tillvaro som hindrar dem från att exempelvis hamna i missbruk, är också önskvärda men svårare att sätta i verket. Vad gäller de som döms tror jag också på rehabilitering, att straff anpassas efter brottets typ och även gärningsmannens livssituation och att vi förenklar deras återinträde i samhället exempelvis genom att garantera vissa grupper permission för att söka arbete. Att låsa in folk på lång tid kan kanske fungera som en sista utväg för vissa återfallsförbrytare eller nyckelpersoner inom organiserad brottslighet, men den politik vi ser idag där det ropas efter hårdare straff över hela linjen är kostsam och ineffektiv.

Nej, men det är uppenbarligen en betydande delförklaring till att du tycker som du gör, som visar väldigt tydligt hur dina uppfattningar absolut inte är mindre kopplade till känslor än någon annans.

Men det finns en godtycklig gräns där det är okej att svepa med till exempel alla muslimer?

Att diskutera "gängskjutningar" som ett separat problem från övriga mord kanske inte heller är så smart, och har nog bidragit till vissa grupperingars narrativ om hur det "går utför för Sverige" när det som egentligen har hänt bara är att brottsligheten tagit en annan karaktär än tidigare, antalet mord per invånare är t.ex. inte större idag än det var innan millenieskiftet.

Jag tror inte att muslimerna är så hemska som du påstår. Hederskultur är helt klart ett problem, men jag tror att det är mer undantag än regel att den skulle upprätthållas med tvång, och att det oftare handlar om den typen av "fria val" som du annars talar dig så varm om. Dessutom påverkar det ju bara en minoritet av befolkningen, var det inte sådana saker som du tidigare avfärdade som "tragiska livsöden" och ville mena att det var irrationellt att engagera sig i? Varför ska vi nu plötsligt fokusera på det framför partier som vill införa restriktioner av aborträtten och förändra försäkrings- och skatteregler på ett sätt som påverkar hela befolkningen?

Huvudpoängen är dock denna, de som engagerar sig politiskt kommer av naturliga skäl att fokusera sin uppmärksamhet på andra bedriver politisk opinion. Som socialist kommer man till exempel inte att fokusera sin uppmärksamhet på några riskkapitalist som tjänar miljoner, då dessa ändå inte har någon anledning att möta en i politisk debatt. Istället fokuserar man på de politiker som lovar skattesänkningar åt samma människor. Politiker debatterar andra politiker, lev med det.

"Pragmatism är en filosofi och sanningsteori som uppkom i USA vid slutet av 1800-talet och som kännetecknas av fokus på handlingars och påståendens praktiska konsekvenser.
Ett påståendes mening, en idé, metod, teori eller hypotes verifieras enligt pragmatismen i dess konkreta konsekvenser, dess tillämpbarhet, funktion, användbarhet och relation till accepterade fakta."

Hur mina ståndpunkter angående kriminaliteten är pragmatiska är väl rätt uppenbart.
Slänger du in brottslingen i fängelse försvinner denne från gatan.
Utvisar du gängkriminella omedelbart när de begår upprepade brott blir du av med dem.
Ovanstående åtgärder kommer resultera i att gängkriminaliteten försvagas och det skjuts mindre, gatorna blir tryggare.
Om målsättningen är att hålla befolkningen trygg och att få bort gängkriminalitet resulterar dessa två åtgärder i just detta. Dessutom kommer inte nya gängkriminella förmågor tänka att det fungerar särskilt bra att utöva sina nätverk i Sverige eftersom de vet att de blir plockade från gatan och åker i finkan med huvudet före, sedan utvisning.
Har du problem med att vi utvisar återfallsbrottslingar? Om ja-varför?

Återigen så upplever jag att kvinnor resonerar mer likt jag tidigare beskrivit än vad män gör. Generellt. Kvinnor verkar bry sig mer om att ta hänsyn till den enskilda individen och alla eventuella situationer den befinner sig i eller kommer att befinna sig i när utvisning skett. Ofta med grunden att det är synd om denne eller att dennes mänskliga rättigheter kränkts. Att det är inhumant. För mig är det helt ovidkommande vad som händer med en gruppvåldtäktsman eller en gängkriminell som blåst skallen av X antal personer efter att dessa utvisas. De har haft sin chans, de valde att gå fel väg och begå vidriga brott mot andra människor, då är det inte längre synd om dem.
Det mest naturliga för en människa rent biologiskt, kvinna som man, måste vara att säkerställa sina egna barns säkerhet. Genom att tillåta olika typer av ovanstående beteende i samhället och inte i direkt mening vilja göra något för att stoppa detta (det räcker inte att man säger att man vill stoppa det, det måste ingå en realistisk handlingsplan där också), tänker man eller uppför man sig inte särskilt rationellt inom just den frågan. Observera att jag nu utgår från att målsättningen är att hålla sina egna barn och sina nära så säkra som möjligt, vilket jag antar är en förälders första prioritet i livet. Givetvis tillsammans med övrig familj som syskon och föräldrar.

Alla människor har känslor. Det handlar om att kunna åsidosätta dessa känslor när man ska fatta beslut på samhällelig nivå. Jag har inte utgett mig för att jag skulle kunna eller vilja arbeta som beslutsfattande politiker. Skulle inte vilja sitta i dessa beslutsfattares skor en enda dag.
Det gör dock inte mina tankegångar mindre rationella i förhållande till målsättningen jag har. Vad som gör en tanke irrationell är när den tar en i motsatt riktning från det mål man vill uppnå. Och jag antar att de flesta kvinnor i Sverige faktiskt vill hålla sina nära och kära säkra och att Sverige ska fortsätta vara ett välfärdssamhälle, men jag kan givetvis ha fel.

Svarar på ytterligare något stycke när jag har mer tid.

Maskulinitet hör ihop med lägre nivåer av kvinnliga känshormoner och högre nivåer av manliga könshormoner, det har fysiska kännetecken och påverkar beteende. Men könshormoner är inte det enda som påverkar beteende, olika nivåer av könshormoner är inte det enda som skiljer olika män från varandra, de är också olika individer med individuella uppsättningar av gener. Empati, hur man nu definierar det, påverkas inte enbart av olika nivåer av könshormoner och man kan inte räkna det som en kvinnlig egenskap bara för att det finns en skillnad på gruppnivå mellan män och kvinnor.

Du är okej med empatisk egenskap i en man men inte i en kvinna för då är det sexistiskt? Du vill ha en hen-alfa typ?

Var har jag sagt att jag är emot empati hos kvinnor?

Kollar så jag tolkar dig rätt bara. Varför då inte bara acceptera att det är en kvinnlig egenskap och inte dansa runt en massa med ord? Sedan vill du ha en hen-alfa?

För att förtydliga kan en man ha högre nivåer av testosteron och ändå vara mer empatisk än en annan man med lägre nivåer av testosteron eller en kvinna. Det finns ingen motsättning mellan maskulinitet och empati, empati i sig är inte feminint.

Därför att det inte är en kvinnlig egenskap, därför att det blir problem när man delar upp egenskaper på det sättet. Till exempel nyss när du hade svårt att föreställa dig en maskulin man med empati eftersom du ser empati som en feminin egenskap.

Det är en feminin egenskap och således kvinnor först och främst som besitter det. Inga problem alls. Du vill ha en hen-alfa?

Sjukt rörig ts indeed. Det är feminister som konstant gör ner hemmafruar, det är feminister som hånar kvinnor som tänker mer på sina barn än pengar, det var feminister som såg till att döda hemmafruidealet då man hellre gick internationella storbankers ärende än fortsatte kärnfamiljen osv osv.

Kvinnor och deras egenskaper övervärderas något sinnessjukt överlag i feministiska väst, tänker ungefär som Bill: https://www.youtube.com/watch?v=L-gbacsUKpc

Män är bättre på allt men ändå skall vi alla gå runt och låtsas att kvinnor är bättre, trots att dom skulle förlora på precis allt. Feminister blir ju imponerade av kvinnor som är som män, som möter sig med män på mäns plattformar, som är dominanta och burdusa så som män så kvinnor lider ju av ett märkligt jävla självhat överlag.

Ja rätt rörig post detta med så vet inte om jag direkt svarade på det du ville ha svar på ts.

Men hur förhåller sig din ståndpunkt till accepterade fakta? Jag har som bekant redan länkat dig informationen om detta, forskare är rörande överens om att längre straff har mycket liten effekt på den totala brottsligheten i ett samhälle. Visst hindrar det samma person från att begå ytterliggare brott under straffets gång, men nya brottslingar kan ta dennes plats. Samtidigt är det extremt kostsamt.

Nej, i den grad det kan bespara oss resurser är det väl bara bra, även om jag aldrig tror att det kommer göra någon enorm skillnad för rättsväsendets effektivitet. Jag upplever dock att det finns en oförståelse för de politiska och juridiska omstdigheter som omgärdar utvisningsbeslut hos många högerpopulister. Vi har exempelvis förbundit oss att inte utvisa människor till länder där de riskerar att utsättas för att deras mänskliga rättigheter kränks enligt Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och även om FN är jävligt tandlösa tycker jag inte att det är värt att bryta mot en FN-konvention för att kunna utvisa en handfull kriminella.

Du återkommer till dessa förkunnanden om att vissa saker skulle vara "naturliga", men jag är väldigt skeptisk till den typen av påståenden. En annan användare benämnde tidigare detta som ett vanligt argumentationsfel.

Pratar vi om beslutsfattande politiker igen iallafall nu?

Som jag sagt flera gånger nu, det här handlar om avvägningar. Människor vill ha säkerhet och en välfärdsstat, men vi vill också ha fri rörlighet, lägre skatter och dessutom hjälpa andra människor undan krig och konvlikter. Där vi skiljer oss åt är att vi tillskriver alla dessa önskade utkomster olika värde och när de står i konflikt väljer en av dem över de andra. Bara för att en person vill att cancer ska botas är det inte irrationellt av dem att inte donera allt de äger till cancerforskning.