Citat:
Ingen av källorna jag länkade till eller mitt eget exempel från livet handlade om män som bara vill hjälpa till och att det blev uppfattat som nedvärderade. Självklart finns det hjälpsamma män och även min erfarenhet är att det finns gott om dom. Åkte med en person som körde med släp för ett tag sedan och ena hjulet låste sig på en parkering. Det tog en sekund innan en man tutade för att uppmärksamma oss på problemet. Sedan hände det igen på en väg genom en stad och vi stannade längs vägkanten, igen tog det ungefär en sekund innan en man hängde ut genom ett fönster och frågade om vi visste att hjulet hade låst sig.
Jag vet ingenting om din son eller pappan till honom så du får ta allt jag skriver som spekulationer.
Jag tänker att en fyraåring inte uttrycker något sådant för att han snappat upp attityder. Jag tror helt enkelt att barn befäster goda stunder, och kanske brukar han och hans pappa fixa med cykeln tillsammans ibland?
Jag vet som sagt inte hur ditt barn sa detta, men jag hade antagligen skrattat lite och sagt "ja det är ni säkert". Jag har dock aldrig känt något behov av att få bekräftat att jag KAN, då jag vet att jag kan, om jag vill. Men jag vill inte, och därför har jag alltid låtit sånt passera och tänkt "skönt, då slipper jag".
Jag ser snarare männen som förlorare i dessa sammanhang, eftersom de förväntas fixa sånt tråkigt mög som söndriga cyklar och liknande. Själv har jag aldrig lagat en punktering i mitt liv.
Min pappa säger ibland sånt "det är bättre att jag gör det, du orkar inte dra upp gräsklipparen för trappan", apropå vem som skulle klippa min lilla gräsmatta.
Och jag tänker bara "ja bra, gör det, YES, seger".
Har aldrig tänkt på det som nedvärderande när det kommer från män som vill hjälpa till och gör det med ett gott hjärta. Det handlar trots allt inte om förmågan, det handlar om ifall man har viljan att lära sig. Och det har jag inte haft gällande sånt, jag avskyr av naturen allt som är traditionellt" mansgöra". Och det finns säkert många kvinnor med mig som också gärna skeppar över dessa "fixar-uppgifter" på mannen.
Vad jag inte förstår är varför vissa ser det som att kvinnan förminskas eller nedvärderas? Det är ju oftast hon som sätter villkoren för vem som gör vad i hemmet till exempel.
Nu vet jag som sagt ingenting om dina familjemedlemmar, men ville bara lyfta en annan syn på saken.
Idag däremot, på Colorama, så drabbades jag nog av en sådan situation som man kan tolka in som att expediten drog en penna för att han har föreställningen att det kan man göra med kvinnor, eller så var han bara en dum jävel. Sålde en färgburk till mig som var typ halvfull trots att jag köpte två likadana burkar till. Han visste det eftersom han öppnade burken för att kolla nyansen.
Sånt gör mig skitförbannad och det kommer de få höra imorgon. Jag är en tuff kvinna när någon trampar mig på tårna och det gör man vanligtvis bara en gång.
Han vet inte vad han har att vänta sig...
Jag tänker att en fyraåring inte uttrycker något sådant för att han snappat upp attityder. Jag tror helt enkelt att barn befäster goda stunder, och kanske brukar han och hans pappa fixa med cykeln tillsammans ibland?
Jag vet som sagt inte hur ditt barn sa detta, men jag hade antagligen skrattat lite och sagt "ja det är ni säkert". Jag har dock aldrig känt något behov av att få bekräftat att jag KAN, då jag vet att jag kan, om jag vill. Men jag vill inte, och därför har jag alltid låtit sånt passera och tänkt "skönt, då slipper jag".
Jag ser snarare männen som förlorare i dessa sammanhang, eftersom de förväntas fixa sånt tråkigt mög som söndriga cyklar och liknande. Själv har jag aldrig lagat en punktering i mitt liv.
Min pappa säger ibland sånt "det är bättre att jag gör det, du orkar inte dra upp gräsklipparen för trappan", apropå vem som skulle klippa min lilla gräsmatta.
Och jag tänker bara "ja bra, gör det, YES, seger".
Har aldrig tänkt på det som nedvärderande när det kommer från män som vill hjälpa till och gör det med ett gott hjärta. Det handlar trots allt inte om förmågan, det handlar om ifall man har viljan att lära sig. Och det har jag inte haft gällande sånt, jag avskyr av naturen allt som är traditionellt" mansgöra". Och det finns säkert många kvinnor med mig som också gärna skeppar över dessa "fixar-uppgifter" på mannen.
Vad jag inte förstår är varför vissa ser det som att kvinnan förminskas eller nedvärderas? Det är ju oftast hon som sätter villkoren för vem som gör vad i hemmet till exempel.
Nu vet jag som sagt ingenting om dina familjemedlemmar, men ville bara lyfta en annan syn på saken.
Idag däremot, på Colorama, så drabbades jag nog av en sådan situation som man kan tolka in som att expediten drog en penna för att han har föreställningen att det kan man göra med kvinnor, eller så var han bara en dum jävel. Sålde en färgburk till mig som var typ halvfull trots att jag köpte två likadana burkar till. Han visste det eftersom han öppnade burken för att kolla nyansen.
Sånt gör mig skitförbannad och det kommer de få höra imorgon. Jag är en tuff kvinna när någon trampar mig på tårna och det gör man vanligtvis bara en gång.
Han vet inte vad han har att vänta sig...
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera