Kan jag vara bipolär?

Hej!
För några år sedan gick jag till en psykolog som ville utreda mig för bipolär sjukdom typ 2, men jag ville inte lyssna och slutade träffa psykologen. Jag tänkte att en diagnos förstör livet, att man stämplas i alla möjliga system och att jag inte får behålla mitt körkort vilket gör det nästan omöjligt att få jobb.

Jag har den senaste tiden tänkt på detta psykologen pratade om, och insett att kanske personen haft rätt men är fortfarande tveksam.
Ifall jag är bipolär, så kan jag i vilket fall som helst hantera sjukdomen så pass bra utan medicinering att det är inga problem att arbeta/studera heltid och prestera bra, kan man göra det normalt sett när man är bipolär?

Om jag ska beskriva mitt mående så går det i skov, mellan ups and downs. Ibland är jag deprimerad i flera månader för att sedan må bra i någon vecka eller två, mina depressiva perioder är helt klart majoriteten av tiden men har inslag av perioder där mitt mående är riktigt bra också. Senaste tiden har jag mest varit deprimerad, men har senaste veckan pendlat mellan ups and downs från dag till dag. Humörsvängningar är i och för sig normalt, men i den utsträckningen jag har känns lite udda. Det finns inte alltid en logisk förklaring till varför jag mår dåligt eller varför jag mår bättre.

Period variant 1: Mina depressiva perioder, blir jag väldigt trött och sover väldigt mycket. Jag blir inåtbunden och får större problem med min sociala ångest. Jag tappar all energi, all livslust. Jag kan låta disk stå i 1 vecka för det finns ingen ork att ta tag i någonting. Jag har dock den medvetenheten om vad som måste göras, så jag lämnar in tentor i tid med goda resultat eller jobbar och gör bra ifrån mig på jobbet, men allting som faller utanför vad man måste prestera som att ex städa och diska uteblir trots att jag är en riktigt pedant person egentligen. Jag får ibland självmordstankar under dessa perioder och ser ingen framtid, ser negativt på allt i mitt liv och vågar ej lita på någon människa, minskad sexlust.

Period variant 2: Mina bättre perioder blir jag mycket piggare och får så mycket energi att jag sover extremt lite istället, det känns inte som att jag har ett behov av att sova. Jag pratar i telefon med vänner på nätterna, vilket jag inte gör annars. Jag har under perioder jag varit singel dejtat många killar under kort period, ökad sexlust också. Jag får lätt ett shoppingberoende, på ex smink där jag ofta beställer mer än jag har råd med, oftast har det löst sig genom dra in på andra utgifter som mat men har ett konto på qliro och ett på klarna där jag delbetalar fakturor jag inte kunde betala, har dock inte handlat något mer på det sättet utöver mina tillgångar på säkert 2 år, så den ekonomiska medvetenheten har blivit bättre men beställer fortfarande onödigt mycket saker när jag mår bättre, och känner sån lycka när jag köper saker. Jag får också storslagna planer, när jag var yngre var det att bli skådis och flytta till Los Angeles, nu är det mer att jag ska byta studiebana från socionom till jurist och sedan bli stenrik. I dessa perioder känns det som ingenting kan stoppa mig från att lyckas i livet. Allt i livet känns som en tävling och jag är besluten att vinna oavsett vad.

Jag pendlar mellan dessa två perioder, antingen månader, dagar eller till och med timmar. Jag kan ha period 1 på tisdagen och period 2 på onsdagen för att på torsdagen ha period 1 på förmiddag och period 2 på eftermiddag. Oftast är jag deprimerad, men i vissa perioder har jag variant 2 ett tag, oftast kortare stunder som någon vecka eller två, sällan flera månader. För ungefär 2 år sen hade jag nog period 2 i flera månaders tid.

Mitt liv har dock inte varit lätt, har gått igenom många trauman och hemska upplevelser så kan finnas logiska förklaringen till depressionen, men förstår inte varför jag pendlar så mycket i måendet.

Är det någon här som har erfarenhet, låter detta som bipolär typ 2?

Jag ska tillägga att det känns som jag bara pendlar mellan dessa två perioder, känner mig aldrig helt vanligt fungerande. Jag har inga symptomfria perioder så att säga, isåfall är det i en dag utan pendlar alltid i stämningsläge och när depressiv period avslutas och bra period påbörjas händer det inte successivt utan som att trycka på en knapp. Det händer så snabbt att jag inte ens hinner reagera.

En sak till, panikångestattacker händer väldigt ofta i de depressiva perioderna, ibland flera gånger i veckan, alltid när jag är hemma och ensam i princip men det har hänt 2 gånger på universitet.

Många är, men balans är nyckeln.

Nja, det låter inte riktigt som typ två i mina öron. För snabba ändringar. Sen kan man också tro att man mår väldigt mycket bättre när man mår bättre när man dras med depressioner. Sen är ju diagnoser för att hjälpa en. Om du inte vill ta medicin eller gå i terapi och dina problem inte känns som om de påverkar livet för mycket så är en diagnos ingen diagnos egentligen.

Hur är det med relationer? Kan du skifta i hur du ser på människor nära dig? Hata/älska snabbt?

Jag skulle inte säga att jag skiftar snabbt i om jag tycker om någon eller inte, däremot kan jag vara gullig mot en kille för att några timmar senare blockera honom överallt, men det beror inte direkt på ändring av känslor utan snarare att jag inte kan lita på människor.

Svårigheter att lita på folk är inte ett typiskt drag vid bipolaritet men vid emotionell instabilitet är det desto vanligare. Likväl är snabba ändringar i måendet vanligt vid EIPS. Man kan ha EIPS och bipolaritet samtidigt.

Emotionell instabilitet är även vanligare förekommande bland de/oss som har varit med om trauma. Likväl är det vanligare att svänga mycket i humöret vid tidigare trauman. Det krävs ofta lite för att man ska bli nedstämd och likväl tillitsproblem är vanligt när man utsatts för trauma (om en var utsatt av människor alltså inte tex naturkatastrofer). Jag har tex lärt mig, för bara ett tag sen, att det finns något som heter emotionell Flashback. Man behöver inte få en massa uppspelningar av händelsen utan man kan få upp känslorna man hade under traumat av något som triggar igång det. Jag tex kan plötsligt känna mig extremt ledsen och ångestfylld från att känt mig okej.

Jag tror att det är svårt att veta vad som är vad när man varit med om trauma. Har man tex ptsd så ingår ju stress, ångest och depression men man kan ju samtidigt ha en klinisk depressionepisod och något annat ångestsyndrom.

Om du känner att du kan må bättre av att få hjälp, ta hjälp. Man kan ha psykiatrisk sjukdom och leva utan medicin och klara sig bra majoriteten av tiden. Det finns liksom olika grader av allt.

Hej TS,

Det här skulle jag se över om jag var du. Jag fick min diagnos av bipolär typ II utifrån liknande problematik, dock med mer subtila maniska faser.

Hjälp finns att få. Ta hand om dig.